Stor risk skadas vid driftsstörning

En arbetstagare klättrade upp på en stege vid ett transportband för att ta bort en plastback som hade fastnat. Hon föll när en ny matades fram. En anställd skulle kontrollera om färgmatningen var igenpluggad och fastnade med fingrarna. En arbetstagare utförde reparation av kilremmar vid ett transportband då en annan startade bandet – en tumme skadades. Vid 12 av de 31 personskador som ledde till godkända strafförelägganden under förra året hände olyckorna i samband med någon form av driftsstörning som exempelvis reparation eller rengöring.

Aino Pietilä, arbetsmiljöåklagare vid Riks­enheten för miljö- och arbetsmiljömål, kan inte säga hur vanligt det är med olyckor vid just sådana situationer men konstaterar att de händer. Hon åtalade i två av fjolårets godkända strafförelägganden och påpekar att ärendena hade vissa likheter.

– I mina ärenden såg jag att det fanns en brist i upplägget hur man skulle sköta hanteringen när något skulle åtgärdas.

Likheterna handlar om att arbetsprocesserna kunde startas trots att en anställd inte var klar med reparationsarbetet.

– Man kunde starta transportbandet från ett rum utan att ha förvissat sig om att ingen arbetade på bandet, säger hon.

Även arbetsmiljöåklagare Stig Andersson påpekar att det finns risker med avbrott från det vardagliga arbetet.

– Jag tror att det är lite lättare att missa risk­bedömningen vid sådana här situationer.

Stig Andersson nämner olyckan där en anställd klämdes ihjäl mellan en travers och en vägg på SSAB i Luleå i juni 2016.

– De hade riskbedömt allt utom underhålls­arbetet.

Han nämner även den svåra kalkugnsolyckan på Nordkalk från 2011.

– Det var definitivt en driftsstörning. Man tvingades att akut agera, konstaterar Stig Anders­son.

Han har själv inte funderat på om det skulle hända mer olyckor vid just driftsstörningar, men säger att Arbetarskydds genomgång visar på ett ganska stort antal. Han konstaterar dock att det kan vara tillfälligheter.

I ett av de ärenden från fjolåret där Stig Anders­son åtalade skulle en anställd åtgärda ett återkommande problem på en rullmaskin för papper. Hennes fingrar kom i kontakt med de roterande knivarna och två fingertoppar skars av.

– När något ska åtgärdas jobbar man ofta närmare riskområdet, säger Stig Andersson.

Bland de strafförelägganden som godkändes under förra året finns en dödsolycka. En deltidsbrandman dog i samband med ett uppdrag för Räddningstjänsten. Arbetsmiljöåklagare Lars Magnusson åtalade förmannen som dömdes till villkorlig dom och dagsböter.

– Normalt sett blir det här en företagsbot om man inte kan misstänka någon personligen. Men Räddningstjänsten bedriver inte näringsverksamhet och kan därför inte vara part här, förklarar Lars Magnusson.

Att dödsolyckor leder till personligt ansvar, villkorlig dom och strafförelägganden är ovanligt.

Så när det inte gick att åtala Räddningstjänsten stod förmannen näst på tur att ta ansvaret?

– Ja, så kan man säga. Hittar vi någon som personligen kan misstänkas för brottet och påföljden inte bara kan bli böter eller om brottet är begånget av något annat än vanlig oaktsamhet, då måste vi åtala och besluta om företagsbot. Här var det dessutom grov oaktsamhet. Den omständigheten utesluter en lagföring med enbart företagsbot, säger Lars Magnusson.