special döden på jobbet
Bussolyckan kan inte förklaras
TRAFIKEN Olyckor med fordon är bland de vanligaste när det gäller döden på jobbet. På bussdepån i Nacka kom döden som en chock när en av de äldsta förarna omkom i en backolycka.
Publicerad
Annons
Februari 2023. En vanlig morgon för busschaufförerna som utgår från depån vid Björknäs torg i Nacka. Morning call - chaufförernas produktionsmöte. Arbetsledaren informerar om helgen som varit, trasiga bussar, frånvaro, felkörningar, krockar. Vardag för chaufförerna.
En speciell arbetsdag i november förra året gick inte på rutin.
Huvudskyddsombudet Lasse Öberg minns den för november soliga och vackra dagen. Han satt i sin buss när centralen anropade i kommunikationsradion att bussarna inte borde köra in på depån. En stund senare skärptes budskapet:
”Nu får ni definitivt inte köra in på depån!”
- Jag trodde först att det var en trasig buss som fastnat i infarten till depån, säger Lasse Öberg som kort därefter fick ett meddelande om att han behövdes på plats ganska snabbt:
”Var är du?”
När man åker motorvägen mot Värmdö förbi Nacka ser man den stora bussdepån vid Björknäs torg ner mot höger. Ett tjugotal parkerade bussar. Byggnaden för paus, administration och fack. Novemberdagen såg Lasse Öberg ned på parkeringen. Där låg en kropp, täckt av en filt.
- Jag såg på kroppsformen vem det var. Helvete. Det tog ett tag innan fakta sjönk in. Men sedan var det jävligt tungt.
Janne hade jobbat på bussdepån sedan 1985, först som chaufför i 15 år, sedan som servicetekniker, en av dem som tankar, tvättar och kollar bussarna. Han visste förstås att han inte skulle gå bakom parkerade bussar som när som helst kan börja backa ut.
Så ingen vet varför han gjorde det den där novemberdagen.
- Det är en gåta. Åklagaren har lagt ned sin utredning. Arbetsmiljöverket har lagt ned. Vi får nog aldrig veta, säger Lasse Öberg.
Vissa bussar har kameror. Det hade hjälpt till i utredningarna. Men olycksbussen saknade kamera. Det finns övervakningskameror på området, men inte på parkeringen där bussarna backar ut för tjänstgöring.
Föraren förstår inte heller vad som hände.
- Alla som jobbar här känner till säkerhetsreglerna. Man ska inte uppehålla sig bakom en buss. Vi har spekulerat i om Janne snubblade. Men till sist måste man acceptera att en olycka faktiskt ibland är just det; en olycka.
Skyddsombudskollegan Thomas Malmsten var vän med Janne privat redan innan de blev kolleger.
- Jag kände honom i 40 år, säger han och berättar om bussresorna till Norge tillsammans där de tävlade mot norska förare i bowling och fotboll.
- De anhöriga skulle förstås vilja ha en förklaring till olyckan, ett slags avslut. Men ibland finns det inga förklaringar.
Det var inget konstigt med att Janne befann sig på bussparkeringen. Servicelokalen där bussarna tankas och tvättas ligger där.
Thomas beskriver sin första reaktion efter olyckan som nästan egoistisk. Varför skulle en sådan hemsk sak hända just på Björknäs bussdepå.
- Det är motigt ändå i skyddsarbetet. Vi sliter med förhandlingar om arbetstider (delade turer till exempel) och med dåliga bussar.
Den typen av problem delar de Nackabaserade busschaufförerna med förare på många orter i Sverige. Men skyddsombuden har bara gott att säga om arbetsgivaren Keolis hantering av dödsolyckan. Inget i Arbetsmiljöverkets utredning visar heller på brister i säkerhetsarbetet. Inte heller polisen hittade något som gick att anmärka på.
- Jag har kört buss i 33 år och haft fackliga uppdrag i åtta år. Mycket har blivit bättre, säger Lasse Öberg.
Och Keolis var noga med att ta hand om sina anställda. Förarna fick välja om de skulle fortsätta köra. Vissa gick hem med full betalning. Föraren av olycksbilen togs om hand. Arbetsgivaren betalade för terapi.
- Det inrättades speciella rum, säger Lasse Öberg.
- I något rum fick man bara vara. I ett annat snacka.
Franska ledningen på plats
Och på begravningen – då Boo kyrka i Nacka var knökfull – deltog bussbolagets svenska vd, samt representanter från högsta ledningen i Frankrike.
Det arbetsmiljöproblem som diskuteras är tiden som busschaufförerna har på sig från att de stämplar in tills att bussen ska köras ut från depån – fem minuter.
- Tidigare var det 8 minuter, men även det var för kort, påpekar Thomas Malmsten.
- På fem minuter ska vi ta oss runt planen på speciella gångvägar – vi får inte gena. Vi ska hinna blåsa i alkolåset. När det är kallt ute tar det tre minuter innan låset går igång.
Det här har klubben i Nacka gjort en 6:6 A-anmälan om. Men Arbetsmiljöverket avslog anmälan eftersom den inte höll måttet juridiskt.
Över fyra månader har gått sedan den ödesdigra novemberdagen. Lunken har återvänt på arbetsplatsen. Även om minnet väcks till liv när skyddsombuden tittar ut från sitt fönster i klubblokalen. Ner på alla bussar, på olycksplatsen på på servicedepån där Janne jobbade.
