Professor: ”Andrahandsavtal är bara ett påhitt”

Visserligen har Transport det första avtalet. Men det är bara i tvistelösningar i Arbetsdomstolen då två avtal strider mot varandra, som det har betydelse vilket avtal som var först, förklarar professor Örjan Edström.

– Det här är två fullvärdiga, lika­lydande avtal, som alltså inte står i strid med varandra, säger han.

Han betonar att det avtal som Sveriges Hamnar och Hamnarbetar­förbundet har träffat inte är något hängavtal. Det är ett fullvärdigt avtal. Talet om att Hamnarbetarförbundet skulle ha ett andrahandsavtal vänder Örjan Edström sig emot.

– Andrahandsavtal är ett påhitt. Det finns inget i lagstiftningen som heter så. Andrahandsavtal är ingen legal definition.

Bägge facken har rätt att lägga tolkningsföreträde och begära förhandlingar enligt medbestämmandelagen.

– Att arbetsgivarna centralt har en policy att de inte har för avsikt att sluta avtal med Hamnarbetarförbundet är en sak. Men vi får se hur länge de lokala hamnarna rättar sig efter det. Att förhandla med två fack tar mer tid, med tjafs och fördröjningar. Hamnverksamhet handlar trots allt om att skeppa ut och in varor så fort som möjligt, säger Örjan Edström.

I många hamnar finns bägge facken representerade och organiserar arbets­tagare på samma uppgifter. Arbets­givaren måste då förhandla med bägge organisationerna inför viktigare beslut om det inte rör sig om en enstaka medlem i det ena förbundet.

– Transport tycker kanske att det räcker med Transport. Men nu är det en part till som har kollektivavtal. Om jag vore arbetsgivare skulle jag säga att nu får ni samordna er och komma överens.

Hamnarbetarförbundets Erik Helgeson har sin uppfattning klar:

– Vi tänker inte lyda under Transport.

Han är också öppen för att pröva avtalet med Sveriges Hamnar i Arbets­domstolen. Erik Helgeson menar att det historiska avtalet 5 mars mellan Hamnarbetarförbundet och Sveriges Hamnar, som fick stopp på en mångårig och kostsam konflikt, medvetet har misstolkas i det mediala efterspelet. Flera av arbetsmarknadens parter, däribland Transportarbetareförbundet, anser att det enda som förändrats är att det råder fullständig fredsplikt i hamnarna.

– De verkar påstå att vi krävt något annat än ett parallellt likalydande avtal jämte Transports, men då hade vi ju inte valt att avsluta strejken. Vi har lämnat och offentliggjort skriftliga avtalsförslag med samma rättsliga innebörd sedan våren 2017, så facit finns ju där för den som har tid att granska vad som sägs nu, säger Erik Helgeson.

Hamnarbetarförbundet anser att avtalet ger både rättigheter och skyldigheter. Man får till exempel rätt att förhandla med Sveriges Hamnar både lokalt och centralt och utse skyddsombud. Men det blir förbjudet att strejka under avtalsperioden som löper ut nästa år.

Frågan är då vilka skyldigheter arbetsgivarna har gentemot Hamn­arbetarförbundet. Måste man förhandla med förbundet på samma sätt som med Transport?

– Hela vår diskussion med arbetsgivarparten det senaste året har handlat om vilka skyldigheter arbetsgivarna har mot en andrahandspart. Det är inte klarlagt ännu var de gränserna går om de två avtalen skulle vara inbördes motstridiga, men vår grundinställning är att om man ingår avtal i Sverige så är avtalsparterna skyldiga att följa vad man faktiskt under­kastat sig i avtalstexten. Vårt självständiga avtal ska tillämpas på våra medlemmar och därmed kommer vi inte acceptera diskriminerande praxis eller uppdelning i något av­seende mellan oss och Transport i några hamnar.

Mattias Dahl, vd för Transport­före­tagen, medger att arbetsgivarna är skyldiga att förhandla med Hamnarbetarförbundet men därutöver finns det inte särskilt mycket utrymme.

