mötet
Lasse Wåhlstedt ser arbetstid som viktigast: ”Pappersindustrin är anorektisk”
INTERVJU. Pappers ombudsman Lasse Wåhlstedt – som aldrig strävade efter en facklig karriär - anser att bemanningen på bruken är ”anorektisk”.
Annons
Lasse Wåhlstedt hade inga planer på att engagera sig i
facket. Han var 30 år och hade jobbat på pappersbruket i Grycksbo sedan han var
23. Men så skulle det skäras ned i personalstyrkan och en av hans
arbetskamrater fick sparken. När det sedan blev tal om återanställning tyckte
Lasse att kamraten skulle få chansen att få anställning igen trots att
återanställningsrätten inte längre gällde.
- Utan att vara facklig överhuvudtaget propagerade jag för det och de fick upp ögonen för att jag var driven och för att jag ville någonting. Och de tyckte att jag skulle sitta i avdelningsstyrelsen.
”De” ska förstås som Pappers lokala avdelning. Resultatet av Lasses engagemang blev inte bara en plats i facket utan också att arbetskamraten verkligen blev återanställd.
Så kan en lång och framgångsrik karriär inom facket börja. Lasse Wåhlstedt är numera förhandlingsombudsman och har sin arbetsplats på Olof Palmes gata i Stockholm. Klassiska fackliga kvarter – ett stenkast från LO-borgen och två från socialdemokraternas partihögkvarter.
Som facklig förtroendeman har ett stort fokus varit arbetstiden, som Lars Wåhlstedt anser vara den ojämförligt viktigaste arbetsmiljöfrågan. Inte minst när ständiga nedskärningar präglar pappersbruken. Och nedskärningar innebär att färre ska utföra samma mängd arbete som tidigare.
Därför är det nödvändigt att tid medges för återhämtning.
- Blir man trött och stressad ökar risken för felgrepp, vilket ofta leder till allvarliga olyckor. Det gör arbetstiden så viktig. Att man verkligen hinner med att göra det man ska.
- Börjar man rucka på återhämtningen genom att jobba extra ökar farorna, liksom risken för utmattningssyndrom.
Lasse Wåhlstedt kallar bemanningen inom branschen för ”anorektisk”.
- Med tiden har branschen åderlåtits på personal. Så det blir allt färre anställda. Så man får kanske inte alltid tid till återhämtning.
Det blir allt vanligare att jobba trots att man egentligen är ledig.
- Börjar man då rucka på återhämtningen genom att jobba extra ökar farorna, liksom risken för utmattningssyndrom.
Från sin fackliga erfarenhet minns han en medlem som skulle på semester till Thailand. Men innan avresan jobbade han extra mycket – långa skift och extrapass.
- Och så gjorde han sig illa och skar sig i handen. Det blev ingen Thailandsresa.
Den här problematiken är känd för alla i branschen, såväl anställda som arbetsgivare.
- Man förstår på ett övergripande plan riskerna med långa arbetspass men när det väl kommer till kritan är det som vanligt arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet. Och säger upp, vilket händer, den som inte längre klarar att arbeta skift, kan få svårt att få annan syssla. (70procent av Pappers medlemmar jobbar skift, red anm.)
Och så vidtar ett blame game, som vanligtvis slutar med att det anses vara den anställdes eget fel om något händer. Den ”mänskliga faktorn”.
- Folk har faktiskt jobbat ihjäl sig men man letar alltmer ofta syndabockar istället för att ta tag i problemen.
Lasse Wåhlstedt ser ändå tecken på en ljusning. Snittåldern hos medlemmarna är omkring 50 år, så branschen står inför en generationsväxling som kan medföra ett modernare och hållbarare synsätt på arbetsmiljöfrågorna. Ett förnyat synsätt på skiftscheman och fler och starkare intryck från forskningen på området är andra tecken på att något trots allt är på väg att hända. Fast det snabbaste och enklaste vore förstås att anställa fler.
Men de som beslutar om anställningar sitter ju en bra bit från bruken och ser inte det här, menar Lasse. Lite reality check vore därför inte så dumt. En dag på bruket för att bekanta sig med hur det ser ut i verkligheten. För det är ofta ett kortsiktigt tänkande som styr dagordningen.
Om inte annat så borde arbetsgivarna oroa sig för att den oerhört dyra utrusningen kan ta skada.
- Om inte annat så borde arbetsgivarna oroa sig för att den oerhört dyra utrusningen kan ta skada. Det blir ganska dyrt om du skulle köra sönder en pappersmaskin, eller en kokare, för att du är utmattad av långa arbetspass. Det är ju oerhörda pengar.
Det var alltså omsorgen om en arbetskamrat som väckte hans fackliga engagemang och den här ombudsmannen pratar gärna om den ”lilla människan”.
- När någon hamnar i bekymmer och behöver rehabilitering, eller har hamnat i knipa hos arbetsgivaren. Det är väl de sakerna som fört in mig i facket, säger han som beskriver sig som sprungen ur arbetarklassen. Uppvuxen i Falun som enda barnet till pappa vaktmästaren på Lantmäteriet och mamma bokföraren på Televerket. Ingen facklig tradition i familjen. Periodvis mobbad i skolan, en djävulsk erfarenhet som sitter i livet ut – och en fullt tänkbar drivkraft till det han nu gör för den lilla människan.
- Det är ju dessa orättvisor som får mig att vilja gå till jobbet varje dag och fortsätta med de här frågorna. När någon blir illa behandlad utan att ha gjort något fel.
Lasse Wåhlstedt är stolt över att kunna identifiera sig som arbetarklass. Det kanske kan tyckas omodernt idag när leden i första maj-tågen glesnar och alla tycks vilja göra sin egen klassresa uppåt och sträva efter ett bekvämt medelklassliv. En tid där demonstrationer tycks användas främst av särintressen och något som inte samlar de breda skarorna.
Men Lasse Wåhlstedt är optimistisk. Han tror på en renässans för arbetarklassen.
- Det är nog fler än man tror som borde bekänna sig till arbetarklassen men som inte riktigt vill det.
Förklaringen till det fickljumma engagemanget är sannolikt att de flesta idag har det ganska bra. Man har ett hyfsat jobb, man får betalt. - Det finns nog en rädsla för att förlora det man har men den rädslan är ofta obefogad bara vi är många tillsammans. Jag tror verkligen på de fackliga idéerna. Är vi många är vi starka.
Lasse Wåhlstedt ser gärna att branschen moderniseras även ur ett genusperspektiv genom att fler kvinnor jobbade i den, liksom personer med annan än svensk härkomst.
- Jag tror det skulle ge en helt annan dynamik.
