"Gänget åtalade gör genomgående och ljudligt grisljud när vittnen hörs."

Strax efter att jag fått frågan om att börja skriva krönikor för denna tidskrift började jag värpa på några skrividéer. En av dem handlade om klass och arbetsmiljö.  

Och nej, det skulle inte handla om att ”dom där nere” får stå ut med så mycket mer än ”dom där uppe”. Min tanke var snarare var snarare att höjdare inom politiken och myndighetssfären tvingas utstå hot, tillmälen och andra otrevligheter som skulle få ett skyddsombud på en ”normal” arbetsplats att beordra skyddsstopp. 

Men så insåg jag att även poliser, personliga assistenter, kriminalvårdare och en rad andra yrkesgrupper med relativt sett låg lön och liten egenmakt också sorterar in i kategorin som förväntas tåla mer än andra. Och så kom jag till insikt om att det nog inte är den anställdes position i arbetslivshierarkin, utan graden av utsatthet hos den grupp man jobbar mot.  

Om det är synd om någon ställs lägre krav på normalt, hövligt uppträdande. Vi är så jämställda i Sverige att liksom ingen utsatt ska behöva visa respekt för någon. Däremot förväntas den i överordnad ställning visa respekt för den utsatte. Som i rättssalen till exempel.  

I november 2020 pågick en rättegång där flera unga gängkriminella stod åtalade. Deras uppträdande var så anmärkningsvärt att åklagaren upprättade en tjänsteanteckning om oordningen i rättssalen.  

I den läser jag om hur gänget hur gänget åtalade genomgående och ljudligt gör grisljud när vittnen hörs. De pratar med/skriker till varandra på arabiska (trots att de är häktade med fulla restriktioner och inte får kommunicera med varandra), hånskrattar, himlar med ögonen och gestikulerar. En av de åtalade skriker ”din mamma är en hora” till ett vittne. Ordföranden säger ifrån. Då skriker han att alla är horungar, systerknullare och horor. Ja, ungefär sådär håller det på. Och tillåts hålla på, ska man kanske tillägga.  

Det finns andra exempel som visar att det i en svensk rättssal går finfint att skrika ”fitta” åt en åklagare eller domare utan att något händer. En åklagare eller domare kan däremot givetvis inte skrika något motsvarande åt den åtalade. Det är förstås heller inte önskvärt.  

Önskvärt vore däremot en ordning där man slutar gulla med gangsters och där man kräver att även åtalade och andra långt ned i samhällshierarkin ska bete sig som folk. Tjänstemän inom de rättsvårdande myndigheterna måste rimligtvis ha rätt att slippa en arbetsmiljö där de får könsord kastade efter sig.  

Samma sak med socialsekreterare, som måhända är än mer utsatta. Och jag kan inte se något annat skäl till toleransen än att deras klienter betraktas som sådana stackars krakar att de helt enkelt måste få mordhota de tjänstemän som förordar ett omhändertagande av deras barn eller att försörjningsstöd inte ska betalas ut.  

Vi ska vara tacksamma över att vi lämnat ett Fattigsverige där medellösa människor tvingades stå med krökt nacke och mössan i hand. Men vi måste också se att den i grunden goda jämlikhetsambitionen har gått för långt. Det spelar egentligen ingen roll i vilken grad det egentligen är synd om missbrukaren som lever på försörjningsstöd. Vi kan inte kräva att socialsekreterare ska stå ut med att vara krockkuddar för andras lidande. Och inga andra yrkesgrupper heller för den delen.  

Det måste gå att bli utslängd/avstängd från lokaler eller verksamheter där de anställdas rätt till en dräglig arbetsmiljö inte kan upprätthållas. Jag tror rent av att det kan vara bra för alla. Med tydliga gränser upphör lusten att pröva var de går.