Fokus på självmord hos bönder

Det finns en rad faktorer som kan förklara att självmordsfrekvensen är högre bland jordbrukare än hos andra invånargrupper. Till exempel yrkesstoltheten. 

Det kan vara svårt att erkänna att man inte klarar av att sköta en gård som har funnits i familjen i generationer.

- Precis som för andra invånare kan det finnas personliga svårigheter i bakgrunden, som en skilsmässa. Men jordbrukaryrket innebär också ofta isolering och ensamhet. Arbetsbördan är hård. Det gäller särskilt uppfödare som har svårt för att få avlastning, säger Olivier Damaisin. 

Han är före detta parlamentsledamot för regeringspartiet Renaissance. Idag arbetar han på Jordbruksdepartementet och ansvarar för ett program som syftar till att minska den psykiska ohälsan på landets gårdar. Enligt Olivier Damaisin har jordbrukaryrket visserligen alltid varit tufft, men under de senaste decennierna har trycket hårdnat. 

- Klimatförändringarna gör att osäkerheten ökar. Attacker från rovdjur har blivit vanligare i och med vargens återkomst. Idag ställs också större krav på jordbrukaren som företagsledare. Administrativa sysslor tar alltmer tid. Dessutom utsätts jordbrukare idag ofta för kritik från övriga samhället. Allt färre invånare arbetar ju inom sektorn, vilket gör att förståelsen för yrket minskar, säger han. 

Att det förekommer psykisk ohälsa inom gruppen var länge ett tabubelagt ämne i Frankrike. 

Men för några år sedan publicerade Jordbruksförsäkringskassan MSA en rapport, som visade att suicid är vanligare bland dem som arbetar inom jordbrukssektorn, än inom andra områden. 

Enligt MSA är dödligheten på grund av självmord drygt 30 procent högre bland personer som arbetar inom jordbruket och som är mellan 15 och 64 år, jämfört med andra invånare i samma åldersgrupp. För de som är äldre är skillnaden 63,5 procent. 

- Jordbrukarna ligger högst i statistiken. Därefter kommer poliser och sedan veterinärer, säger Olivier Damaisin. 

Debatten kring böndernas specifika svårigheter tog också fart 2019 tack vare en fransk film. Jorden vi ärvde bygger på en tragedi från filmaren Édouard Bergeons egen familj. 

Hans far, som var uppfödare och svårt skuldsatt, blev djupt deprimerad och tog till slut sitt liv. 

2021 ledde uppmärksamheten kring problemet till att regeringen presenterade en plan för att minska den psykiska ohälsan inom kåren.

Bland annat inrättades ett väktarsystem för att skapa ett skyddsnät kring gruppen.

Lantbruksveterinärer, anställda på jordbrukskamrar, borgmästare i glesbygdskommuner och andra som regelbundet träffar jordbrukare i sina arbeten, erbjuds en kurs för att bli vad som på franska kallas för ”sentinelle”, alltså väktare. Idag har omkring 4000 gått utbildningen. 

En av de första var Franck Bethys som är tekniker hos det jordbrukardrivna kooperativet Gènes Diffusion i Vendée i västra Frankrike. Eftersom han inseminerar, gör ultraljud och parning rör han sig ständigt mellan gårdar i trakten och träffar tiotals bönder varje dag. 

Han berättar att han har lärt sig att upptäcka signaler som visar att personen han har framför sig inte mår bra. Till exempel en likgiltighet inför djuren. 

- Någon kan säga. ”Äh jag skiter i om den här kon är bra för uppfödning eller inte.” Eller någon som tidigare har tyckt att det är spännande med genetik är plötsligt ointresserad. 

Enligt Franck Bethys räcker det att han frågar hur det egentligen står till. 

- När jag säger att jag har tid att lyssna är personen ofta tacksam för att kunna prata om sina problem. Eftersom jag är sentinelle har jag också större legitimitet. 

Hans roll är inte att vara problemlösare, utan att vara ett första led i en större hjälpinsats. Han kan förklara vart personen kan vända sig för att få hjälp med att ta sig ut ur en ekonomisk återvändsgränd, byta yrke, få avlastning på gården eller för medicinsk vård. 

Parallellt med väktarsystemet har numera alla franska departement en aktionsgrupp med representanter från sjukvården och andra institutioner som samarbetar för att förbättra stödet. Staten har också öppnat en särskild telefonlinje för jordbrukare i nöd. 

Enligt Luc Smessaert, vice ordförande i jordbrukarfacket FNSEA, finns det tecken på att antalet självmord har börjat minska. 

- Antalet samtal till hjälplinjen är visserligen konstant. Det kan ju bero på att det nu är mindre tabubelagt att prata om sina problem. Men jag tror att väktarna spelar en positiv roll i sammanhanget. Likaså att det idag finns större möjligheter att få stöd, säger han. 

Olivier Damaisin på Jordbruksdepartementet säger samma sak, att han får signaler om att antalet självmord börjar minska, även om det behövs ny statistik som bekräftar saken. 

Han säger också att den psykiska ohälsan bland bönderna inte enbart är ett problem för de närmast berörda. Medelåldern bland jordbrukarna är hög. Under de kommande tio åren förväntas nästan hälften av landets cirka 400 000 jordbruksföretagare gå i pension. 

- Om vi ska kunna locka yngre generationer, vi behöver även personer som inte är uppvuxna på en gård för att ersätta avgångarna, måste vi förbättra villkoren.