Om svartvitt tänkande

Missade ni dom? Det gjorde jag med. För sådana löpsedlar görs aldrig. Och det beror väl på att få reagerar på att byggarbetare slår ihjäl sig. Annars skulle ju de tidningar som lever på lösnummer givetvis bevaka området.
2002-2006 avled 15 arbetare i byggbranschen. De föll från höga höjder. Varje år omkommer i genomsnitt (vilket hemskt ord att använda för antalet döda), tre människor som arbetar på byggen.
Beskrivs byggjobbet som farligt? I skolorna till exempel när studievägledare ska diskutera yrkesval med eleverna? Knappast.
Byggjobb beskrivs nog som lönsamma, roliga, omväxlande och både stressiga och slitsamma för kroppen, förstås.
Det bittra är att de flesta dödsfall och farliga olyckor skulle kunna förhindras med hjälp av ordentliga fallskydd. Ändå är det så vanligt att skydden slarvas med eller glöms bort. De flesta byggarbetare som dör i jobbet är medelålders, erfarna yrkesmänniskor, som kan sina saker och går på rutin.
Kanske är det bara en liten grej som ska ordnas. Ackordet tickar, byggherren har en deadline och så omkommer en människa.
En annan typ av löpsedel
VÅLDET I SKOLAN
Var tredje lärare utsatt för hot
Jo, den har man sett, då och då.
Livsfarliga barn intresserar oss alltid. Och det är klart att lärare ska slippa spott och spe. Men krigsrubrikerna står inte i proportion till fakta. Våldet i skolan ökar inte, enligt alla relevanta undersökningar, bland annat enligt fackförbundens egen statistik.
En av fyra grundskolelärare har utsatts för hot, våld eller trakasserier och en av tio gymnasielärare. Det är för mycket och lärarna behöver förstås stöd och resurser för att hantera stökiga elever. Alla hot och trakasserier i skolan handlar inte om blivande gangsters som förbereder sig för det äkta slaget på gatorna. En hel del hot handlar om frustrerade, (ouppfostrade?) tonåringar eller om barn med psykiska problem.
Ointresset för byggjobbarnas riskfyllda arbetsplatser och den överdrivna bilden av skolvåldet stämmer med tidsandan.
Vi dras fortfarande med fyrtiotalisternas uppgörelse med sig själva. Den romantiska vurmen för arbetarklassen glömdes bort när karriären tog över. Tron på barns egen förmåga slog över i krav på ordning och reda i skolan.
Livet har blivit hetsigare och osäkrare. Då är det enklast att tänka svartvitt och koncentrera sig på ondskefulla barn och dåliga föräldrar.
Olyckor på byggen kräver mer gråmelerat tänkande. Vem är ansvarig? Varför kräver facken ackord? Hur kan arbetsgivaren missa användningen av fallskydd?
Läs om myten om det ökande våldet i skolan på sidorna 4-5.
Och om byggjobbaren Niclas Kvarnström, som fallit två gånger men överlevt på sidan 20.
Johanna Kronlid
chefredaktör