Advokaterna: Tiden går osäkerheten består

De tre advokaterna konstaterar att arbetsmiljöbrottsärendena blivit fler över tid. De märker också att myndigheterna arbetar effektivare vilket är välkommet.

− Det är påfrestande för den som är misstänkt att ha det här hängande över sig. Det är också påfrestande för målsägande, det vill säga efterlevande till en omkommen. Dessutom försämras utredningskvaliteten när tiden går, säger Tomas Nilsson.

Anders Lorentzon konstaterar att många misstänkta mår dåligt.

− De flesta som är satta att jobba med arbetsmiljöfrågor har försökt att göra sitt bästa men inte alla gånger lyckats fullt ut. De drabbas av en lång utredningstid och får gå med ovisshet.

Både han och Tomas Nilsson får uppdrag genom rekommendationer. Maria Hagberg Forss har samarbeten med några av arbetsgivarorganisationerna inom Svenskt Näringsliv, exempelvis Ikem och Gröna arbetsgivare.

− Jag är ofta inblandad som rådgivare när en olycka har hänt. Sedan kan det ibland dröja ett år eller ännu längre innan det blir delgivning av misstanke och då kan jag bollas in igen som försvarare, säger hon.

I de flesta fall agerar de tre advokaterna privat försvarare, det vill säga klienten betalar själv kostnaderna. Då och då förekommer det att de förordnas som offentlig försvarare vilket betyder att staten står för advokatkostnaden.

Maria Hagberg Forss har noterat att staten konsekvent numera invänder mot att offentlig försvarare i arbetsmiljöbrottmål ska beviljas ersättning för de merkostnader som uppkommer när försvararen kommer från annan ort.

− Men det finns inte så många advokater som är specialiserade på arbetsmiljöbrott. Jag har uppdrag över hela landet men eftersom domstolarna är mycket restriktiva med ersättning för resor, tidsspillan och uppehälle måste jag överenskomma med klienten att de står för denna kostnad, alternativt får jag själv betala den.

Anders Lorentzon har också noterat att staten inte är generös med offentlig försvarare.

− Det ska vara en liten näringsidkare. Om man som företag inte har råd med privat försvarare och inte får en offentlig försvarare då haltar ju systemet. Men jag har nog aldrig stött på det.

Maria Hagberg Forss har dock varit med om företagare som valt att inte ha någon försvarare med sig under polisförhören.

Vidare säger hon att den som valt privat försvarare inte får ersättning för sina kostnader trots att åklagaren lägger ned förundersökningen och avskriver alla misstankar om arbetsmiljöbrott.

Arbetsmiljöverket utreder arbetsolyckor med en framåtsyftande förebyggande ambition. Polis och åklagare har ett annat bakåtblickande, bestraffande perspektiv. När de båda utredningarna sammanförs kan det uppstå problem, anser Maria Hagberg Forss.

− I tillsynsärendet som Arbetsmiljöverket inleder efter en olycka kommer ofta ett inspektionsmeddelande där myndigheten listar brister. Men den listan är kanske inte korrekt i alla delar. Arbetsgivaren tänker inte i det skedet på betydelsen av att bestrida uppgifter som eventuellt är felaktiga. Han tänker inte på att de kan komma att bli ett underlag i en förundersökning där han delges misstanke om arbetsmiljöbrott.

Tomas Nilsson säger att det är viktigt att Arbetsmiljöverket, polis och åklagare lyckas hålla isär de olika myndighetsuppdragen.

− Jag utgår ju ifrån att Arbetsmiljöverket är på det klara med vad de har för uppgift och inte försöker utreda ansvarsfrågan. Inom ramen för en förundersökning hålls det regelrätta förhör. Ett förhör är omgärdat med vissa grundregler enligt rättegångsbalken. Man ska inte ställa ledande frågor, man får inte lämna oriktiga, vilseledande uppgifter till den som förhörs etcetera.

Huruvida Arbetsmiljöverket gör en åtalsanmälan eller inte väger tungt för åklagaren, anser alla tre advokaterna.

