Teknikutvecklingen i hästnäringen går långsamt

Stallhjälpredan Robban är kanske inte den snabbaste i hagen. När gasen är i botten går det i promenadtakt.
–Men vi tycker Robban sparar tid åt oss, och vi spar på kroppen, förklarar Karin Möller, lärare på Axevalla Hästcentrum.

Robban är en robot, eller en ”Hjälpreda i häststallar” som är det namn prototypen har fått. Den är tillkommen på initiativ av Naturbruksförvaltningen i Västra Götaland-regionen.

–Det fanns ett behov att få fart på teknikutvecklingen i stallmiljöer. Det har stått stilla där, medan det går framåt exempelvis i ladugårdar, förklarar Joel Lilljebjörn på Naturbruksförvaltningens Kompetenscentrum.

Så Kompetenscentrum lät representanter för Hästcentrum på Axevalla fundera ut vad som kan underlätta arbetet i ett stall. Premissen var att det skulle gå att använda produkten i befintliga stallar, den skulle inte vara förknippad med nybyggnation eller andra stora investeringar.

Idégruppen landade i en fjärrstyrd låg vagn, en meter bred och lite mer på längden, med ett flak som går att tippa. Sen har Research Institutes of Sweden, RISE, bidragit med själva utvecklingen och byggandet av den första prototypen.

Robban 1 har sex hjul som gör att den kan vända på en femöring, den är eldriven och styrs med fjärrkontroll. Flaket är lågt placerat så att den som lassar på gödsel eller annat inte behöver lyfta så högt. Maxhastigheten är 6 kilometer i timmen och maximal dragvikt är 500 kilo.

I det utförandet kom den första prototypen till Axevalla för två år sedan för att testas och utvärderas. Man kan flytta saker med den, som vattentunnor eller hästtransporter, till exempel. Harven i ridhuset funkade däremot inte så bra att hänga på, men det var inte Robbans fel. Harven var för stor och tung och grävde ned sig i gruset.

– Robban utsattes för alla tänkbara situationer. Den passar bra för oss i lösdriften, vi kan hänga på ett släp som vi använder när vi mockar i hagarna. Och vi har verkligen hårdkört den, i leriga backar både upp och ned, förklarar Karin Möller.

Hon är Robban-ansvarig. Hon har haft i uppgift att testa roboten i olika situationer, och att se till att den används även av kollegorna. Hon håller också i utvärderingen, som ska bidra till utvecklingen av en ny modell. Syftet är att optimera Robbans möjligheter att förbättra arbetsmiljön i häststallar. Det är behövligt, teknikutvecklingen har i princip hoppat över hästnäringen.

– Det beror främst på ekonomiska faktorer. I kobranschen mäter man verksamheten mer i pengar. Det är dyrt att investera i moderna ladugårdar, men där finns också högre inkomster, säger Karin Möller.

Det har visserligen sedan många år funnits utgödslingssystem även i häststallar, men ofta orsakar torr halm och spån problem i systemen. De är uttänkta för ladugårdar med kött- eller mjölkproduktion, inte för ompysslade sällskapsdjur.

– Det fungerar inte så bra att bara kapa idéerna. Dessutom har många av stallarna inackorderingskaraktär, där olika ägare själva sköter sina hästar. Storhantering ger ingen vinst där. Alla tar skottkärran för att mocka sin egen box.

Tröskeln är som det ser ut hög för ny teknik, men det är samtidigt uppenbart att den behövs. Karin Möller kan se att äldre kollegor har problem med slitna axlar, knän och handleder. Det uppfattas ofta som ett privat bekymmer, snarare än som ett arbetsmiljöproblem.

– Det är också ett hinder för utveckling, denna tradition att kämpa på utan gnäll. Men som lärare vill jag skicka framtidens yrkespersoner till en bransch där arbetsmiljön är bra och där de vill vara kvar.

Så ingen kunde välkomna Robban mer än Karin Möller, även om hon efter två års användning tycker att förbättringspotentialen är rätt stor. Nästa Robban kommer att ha larvfötter för att bättre ta sig fram i lera, och den kommer att ha en funktion som innebär att Robban 2 följer efter användaren. Det har visat sig obekvämt att manövrera med fjärrkontroll samtidigt som man mockar, vilket den funktionen löser.

Dessutom ska Robban 2 bli smalare.  Robban 1 är svår att använda inomhus eftersom dörren till gödselförvaringen är för smal, där kommer roboten inte igenom. Och den som ska manövrera roboten i stallgångarna behöver vara flink med kontrollen. De yngre fixar det fint, men inte de äldre.

När Robban kommer ut på marknaden är oklart. Det är inte Naturbruksförvaltningens eller Kompetenscentrums sak. Här sker utveckling så att den som vill ta vid och skapa en egen produkt inte behöver börja från början. Och idéer saknas inte:

– Det finns massor att göra! Om vi till exempel kunde lägga bajset på ett lågt rullband där en snabel fångar upp det och lägger det i vagnen så skulle vi inte behöva lyfta grepen så högt alls. Men riktigt dit har vi inte kommit än, konstaterar Karin Möller.