– De har begärt förhandlingar om stort och smått länge och det kan de fortsätta med i enlighet med mbl. Men om de ställer krav som rör enskilda anställningsvillkor som går ut­över avtalet är det Transport i kraft av sitt förstahandsavtal som får göra upp om det med arbetsgivarna.

– Det är Transport som blir vår avtalspart. Vi gör upp med dem och så gäller det avtalet för Hamnarbetarförbundet också.

– Om de säger upp avtalet så finns det inget avtal. Men något annat avtal kan de inte få.

Erik Helgeson säger att det på många håll lokalt pågår samtal med både Transport och hamnarbets­givarna men från centralt håll har inte bara arbetsgivarna utan också Transport slagit fast att Hamn­arbetar­förbundet inte kommer att få vara med och förhandla under nästa års avtalsrörelse.

– Det är givetvis inte sant. Sveriges Hamnar är helt klart skyldiga att förhandla med oss också. Det framgår ju av både mbl och ordalydelsen i det centrala avtal vi precis tecknat. Båda parter är skyldiga att vara konstruktiva och hitta samförståndslösningar.

Erik Helgeson utesluter inte att Hamnarbetarförbundets avtal löper ut nästa år utan att parterna kommer överens. Den lag om strejkförbud som då trätt i kraft ser han inte som något hinder mot att åter gå ut i konflikt för att få teckna ett självständigt avtal.

– Om vi kräver ett förstahandsavtal blir det förstås förbjudet enligt den nya lagen. Det kommer ju inte längre vara tillåtet att ställa krav på särskild rättslig tillämpning av avtalet på det sättet. Men jag tror att arbetsgivarna kommer få svårt att komma runt sina åtaganden gentemot oss, och jag tror inte heller att det kommer vara lagligt för Sveriges Hamnar att upprätthålla sina nuvarande riktlinjer om att medlemsföretagen måste se till att alla lokala avtalsförhandlingar med oss avslutas i oenighet.

Erik Helgeson ser helst att parterna kan komma överens lokalt och centralt utan att det behöver gå till domstol. Han förordar trepartsavtal men lanserar också en lösning där Transport och Hamnarbetarförbundet går samman på olika arbetsplatser och bildar gemensamma samarbetsorgan som tecknar avtal med arbetsgivarna.

Men han tvekar inte att låta Arbetsdomstolen lösa tvister om parterna inte klarar det.

– Problemet är att rättsläget är oklart på ett antal områden och att det blir som ett lotteri att låta domstol avgöra. Ett skäl till att det finns så få rättsfall från andra branscher där flera fackförbund organiserar samma yrkes­grupp, är att alla parter hittills haft ett gemensamt intresse av att hitta en pragmatisk arbetsordning och fungerande samarbetsformer för att få vardagen att funka. Hamnsituationen är tyvärr mycket mer politiskt styrd, eftersom både LO och Svenskt Närings­liv sett den som en prestigefråga.

Mattias Dahl är inte rädd för att hamna i domstol. I medlarnas bud fanns först formuleringar om vilka begränsningar som skulle gälla för Hamnarbetarförbundet lokalt men dessa ströks vilket fick förbundet att till slut skriva under. Nu säger Mattias Dahl att formuleringarna bara var fakta om gällande rätt och helt betydelse­löst.

– Det var bara konsumentupplysning. Det som stod där om vad som gäller lokalt gäller rättsligt oavsett om det finns med eller inte. Vi hade tid att analysera detta noggrant och vad som gäller.

Ser du någon risk för kommande processer i AD med anledning av andrahandsavtalet?

– Det finns alltid risk för processer, och med Hamnarbetarförbundet har vi ju haft rätt många tvister i AD. Förmodligen hamnar vi i AD igen.

Medlingsinstitutet pressekreterare Bosse Andersson säger att de väljer att inte blanda sig i den här diskussionen. MI har gjort sitt. Medlingen är klar och ett avtal på plats. Nu är det parterna som tar ansvar för det.