Maria Hagberg Forss säger att det finns en inneboende komplikation i dessa mål: Materialet som åklagaren får tillgång till, det vill säga Arbetsmiljöverkets handlingar, handlar huvudsakligen om åtgärder som arbetsgivaren vidtagit efter olyckan.

− Då kan det nästan framstå som att ju fler åtgärder arbetsgivaren vidtagit efter olyckan desto mer skyldig är den.

Anders Lorentzon nämner att den information som Arbetsmiljöverket inhämtar och grundar sina beslut ibland kan ha brister.

− Den kan i efterhand, under förundersökningen och ibland när vi kommer till rättegång, visa sig inte vara helt korrekt. Ofta uppmärksammar åklagarna detta under förundersökningen men ibland kan det ställa till det i en rättegång.

Maria Hagbergs Forss säger att den misstänkta arbetsgivaren inte alltid får del av förundersökningsmaterialet, trots att denne delgetts misstanke och därmed ska ha rätt till partsinsyn.

− Jag har varit med om att man inte ens fått en gärningsbeskrivning skriftligt. Detta skulle jag önska att åklagarna säkerställde i alla ärenden.

Tomas Nilsson tycker att myndigheterna generellt sett sköter sina uppdrag väl.

− Och om de inte gör det ankommer det på advokaten att påtala det. Jag skulle göra det.

Maria Hagberg Forss instämmer i att det finns en chans att bestrida uppgifter i samband med att man delges misstanke.

− Men då kommer det i de flesta fall ett erbjudande om att ta ett strafföreläggande. Det kan vara lockande att lägga brottsmisstankar och förundersökningen bakom sig. Men företagen själva har väldigt svårt att bedöma om de är skyldiga eller inte. Det godkänns nog en hel del företagsböter där det faktiskt inte föreligger grund för arbetsmiljöbrott, säger Maria Hagberg Forss.

Av den här anledningen trycker Maria Hagberg Forss på betydelsen av att ha en försvarsadvokat med sig i ett tidigt skede, allra helst redan vid Arbetsmiljöverkets utredning.

− Företagare kan känna sig djupt orättvist anklagade. De tycker att de har gjort allt som man rimligen kunde kräva, inte sällan är de av uppfattningen att det var medarbetaren som inte följde instruktionerna.

Att många som är misstänkta för arbetsmiljöbrott väljer ett strafföreläggande i stället för rättegång i domstol har sina sidor. Tomas Nilsson säger att han som advokat måste penetrera erbjudandet noga med klienten.

− Särskilt om det gått ett tag. Det kan kännas bra att få ett tidigare avslut. Å andra sidan får man ingen domstolsprövning vare sig av rättsfrågor eller bevisfrågor. I mina egna fall är det absolut vanligast att det går till huvudförhandling.

Anders Lorentzon har också betänkligheter.

− Tendensen att fler accepterar strafföreläggande gör att vi tappar rättspraxis. Det är naturligtvis inte bra sett ur ett juridiskt perspektiv.

Men han betonar att arbetsmiljöbrotten inte är ett rättsområde som haltar.

− Domstolarna är inte specialister, men det är de inte på någonting. Domarna har en god förmåga att fånga in saker. Det är en systematik som fungerar.

Alla de tre advokaterna kommer in på att arbetsmiljöbrotten är speciella eftersom det oftast handlar om vad man inte har gjort.

− De går inte att jämföra med vanliga brottmål eftersom det inte handlar om uppsåtliga händelser utan är fråga om prövning av oaktsamhet, säger Tomas Nilsson.

− Målen handlar alltid om oaktsamhetsbedömningar. Det ena fallet är aldrig det andra likt, säger Anders Lorentzon.

Maria Hagberg Forss säger att konstruktionen av underlåtenhetsbrott gör att man nästan kan tala om omvänd bevisbörda.

− Har en olycka hänt så är det enkelt att säga ”du har inte gjort tillräckligt”. Låt säga att det handlar om ett skyddsräcke. Vi kan behöva bevisa att skyddsräcken faktiskt inte fungerade i just det arbetsmomentet.