Smedjobbet förstörde hans händer

Hur upptäckte du att det var något fel?

– Jag blev fumlig, när jag skalade potatis flög den iväg. Rensade jag kylskåpet blev jag jättekall jättesnabbt. Ålders­relaterat, inget att bry sig om, sa de på sjukhuset. Då var jag 40. På jobbet fick jag inte till det med finmotoriken. Och höll jag i ett svetshandtag länge fick jag kramp i händerna, många gånger ställde jag till det när jag var tvungen att släppa grejerna. Jag blev rädd. Jag trivdes med mitt arbete, det var roligt. Mest frustrerad blev jag när min son fyllde 15 och fick moped. Jag fick inte i skruvarna, fast jag har gjort det där tusen gånger. ”Jag gör det pappa”, sa sonen.

Vad sa de på jobbet?

– Inget, för jag fixade det mesta ändå, jag är en tjurskalle. Men så skulle jag vara sjukskriven för något helt annat. Då sa den som ägde företaget att när du ändå är sjuk kan du väl ta tag i det där med dina händer. Anna Blomqvist på Länssjukhuset i Halmstad hjälpte mig med remisser, utan henne hade jag inte fått respons i kammarrätten. Jag fick göra en massa tester, som visade att jag knappt hade någon kraft kvar i händerna. Till slut hade sju specialister sagt att det var ett solklart fall. Men Försäkringskassans läkare ansåg att det inte fanns något samband mellan mina skador och jobbet, utan att det var en ärftlig sjukdom eller att jag simulerade.

Vad gjorde du då?

– Jag skickade in mina papper till länsrätten i Halland, som gick på Försäkringskassans linje. Då tog jag kontakt med Metallfacket, som hjälpte mig med advokat. Kammarrätten godkände det som arbetsskada.

Hur kändes det?

– Det var så skönt att få upprättelse så det går inte att beskriva.

Har du kvar jobbet?

– Nej, det gick inte att omplacera mig, så jag blev uppsagd. Men jag hade sådan tur att jag fick göra arbetsträning som ”hustomte” på Biltema, där jag sedan fick jobb på halvtid.

Hur mår du i dag?

– Jag har både nerv- och muskelskador och cirkulationsproblem i händerna, som gör det svårt att få i gång dem. När jag vaknar känner jag i dem om det är kallt ute. Då är det handskar på med en gång. Men problemen har stannat av sedan jag slutade med vibrerande verktyg. Jag är tacksam för min driftiga sambo, som har hjälpt mig så mycket. Det är säkert många som inte har någon som stöttar. Då är det lätt att tycka synd om sig själv och kanske ta till flaskan. .