Moderaternas miss

Men är man ett arbetarparti bör man veta att byggnadsarbetare inte fikar klockan tre.

Röde bloggaren Calle Fridén passar förstås på att ge Moderaterna en känga här. Och Sync tar upp tråden här.

Jag började jobba på bygge i Västsverige 1990. Jag tror att Sync-bloggaren började ungefär samtidigt. Så rasterna verkar vara de samma nu som då. Här är de, klippta från Sync:

• Arbetsdagen startar 06.45 och slutar 16.00
• Första rasten är mellan 08.45-09.15 (den kallas frukost)
• Andra rasten är mellan 11.15-11.30 (den kallas kaffet)
• Sista rasten är mellan 13.30-14.00 (den kallas maten)

(OBS att lokala avvikelser kan förekomma)

Han påstår sig ha hört att det några decennier tidigare funnits tre-fika. Och som en liten reservation kan säga att en av kommentarerna på sidan talar om tre-fika. Men det verkar ändå ovanligt.

Lunch då, undrar ni säkert. Ja, kära medelklass-stadsbor, alla äter inte lunch. Mat får de i sig, utan lunch klockan 12.00. Det kan vara så enkelt att målet kallas middag i stället. Återger en kommentar från Sync-bloggen (låter som en ö-bo, kanske från Orust?):

”Sta’bor äter ”lunch” på dagen och ”middag” på kvällen. Middag – mid dag – mitt på dagen (Jfr midnatt). Som att köra bil först och tanka sedan.”

För att tala om att använda rätt ord. Jag har använt byggnadsarbetare om den yrkesgrupp jag tidigare tillhörde. Byggjobbare vore främmande. Men det är värt ett eget inlägg vid tillfälle.

Sensmoralen om tre-fikan blir att om man ska skriva trovärdigt om en grupp människor krävs det att man gör det på ett sätt att de känner igen sig. Det gäller litteratur, film och media. Vi får inte slarva med detaljer, då kan en hel artikels trovärdighet falla.

Och det gäller reklam och politik.

Det nya arbetarpartiets trovärdighet vilar på bräcklig grund.