ÅSIKTER
Riskfaktorer: Ung, utländsk och underentrepenör
KRÖNIKA. Arbetarskydds nya krönikör, Helle Klein om att arbetsmiljöarbetet kräver samförstånd - inte politisering.
Annons
Det här är en kommenterande text. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
En 24-årig lantarbetare kläms ihjäl under ensilagebal, en 18-årig kvinnlig maskinförare dör påkörd av dumper i gruva, tre utländska byggnadsarbetare dör i samma hissolycka, en 26-årig betongmontör omkommer då bygghiss rasar … Listan över alla som dog i en arbetsplatsolycka förra året är förfärande lång.
2023 hör till de mest nattsvarta åren i modern tid vad gäller usel arbetsmiljö. 65 dödsolyckor. Minst. Förolyckade migrantarbetare inom exempelvis bygg- eller skogsbranschen ingår inte i Arbetsmiljöverkets kartläggning.
Denna dödens statistik förblir ett distanserat konstaterande att svensk arbetsmarknad inte mår väl.
Till detta ska också läggas att det varje år dör cirka 3000 personer på grund av arbetsrelaterade sjukdomar – det kan vara alltifrån stress som ger upphov till psykisk ohälsa eller hjärt-kärlsjukdomar till fysiska arbetsmiljöskador som ger upphov till exempelvis lungcancer med dödlig utgång.
Denna dödens statistik förblir ett distanserat konstaterande att svensk arbetsmarknad inte mår väl. Vi får aldrig glömma att bakom varje siffra finns ett tragiskt människoöde där mamman eller pappan, vännen, sonen eller dottern aldrig mer kommer tillbaka eller aldrig mer blir sig lik igen. Liv raseras och relationer raderas.
Det som pågår är en arbetsmiljötragedi som kan sammanfattas i tre ord: ung, utländsk och underentreprenör. De flesta som dör på jobbet är unga som inte fått tillräcklig säkerhetsutbildning. De tas in på korta inhopp och ingen bryr sig om deras säkerhet, inte heller de själva alltid. De flesta är anställda av underentreprenörer inom exempelvis byggbranschen.
Just underentreprenörskapet har visat sig vara bästa grogrund för icke ansvarstagande på arbetsmiljöområdet. Och alltför många har utländsk bakgrund. Arbetslivsjournalisten Elinor Torp har skrivit mycket om cyniska arbetsgivares utnyttjande av migrantarbetare som lever i ett skuggsamhälle. Även laglig utländsk arbetskraft drabbas av olyckor, ofta på grund av språksvårigheter. I nya industrisatsningar som på batterifabrikerna i norra Sverige talas cirka 60 olika språk.
Det är en utmaning för det systematiska arbetsmiljöarbetet. '
Både socialdemokratiska och borgerliga regeringar talar om en nollvision mot
dödsolyckor men alltför lite händer. Ansvarig minister, Paulina Brandberg har
nu visserligen gett Arbetsmiljöverket i uppdrag
att öka antalet oanmälda inspektioner vilket är bra. Tyvärr räcker det inte.
Arbetsmiljöverket måste ges rejäla resurser. Dessutom måste skyddsombuden ges
möjligheter att verka.
Denna utredning ligger dock och samlar damm på arbetsmarknads-departementet.
v
Flera statliga utredningar har föreslagit satsningar på de regionala skyddsombuden. Allt för att komma till rätta med livsfarliga arbetsmiljöer vi ser konsekvenserna av i dödsstatistiken.
I januari i år skulle de regionala skyddsombuden få ha kommit in på fler arbetsplatser, så som den tredje statliga utredningen föreslog 2022. Denna utredning ligger dock och samlar damm på arbetsmarknadsdepartementet. Ingen vet vad som händer med skyddsombuden framöver. En fråga som tidigare varit okontroversiell har olyckligtvis politiserats.
Ett stort problem är att antalet skyddsombud på arbetsmarknaden minskar. Något som även bekymrar minister Paulina Brandberg som i höstas gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att se hur antalet skyddsombud kan öka. Tyvärr lades i uppdraget till ”att det gällde oavsett om skyddsombuden hade en facklig tillhörighet eller inte” vilket fick LO, TCO och SACO att rasa.
Så kan olycklig politisering leda till handlingsförlamning. Vi behöver en ny samförståndsanda om arbetsmiljöarbetet på svensk arbetsmarknad. Nollvisionen riskerar annars att bli en dimridå med noll verkan.
Läs mer:
