Stämde företaget för diskriminering

Kvinnan arbetade som lokalvårdare när Siemens bestämde sig för att lägga ut lokalvården på entreprenad. Hon blev erbjuden att följa med till entreprenören, men tackade nej.

Då gick hon i stället till godsavdelningen efter att ha gått med på en överenskommelse om provanställning.

Överenskommelsen innebar att om det skulle visa sig att hon inte var lämplig för de nya arbetsuppgifterna, skulle hon kunna sägas upp på grund av arbetsbrist efter sex månader.

Kvinnan utbildade sig i truckkörning. Men efter en tid bedömde Siemens att hon arbetade för långsamt och inte tillräckligt självständigt.

Kvinnan hävdar att hon fått höra att hon med sina 150 centimeter inte var tillräckligt lång för att kunna köra truckarna på ett bra sätt. I december 2009 fick hon veta att hon skulle sägas upp på grund av arbetsbrist.

Kvinnan protesterade mot uppsägningen och stämde arbetsgivaren till tingsrätten. Där hävdade hon att hon blivit etniskt diskriminerad eftersom personer med thailändskt ursprung är kortare än dem med svenskt.

Siemens försvarar sig med den tidigare gjorda överenskommelsen om provanställning. Företaget framhåller också att samma krav ställts på kvinnan som på de övriga anställda vid godsavdelningen.

Tingsrätten anser inte att kvinnan utsatts för diskriminering. Men överenskommelsen om provanställning inskränkte hennes rättigheter på ett olagligt sätt. Därför var den inte bindande för henne.

Rätten konstaterar dock att syftet med överenskommelsen var att undvika att hon redan vid övertagandet skulle sägas upp på grund av arbetsbrist. Kränkningen som hon utsatts för är därför begränsad menar tingsrätten.

Kvinnan får ett allmänt skadestånd på 50 000 kronor. Hon får även drygt 283 000 kronor i ekonomiskt skadestånd. Det motsvarar den lön som hon skulle ha fått om hon inte blivit av med jobbet.