ÅSIKTER
Rätten att inte vara
uppkopplad – vad är det?
KRÖNIKA. Rätten att inte vara uppkopplad, vad är det? Först förbryllade formuleringen. Sen trillade polletten ner, skriver Mattias Lahti Davidsson.
Annons
Det här är en kommenterande text. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Rätten att inte vara uppkopplad, vad är det? Formuleringen dök upp gång på gång när jag häromveckan gick Arbetarskydds halvdagsutbildning om EU och arbetsmiljörätten.
EU-parlamentet har fattat beslut om en resolution: medlemsstaternas arbetstagare har en rätt att inte vara uppkopplade. EU:s arbetsmiljöstrategi, den tredje i ordningen och som gäller 2021 till 2027 ska säkerställa ”en lämplig uppföljning av rätten att inte vara uppkopplad”.
Jag är 53 och har varit med om processen från ett nästan helt analogt arbetsliv till det nuvarande uppkopplade.
Först associerade jag till ”rätten att bli glömd”. Kommer ni ihåg? För tio år sedan gick en spanjor segrande ur en lång serie domstolsprocesser och Google tvingades ta bort en länk till en gammal tidningsartikel om en skuld. Länken hade alltid hamnat högt när någon sökte på mannens namn. Rätten att bli glömd fördes in i dataskyddsförordningen.
Var rätten att slippa uppkoppling något lika spännande radikalt? satt jag och funderade. Kunde det rentav finnas EU-regler som gjorde det möjligt för folk att ta jobb men vägra bära mobiltelefon eller använda ”internet”? Så vandrade mina tankar. Jag är 53 och har varit med om processen från ett nästan helt analogt arbetsliv till det nuvarande uppkopplade. På mina första redaktioner stod fortfarande skrivmaskiner kvar här och där.
Övergången har varit en lång och krokig väg. Från och till som skyddsombud i förändringstider hamnar man i hetluften och det har inte saknats medarbetare som vägrat mobil och krävt en stationär i stället, trots att den gamla telefonväxeln skulle skrotas. Som skrivit ut 500-sidiga pdf:er istället för att läsa på skärmen. Det har handlat om strålning och elöverkänslighet. Tanken att ett sådant motstånd skulle ha kunnat konsolidera sig till ”rätten att inte vara uppkopplad” föreföll inte helt verklighetsfrämmande.
Till svenska skulle det kunna översättas ”rätten att vara ledig”.
Kommen så långt i mina inre spekulationer sa den utmärkta utbildningsledaren Kerstin Ahlberg att EU uppmanar arbetsmarknadens parter i alla medlemsländer att ”hitta gemensamma lösningar på utmaningarna med distansarbete, digitalisering och rätten att inte vara uppkopplad”. Först då trillade polletten ner! Det är en annan fras för att inte ständigt behöva vara nåbar. Arbetsgivaren ska inte kunna kräva att anställda läser mejl eller svarar på SMS 24-7.
Till svenska skulle det kunna översättas ”rätten att vara ledig”. Mer arbetsrättsligt precist skulle det kunna uttryckas ”rätten att inte stå till arbetsgivarens förfogande utanför arbetstid”. Det där har vi regler kring sedan gammalt. Men det har väl även våra vänner inom EU? Så behövs det verkligen en komplettering till rätten att vara ledig?
Ja, kanske. Problemen är utbredda och kända, i synnerhet bland tjänstemän. Många läser jobbmejl på kvällar och helger. En del upplever en press att alltid vara nåbara på mobilen, till och med under semestern. En noggrannare analys av vad som är beordrad beredskap skulle säkert visa att de allra flesta inte måste vara uppkopplade på fritiden, men många väljer att vara det i alla fall.
Frågar man experter så är det skadligt. Stress, stillasittande och sömnbrist förkortar våra liv. Så hur kommer vi åt det? Är vägen framåt att förbjuda jobbmejlande utanför arbetstid? Sådant funkar kanske i Frankrike eller Portugal, men skulle upplevas som alltför stelbent hos oss, tror jag. Ska det vara lag eller avtal eller arbetsgivarens ensidiga policy? Det sistnämnda är vanligt, men lokala kollektivavtal förekommer också. I avtalsrörelsen 2023 hade flera fackförbund krav på centrala riktlinjer för distansarbete, bland andra Unionen, Sveriges Ingenjörer och Akavia; men även ST och Polisförbundet med flera. Dessa avtalsyrkanden handlade om mer än arbetsmiljö: övervakning och skyddet för den personliga integriteten, till exempel. Men en del var det som på EU-språk alltså kallas ”rätten att inte vara uppkopplad”.
I industrin fick facken inte gehör för sina krav. Arbetsgivarsidan anser att formerna för distansarbete i första hand är en fråga som ryms inom arbetsledningsrätten. I privata tjänstesektorn enades facken med Almega om att göra ett övergripande arbete om distansarbete inom ramen för det gemensamma samarbetsavtalet. Statens parter kom ungefär lika långt. De enades om att föra en dialog under den tvååriga avtalsperioden med EU:s uppmaning som utgångspunkt.
Fortsättning följer, med andra ord. Under tiden gäller det för var och en av oss att hävda rätten att inte vara uppkopplad, alternativt slå vakt om rätten att koppla av.
