Ljusbågen kunde kostat honom livet

Mikael Hedén arbetade säkert. Men drabbades ändå. Olyckan höll på att kosta honom livet. Hornhinnorna brändes bort. Han fick tredje gradens brännskador i ansiktet, på halsen och händerna.

Mikael Hedén arbetar numera som elektriker på Almedahls industrier i Kinna. I början av 1990-talet, när olyckan inträffade, arbetade han på en annan textilindustri.

– Det var problem med en motor till en garntorkanläggning. Jag hörde att den gick ojämnt. Den gick upp och ner i varv. Efter att jag kontrollerat lager och remmar, bestämde jag mig för att se om felet hade med spänningen att göra. Maskinen var på 90 kilowatt och spänningen 400 volt, berättar Mikael Hedén.

När han skulle kontrollera spänningen med sin spänningsmätare, small det plötsligt till. Det slog upp en ljusbåge mellan honom och strömkällan.

– Jag kastades bakåt av smällen och försökte få bort mätinstrumentet. Men ju längre ifrån jag drog instrumentet från strömkällan, desto starkare blev ljusbågen. Allt blev suddigt, berättar han.

Mikael Hedén lyckades backa undan och släppte mätinstrumentet. Han hittade nödduschen och spolade kallvatten över ansiktet och händerna som sved av brännskadorna. Arbetskamraterna tog hand om Mikael Hedén och baddade brännskadorna med våtservetter, medan de väntade på ambulansen.

– När vi kom in till sjukhuset minns jag att det gjorde ont i ögonen av det starka ljuset, men jag förlorade aldrig medvetandet, säger Mikael Hedén och plockar fram ett foto som togs på honom strax efter olyckan. Ansiktet är kraftigt sönderbränt av strömmen.

– Som tur var stod jag inte så högt upp. Det var näsan som fick ta den värsta smällen. Om jag hade stått några centimeter högre kunde jag ha förlorat synen, säger han.

Även händerna och halsen fick allvarliga brännskador, men tack vare att Mikael Hedén hade en långärmad skjorta, klarade han armarna. En tid senare började hornhinnorna sakta men säkert återhämta sig och han fick tillbaka synen.

– Efter olyckan påstod utredarna att det var mitt fel. Att det var jag som hade kortslutit. Då svor jag åt dem. Jag hade arbetat som elektriker i tio år och var inte oerfaren. Jag hade inte gjort något fel i arbetet som ledde till att jag råkade ut för olyckan, berättar Mikael Hedén.

Senare kunde utredningen konstatera att det hade funnits kondens i mätinstrumentet. Det var alltså mätinstrumentet som hade orsakat olyckan.

– Det skapade naturligtvis frustration att vi inte längre kunde lita på våra arbetsverktyg. Att de inte var säkra att använda. Företaget la ner mycket tid på att hitta andra mätinstrument och hur de skulle kunna förhindra att de inte utsattes för temperaturväxlingar som ledde till kondens, berättar Mikael Hedén.

Han återhämtade sig efter olyckan. Efter tre månaders sjukskrivning skulle han tillbaka till sitt arbete. Men då uppstod nya problem.

– Jag skulle sätta upp ett fäste till ljusrör, men när jag kom halvvägs upp på stegen, låste det sig. Jag skakade i hela kroppen, berättar han.

Det fungerade inte längre att arbeta. Arbetsledningen rådde honom då att besöka företagshälsovården för att träffa en psykolog.

– Men psykologen förstod inte alls vad det handlade om, så jag vände mig till en ombudsman i Elektrikerförbundet i stället. På 1990-talet var det inte så vanligt med arbetsrehabilitering. Försäkringskassan var inte särskilt vänligt inställd till mig, säger han.

Mikael Hedén var tvungen att ta strid med hjälp av facket. Till slut gav Försäkringskassan med sig och lät honom vara sjukskriven i åtta månader. Under den tiden fick han vara på företaget så mycket eller lite han ville. En gammal kollega hjälpte honom att komma tillbaka till arbetet.

– Vi jobbade ihop. Han mätte spänningen och sedan kunde jag gå in och arbeta en bit i taget. Det var en bra lösning, säger Mikael Hedén.

När sjukskrivningstiden var slut kunde han börja arbeta på heltid igen.

Sedan några år tillbaka är han regionalt skyddsombud. Han åker gärna ut och pratar om elsäkerhet med Elektrikerförbundets medlemmar. Han har också föreläst för elever på gymnasieskolan elprogram i Skene och Borås.

– Det finns ett stort intresse, särskilt bland skolelever. När jag visar bilderna på hur jag såg ut efter olyckan blir de rätt spaka, säger Mikael Hedén.

Nu har han arbetat som industrielektriker på Almedahls industrier i Kinna i 20 år. Han sköter service och underhåll, och arbetar även med installationer, oftast på egen hand. Fabriken har ett flertal produktionslinjer och felsökningen kan ibland bli komplicerad, menar Mikael Hedén.

– Men jag har aldrig känt någon tidspress från arbetsledningen. Eftersom jag är ensam elektriker på fabriken och har varit här länge, vet jag hur maskinerna fungerar och hur installationerna är gjorda, säger han.

Kommunikationen är avgörande för säker­heten. För att det inte ska bli några missförstånd har Mikael Hedén möjlighet att blockera uttag för säkringar när han skruvat ut dem, så att ingen sätter tillbaka dem på eget bevåg. Att det finns jordfelsbrytare på samtliga vägguttag är också viktigt. Men först och främst måste man se till att tänka sig för i varje moment av sitt arbete.

– Många elolyckor inträffar på grund av fel attityder, typ ”Jag ska bara…”. Att man struntar i att stänga av strömmen när man exempelvis ska fästa en skruv som lossnat. Bryt alltid strömmen när du ska jobba och blockera så att ingen utomstående kan slå på den, uppmanar Mikael Hedén.