LO-KONGRESSEN
Nu flytt hon uppåt igen
AVGÅENDE. Nu bär det iväg hem – för LO-ordföranden som ”hatar flygplatser”. Men Susanna Gideonsson överger inte facket.
Publicerad
Senast uppdaterad
Annons
2023 var ett tufft 2023 för Susanna Gideonsson, LO:s avgående ordförande. Det fjärde året vid rodret präglades av flera svåra sorger. Både vänner och anhöriga gick bort. Den siste som dog var hennes pappa.
- Han var ju gammal. Det känns ändå.
- Vart vi än vände oss var det någon som fattades. Människor som vi firat högtider med. Jul, nyår – hur blir det nu?
Till sist insåg hon att både hon själv och hennes nära i Umeå behövde henne på hemmaplan – inte i en övernattningslägenhet i Stockholm.
- Jag hade inte tagit hand om min egen sorg. Eller min makes sorg, säger Susanna Gideonsson och suckar:
- Nä, man kanske inte ska jobba ihjäl sig?
Hon föddes i Umnäs i Lappland, Västerbottens län och när jag frågar: det ligger väl nära Sorsele protesterar hon strängt. Umnäs ligger mellan Tärna och Storuman.
- Sorsele ligger i en annan dalgång, vid Vindelälven. Umnäs ligger vid Umeälven.
Det där med älvar och dalgångar är viktiga för västerbottningar. De markerar tillhörighet och dialekt.
Åtta år gammal flyttade hon till ”Lappstockholm”, Lycksele där hon växte upp.
Bra?
- Lycksele var för litet men jag tyckte om att växa upp där.
Ska du flytta tillbaka?
- Nej, nej.
Men det kommer att bära norrut. Vi återkommer till det.
Susanna Gideonsson har ingen klassisk arbetarrörelsebakgrund. Mamma och pappa var inte medlemmar i S, släpade inte med henne på 1 maj-demonstrationer. Hon valde inte den fackliga banan – den valde henne.
- Jag har inte sökt den fackliga banan. Man blir tillfrågad och så är man dum nog att säga ja. Mamma i alla fall blev aktiv efter det att jag börjat.
Ångrar du dig?
- Absolut inte. Det finns en särskild sorts människor; sådana som inte kan se nyheterna på kvällarna utan att bli förbannade och frustrerade. Jag är sådan. Jag är en föreningsmänniska. Det har jag varit sedan jag gick med i brukshundsklubben 1986.
Hundintresset har hängt i. Några dagar före vårt möte har familjen tvingats avliva Malte, en fin brun briard, jag får se bild på hennes I-phone. Malte blev tio år.
2023 var också ett nattsvart år vad gäller dödsolyckor. Trots att fack, Arbetsmiljöverket och regeringen satt nollvision som mål.
Är nollvision möjlig?
- Det går inte att komma från att många dödsolyckor är färdolyckor. Kommer nog alltid finnas enstaka olyckor. Men de onödiga olyckorna måste kunna undvikas, säger Susanna Gideonsson som skulle vilja se mer intresse för andra olyckor och skador av jobbet.
- Ingen ska behöva dö på jobbet. Men ingen ska behöva skadas på jobbet heller. Det är viktigt att se alla olyckor. En metod att uppnå nollvision är att anmäla varenda liten incident. Så nöts stenen.
Har du förtroende för nuvarande regering vad gäller arbetsmiljöarbetet?
- -Självklart har de fokus på att vi inte ska ha dödsolyckor. Men helheten … i sjukförsäkringen tas till exempel ingen hänsyn till att man skadas i jobbet.
Hur skulle du vilja ha det?
- Jag vill se mer rehabilitering. Människor puttas ut från sjukförsäkringen till arbetslöshetsförsäkringen. Det tror inte jag regeringen ser. Stupstocken gör inte människor friskare. Man måste se helheten.
Susanna Gideonsson tror inte heller att makten inser orsakerna bakom sjukskrivningarna, småskadorna, sjukdomar orsakade av villkoren på jobbet. Och då handlar det handlar inte bara om press och stress utan till exempel om covidperioden - när långt ifrån alla kunde jobba skyddat hemifrån.
- Arbetarna var ju fysiskt tvungna att vara på sitt jobb. Det gällde 94 procent av LO-medlemmarna. Även om karensdagen slopades hade folk inte råd att vara sjukskrivna. Även att ta sig till och från jobbet innebär en påfrestning om man inte är frisk.
Vad gör LO?
- Jag träffade Anna Tenje (sjukförsäkringsministern red:s anm) i förrgår. Vi pratade om hur besluten slår olika för olika grupper i samhället. Den nya a-kassan innebär att människor kommer att hänvisas till försörjningsstöd.Människor behöver en arbetsmarknadspolitik, inte piska.
Det har förekommit kritik från LO att ministrarna inte tar emot er?
- En del har vi träffat. Vi försöker driva fram konstruktiva samtal om hur saker och ting slår mot olika grupper. De tror att vi driver en politisk agenda. Men vi har drivit samma frågor gentemot socialdemokratiska regeringar.
Skillnaden är, enligt Susanna Gideonsson att socialdemokratiska ministrar lyssnar och förstår på ett annat sätt. Samma misstänksamhet finns inte.
Efter många år som förtroendevald i Handels har Susanna Gideonsson koll på skillnaderna mellan kvinnors och mäns arbetsmiljö. Hon ser mönster i hur omgivningen reagerar på mäns problem och kvinnors. Till exempel när det gäller att inte orka jobba heltid.
- Ta en manligt dominerad arbetsplats. Män orkar inte heltid längre. Då åtgärdas bristerna så att de ska slippa gå ned i arbetstid. Kvinnor å sin sida får bära hela risken själva.
- Då säger dom att ”alla vill ju inte jobba heltid”. Nej, men det kan ju bero på att de har familj och jobbar två helger av tre.
Det pågår en diskussion om att ta ifrån facken rätten att utse skyddsombud. Sverigedemokraterna driver frågan, Svenskt Näringsliv har varit inne på samma och Arbetsmiljöverket har ett utredningsuppdrag. Gideonsson ser det som ett sätt att försvaga facken.
- Ibland kan man misstänka det. Facken utser skyddsombud. De ombuden kan miljön och jobben. Medlemmarna har förtroende för dem.
Vad gäller Svenskt Näringsliv ser avgående LO-ordförande två inriktningar.
- Olika medlemsorganisationer – olika tycke och smak. Delar av Svenskt näringsliv står upp för den svenska modellen. Andra driver en egen högerlinje.
Och vad händer i ditt liv nu?
- Jag ska ha en riktig semester. Längre än perioden mellan Almedalen och Pride. Sen har jag kvar min anställning på Handels och fortsätter gärna att jobba fackligt. Men från Umeå. Jag vill inte långpendla mer.
- Jag hatar flygplatser.
Läs mer:
