Arbetsgivarna och SD vill "avpolitisera" skyddsombuden

Alla riksdagspartierna bekänner sig till principen att det i första hand ska vara arbetsmarknadens parter som bestämmer villkoren i arbetslivet. Parterna deklarerar att det är så de vill ha det.

Men parallellt med dessa bedyranden har SD för första gången tillträde till regeringsförhandlingar. Den mest tongivande arbetsmiljöfrågan som SD driver handlar om skyddsombuden. Dels hur de utses, dels om det alls ska finnas regionala skyddsombud. Idéerna kommer från Svenskt Näringsliv.

Dels vill SD att det inte längre ska vara den kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationen som utser skyddsombud. Partiet vill se en ny ordning där de anställda väljer skyddsombud utan inblandning från det lokala facket.

Dels vill SD låta utreda de regionala skyddsombudens vara eller icke-vara. Regionala skyddsombud utses också av fackförbunden och har tillträde till arbetsplatser där det finns fackliga medlemmar men saknas skyddskommitté. I stället för regionala skyddsombud vill SD se mer myndighetstillsyn, kanske i Arbetsmiljöverkets regi: ”Grunden för modellen ska vara att arbetsmiljöarbetet helt frikopplas från politiken och istället hanteras och styrs av en myndighet” skriver SD i en riksdagsmotion. Partiet använder begreppet ”arbetsmiljörådgivare” som först lanserades av Svenskt Näringsliv i en idéskrift 2017.

”Vi vill avpolitisera arbetsmiljöarbetet” kommenterade SDs arbetsmarknadspolitiska talesperson Magnus Persson i Arbetarskydds partienkät inför valet och hävdade att skyddsombud ofta ”prioriterar partibok före sitt kärnuppdrag om att värna en god arbetsmiljö för alla löntagare”.

Ulf Kvarnström, ombudsman Byggnads, avvisar påståenden om politisering.

- Vi gör ingen politisk bedömning när skyddsombud utses. Vem som helst av arbetskamraterna kan nominera den de tycker passar. Ibland händer det att personer som inte är medlemmar i Byggnads nomineras, men då kan inte förbundet utse dem och de kan inte utbildas av oss, säger Ulf Kvarnström.

Skyddsombuden företräder alla arbetstagare på arbetsplatsen, inte bara de fackliga medlemmarna, så man bör inte se dem som fackliga förtroendemän, medger Ulf Kvarnström.

- Nej, det är ju inte skrivet så i lagen. Men Byggnads utser inte ickemedlemmar till skyddsombud. Det kan säkert ses som en politisering av den som vill, säger han.

Kanske ändras arbetsmiljölagen på sikt så att en kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation inte längre får utse skyddsombud, tror Ulf Kvarnström.

- Det ligger i farans riktning, men jag tror inte att det skulle bli så bra.

Ulf Kvarnström påpekar att det i byggbranschen förekommer mycket osund konkurrens som går ut över arbetsmiljön, företag som struntar i fallskydd, asbestskydd och byggställningar.

- Som regionalt skyddsombud har jag tittat på arbetskraften som kommer utomlands ifrån och som har dåliga villkor. Vi i Byggnads står på deras sida, det är det ingen annan som gör.

Byggnadsarbetarförbundet har 114 regionala skyddsombud och fick förra året 12 miljoner kronor i statligt bidrag för verksamheten.

- Vi lägger till mer medel än vad vi får av staten. De regionala skyddsombuden gör väldigt stor nytta där ute, säger Ulf Kvarnström.

I april 2020 röstade de fyra borgerliga partierna och SD nej i riksdagen till en utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud. Några månader senare, i november, träffade Byggnads och Byggföretagen avtal om utökad tillträdesrätt för förbundets regionala skyddsombud. Innebörden är att Byggnads ombud får tillträde till alla arbetsplatser med kollektivavtal, oavsett om arbetsstället har en facklig medlem eller inte.

”Där lagstiftarna gick bet klev landets byggnadsarbetare in. Där politiken misslyckades visade Byggnads medlemmar vad ett starkt och enat fackförbund kan åstadkomma” skrev Byggnads i ett pressmeddelande.

Men lagstiftningsidén skulle visa sig ha ett fortsatt liv.

På den nytillträdande regeringens bord ligger en aktuell utredning, avlämnad av professor Magnus Sverke. Utredningen konstaterar att de regionala skyddsombuden innebär mycket verksamhet för förhållandevis lite pengar. Utredaren föreslår därför en ökning av anslagen från dagens 204 miljoner kronor till ca 234 miljoner. Dessutom föreslås återigen en utvidgning av tillträdesrätten så att regionala skyddsombud även kan besöka arbetsplatser där det saknas fackliga medlemmar.

- Det är samma förslag som riksdagen röstade ned 2020, säger Anna Bergsten, arbetsmiljöexpert, på Svenskt Näringsliv.

Hon vill vänta med att uttala sig om Magnus Sverkes betänkande tills hon hunnit analysera det noga.

- Uppenbarligen har man inte tagit till sig det vi framfört, givet vad man föreslår.

Svenskt Näringsliv, Sobona och Företagarna anser att det finns en del problem med dagens system. Det är vanligt, hävdar Svenskt Näringsliv, att de regionala skyddsombuden blandar ihop den rollen med rollen som fackligt ombud. Bland annat förekommer det medlemsvärvning när besöket egentligen skulle handla om arbetsmiljö. Det händer också att fackliga organisationer bedriver sin verksamhet utan ordentlig dialog med arbetsgivarna. Gentemot små företag kan det då uppstå ett övertag, en obalans, som skadar samverkan, framhåller Svenskt Näringsliv.

Svenskt Näringsliv driver också linjen att de regionala skyddsombuden avskaffas och att man i stället inför en ordning med ett slags arbetsmiljörådgivare. Dessa skulle vara oberoende men eventuellt kopplade till Arbetsmiljöverket. Deras uppdrag skulle vara att stödja småföretagarna i deras arbetsmiljöarbete.

- Vi har uppdraget att företräda våra 60 000 medlemsföretag. Vi får signaler och berättelser och verklighetsbeskrivningar från arbetsplatser och det är det vi bygger vår uppfattning på. I vår rapport från 2017 redovisar vi intervjuer och en enkätundersökning, säger Anna Bergsten.

Svenskt Näringsliv driver frågan att det är den mest lämpade som ska vara skyddsombud, oberoende av om personen är medlem i facket eller inte. Det är viktigt att öppna upp för att fler ska ta på sig uppdraget, säger hon.

- Vi vill se fler lokala skyddsombud. Att de finns är en bra utgångspunkt för samverkan.

Det betyder inte att hon avvisar invändningen att skyddsombud kan behöva stöd av en facklig organisation för att våga ta uppdraget och agera.

- Vi hör argumenten, absolut, det är inget som vi bortser ifrån. Självklart kan det vara bra att skyddsombud har facken i ryggen för kunskap och stöd och om man i värsta fall ska behöva driva ett ärende gentemot en arbetsgivare, säger Anna Bergsten.

SD har tagit Svenskt Näringslivs idéer och gjort dem till sin egen arbetsmiljöpolitik. Hur M, KD och L ställer sig till SDs framstötar kring skyddsombuden och huruvida ämnet är uppe på bordet i diskussionen partierna emellan är i skrivande stund okänt. De fyra partierna håller av förklarliga skäl tätt kring regeringsförhandlingarna just nu. LO-ägda Arbetet har studerat riksdagsdokument och drar slutsatsen att även de tre borgerliga partierna har synpunkter på lagstiftningen kring skyddsombuden, vilket skulle kunna antyda att de närmat sig SDs hållning.

Till skillnad från LO, som ger pengabidrag till S, är TCO en partipolitiskt obunden organisation. Martine Syrjänen Stålberg, utredare i arbetsmiljöfrågor på TCO, säger att de regionala skyddsombuden i första hand har uppgiften att hjälpa till att bygga upp ett lokalt arbetsmiljöarbete.

- De ger sig in där det inte finns skyddsombud eller samverkan. Det är ingen ny företeelse utan de har verkat sedan 1949. Det finns en lång historik att ta tillvara arbetstagarnas intresse.

Likt Ulf Kvarnström konstaterar Martine Syrjänen Stålberg att facken ger mer än de får vilket kan förklaras av att förbundens medlemmar rankar arbetsmiljö allt högre för varje år som går. TCO ställer sig negativt till en svagare koppling mellan skyddsombud och de fackliga organisationerna.

- Det kan äventyra partsmodellen. Samverkan sker på så många olika nivåer och genomsyrar hela arbetslivet, den värnar vi gärna, säger Martine Syrjänen Stålberg.

Praktiskt tror hon också att samhället skulle få ut mindre verksamhet om pengarna som idag går till regionala skyddsombud, flyttades över till Arbetsmiljöverket.

- De statliga pengarna till regionala skyddsombud ger många arbetsmiljöbesök. De regionala skyddsombuden gör tio gånger fler besök än Arbetsmiljöverket. Och att tillföra tio gånger mer anslag till Arbetsmiljöverket är det nog ingen som föreslår.

Att de regionala skyddsombuden utgör en positiv kraft är arbetsmiljörättsjuristen och forskaren Maria Steinberg den första att hålla med om. Hon träffar många skyddsombud när hon är ute och föreläser och stöter aldrig på problem med att det är facket som utser, snarare är problemet ett annat:

- Jag har säkert föreläst för 100 000 skyddsombud. Och många av de som kommer på de öppna kurserna har blivit valda av arbetsgivaren, så är det bara.

Maria Steinberg anser inte att arbetsmiljöarbetet politiseras, tvärtom är det hennes erfarenhet att såväl arbetsgivare som arbetstagare är intresserade av att arbetsmiljön är så bra som möjligt. Hon är dessutom mån om att peka på den historiska bakgrunden.

- Skyddsombuden hade inte varit så starka om LO inte hade funnits och ställt krav.

Men även i nutiden är de enskilda skyddsombuden i behov av hjälp som motiverar att kopplingen till kollaktivavtalstecknande fack bibehålls, resonerar Maria Steinberg.

- Det är livsviktigt för skyddsombud att tillhöra en facklig organisation så de får stöd om något händer, annars har de inte en chans. En del skyddsombud blir hotade och trakasserade och skulle inte våga ställa krav om de inte var uppbackade och hade ett starkt fackligt skydd bakom sig, säger Maria Steinberg.