Udda terapi räddar traumaskadade

I mars 2011 drabbades Fukushima i Japan av en jordbävning och en tsunami som fick kärnkraftverket i staden att haverera och tillsammans kostade runt 20000 människor livet. Från Sveriges Radio kom utrikesreportern Staffan Sonning åkande, för att tillsammans med sin kollega Nils Horner rapportera från olyckan. Staffan Sonning var vid det laget en erfaren utrikesreporter som hade rapporterat om krig och död från områden som Östtimor, Himmelska Fridens Torg i Peking och Indonesien. Men i Japan rann bägaren rann över.  

Sveriges Radio hade som policy att de anställda skulle gå i samtalssessioner när de varit utsatta för traumatiska händelser. Sonning hade gått flera gånger efter att han kommit hem från Fukushima, men han tyckte inte att det hjälpte ett dugg. Någonstans hade han läst om terapeuter som arbetade med ögonen. Han bestämde sig för att pröva något helt nytt. 

Han sattes i en stol och uppmanades att följa terapeutens finger med blicken medan hon förde det fram och tillbaka och upp och ner, ibland med ett öga, ibland med båda, för att omväxlande aktivera höger och vänster hjärnhalva. I den andra handen höll hon en tingest som surrade. Han tyckte bara att det var konstigt, men efteråt blev han fruktansvärt trött. Han klarade sig knappt hem innan han somnade. 

Terapiformen EMDR bygger på ögonrörelser. Förkortningen står för Eye Movement Desensitization and Reprocessing Therapy, alltså ett sätt att minska och omprogrammera en persons känslighet genom stimulans av hjärnan via ögonrörelser. Det finns mycket vi inte förstår i vår värld. Fortfarande. Hjärnan är ett av mänsklighetens kvardröjande mysterier. Men det låter onekligen flummigt. Samtidigt är det en av de behandlingar som socialstyrelsen rekommenderar, och i en rapport från polishögskolan om xxx nämns EMDR som en av få behandlingar mot som har evidens. Jag ringer upp Katarina Tingström , en präst och psykoterapeut som har jobbat i åtta år inom försvaret och i fjorton år som anställd inom polisen, bland annat med EMDR-behandling av stress och PTSD-tillstånd. Sedan 2017 driver hon den egna firman AB Bergsgatan, fortfarande med polisen som en viktig kund. Hon tycker själv att det är något närmast övernaturligt med EMDR.  Varför är det så svårt att prata bort PTSD när det går, om man ska vara slängig med orden, att titta bort det? Teorin utgår från hur information bearbetas i människans minnessystem. Störande traumaminnen antas ha lagrats på ett dysfunktionellt sätt och snabba ögonrörelser tros sätta igång och öka kommunikationen mellan olika delar av hjärnan. 

Katarina Tingström vill inte fokusera för mycket på ögonrörelserna. Hon uppfattar det som att hon länkar in till människors tankenätverk och belastar det när hon behandlar dem med EMDR, och hon märker resultaten i patienternas beteende. En som låst in sig av rädsla efter ett överfall vågar plötsligt gå ut igen. Den som varit med om en bilolycka vågar köra ut igen, utan att få kraftig ångest. 

I branschen pratar man om belastningen som uppstår när patienten med sin blick följer rörelser i snabb hastighet. En teori är att belastningen liknar den vi får när ögonen rör sig då vi sover och drömmer. Forskarna vet att den belastningen är viktig för att bearbeta dagens händelser.  

Staffan Sonning minns särskilt en kvinna utanför en skola som hade spolats bort av tsunamin i Fukushima. Varje dag stod hon där med en massa bilder i famnen, på skolan så som den sett ut innan katastrofen och på barnen som lekte och skrattade på skolgården.  

Minnen från andra katastrofer, andra anhöriga som sökte och grät kom tillbaka, andra döda kroppar, andras döda barn. Staffan Sonning har fortfarande inte fullt ut förstått vad han upplevde för en behandling. Han vet bara att han gick några få gånger och mardrömmarna försvann. Det tog tre, fyra veckor så slutade han att tänka på det.