SPEcial döden på jobbet
Krönika: "Ett ögonblicks verk
och alla planer grusas"
KRÖNIKA. Tanken på 42 människor som omkom på arbetet smärtar.
Annons
När jag skriver det här har jag just ätit en ganska påver matlåda - spaghetti, stekt falukorv och en majskolv - överblivet från barnbarnens senaste besök.
Och då får jag kontakt med en smärtande tanke; de som går till jobbet liksom jag, med matlåda i ryggan, några hembakade bullar till fikat med arbetskamraterna? Jobbar på, längtar till helgen, funderar på att kolla på fotbollen eller något kulturmagasin när arbetsdagen är över.
Ett ögonblicks verk – sedan är alla planer grusade. 42 arbetande människor kom inte hem förra året.
Tempot är hårt uppdrivet i fysiska jobb. Men det räcker inte som förklaring till att vi inte når den nollvision vad gäller dödsolyckor i arbetet som Arbetsmiljöverket satt upp.
Läs om olyckorna som vi listar på följande sidor. Påfallande ofta är det män i slutet av sin aktiva tid. Vana, erfarna. Hinner de hålla skärpan? Och framför allt – glömmer deras arbetsgivare att hålla skärpan? Ta inga genvägar. Håll koll. Chansa inte – även om det har funkat förut.
Ofta är en olycka just en olycka. Det kan man läsa i de domar som Arbetarskydd skriver om regelbundet. Men om nollvisionen ska uppnås måste arbetsgivare, fack och skyddsombud hålla järnkoll på alla avvikelser. Erfarenheten visar att de företag som registrerar minsta lilla risk, oljefläck på golvet, en plåt som verkar ligga löst och framför allt borttagna skydd på maskinerna, har större chans att hålla ned olyckssiffrorna.
Specialen handlar om dem som inte kom hem. Anna, som mördades, Janne som blev påkörd av en buss, Franz som föll handlöst.
Hann de äta sin lunch?
