ÅSIKTER
A man's got to do what a man's got to do
KRÖNIKA. Att ta risker i jobbet riskerar att tendera till en tävlan ...
Annons
Det här är en kommenterande text. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
En gång för ganska länge sedan skulle vi byta fönsterkarmar på sovrumsfönstret till vårt sommarpalats i Stockholms skärgård. Det var tre våningar upp. Min make drog ut stegen och klättrade upp med en slags sticksåg. Mina protester hjälpte föga. Jag lade madrasser på marken nedanför och knöt fast karlen med ett bälte i en balk. Sedan gick jag därifrån, blundade och höll för öronen.
Det är inte männen som har fostrat sig själva till att ta risker …
Det är inte männens fel. Det är inte de som har fostrat sig själva till att ta risker, klättra högst i träd, cykla snabbast, dyka från högsta klippan …
Kanske handlar det om vårt genetiska arv sedan urminnes tider – kvinnor värnar om nästa liv med värme och bröstmjölk – män värnar om sina avkommor genom att jaga efter mat. Och tvingades då och nu att ta risker.
Sedan 1980 har 3 660 anställda och egenföretagare dött i olyckor på jobbet. Av dessa är 3 338 män – 91 procent av de omkomna skriver Arbetarskydds reporter Mattias Lahti Davidsson i vår stora genomgång av förra årets dödsolyckor. Annika Vänje, professor i arbetsvetenskap säger att i mansdominerade arbetsgrupper kan en kultur dominera som handlar om hur du ska vara som man.
Det blir alltså destruktivt. En tävlan. Att sträcka in handen under ett skydd till en farlig maskin. Att ta en genväg upp på ett tak och strunta i selen.
Vi vet ju alla att män står för fler trafikolyckor än kvinnor. Vi tanter tenderar att köra försiktigt och ängsligt. Men – även kvinnor i manliga miljöer kan anamma samma beteende. Desto viktigare är det att arbetsgivarna har koll och sätter stopp för riskbeteende.
Reglerna är viktiga.
