”Som kvinna i minoritet blir du stereotypen”

Järnladyn, förförerskan, maskoten och mamman. Det är stereotyperna som kvinnor i mansdominerade miljöer tvingas in i, menar Anneli Häyrén, forskare på Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet.

– Den strukturella ordningen på manligt dominerade arbetsplatser innebär att du som kvinna har mycket mindre utrymme att agera utifrån hela din individ. Som kvinna i minoritet tvingas du omedvetet agera utifrån dessa stereotyper för att inte sticka ut för mycket, säger Anneli Häyrén.

Hon har genom deltagande observationer bland brandmän, poliser och ambulanspersonal studerat hur den manliga majoriteten förhåller sig till de få kvinnorna på arbetsplatsen – och hur kvinnorna förhåller sig till att de är i minoritet.

Anneli Häyrén menar att de fyra uppräknade stereotyperna syftar till att beskära en individs kompetens, så att hon inte kan använda hela sitt jag på jobbet.

– Som minoritet sticker man ut överhuvudtaget. Man kan inte vara anonym och osynlig i gruppen. Killarna förhåller sig till detta genom att de jobbar fram de här stereotyperna, kvinnorna genom att bli dem. Det är ofta en omedveten process.

En kvinna som går in i en verksamhet som brandman tillsammans med en hel grupp grabbar hamnar i att hon inte får vara för klyftig, framåt eller duktig verbalt, menar Anneli Häyrén.

– Då tas härskartekniker eller sexuella trakasserier till. Om det inte stoppar dig blir det bara värre och värre, ända tills du förstår läget, tonar ner dig eller väljer att sluta på arbetsplatsen.

Det finns berättelser om exempelvis en kvinna i försvaret som medvetet sänkte sina resultat för att inte provocera. Hon kunde springa snabbare än många av männen, men avstod från att visa det eftersom det tycktes för svårt att hantera för dem. I stället sprang hon på 75–80 procent av sin kapacitet.

– Att vara kvinna och chef berövar henne hela möjligheten att använda hela sin kapacitet. Hon kan bara vara där med delar av den. Annars blir det så provocerande för männen att de inte klarar av det, var hennes erfarenhet, säger Anneli Häyrén.

Det bästa är att ha personalgrupper där männen och kvinnorna är lika många, visar forskning. Det räcker med att snedfördelningen börjar tippa över bara aningen åt det ena hållet för att processerna ska dras i gång, enligt Anneli Häyrén.

Under sin forskning talade hon även med manliga ambulanssjuksköterskor som varit i minoritet när de arbetat som sjuksköterskor inne på sjukhusen. Hur män i minoritet upplever sin situation är ett underforskat område. Men dem Anneli Häyrén talat med upplever samma typ av känslor som kvinnorna gör i mansdominerade yrken.

Den som vill slippa problem med härskartekniker och sexuella trakasserier kan gå in i den rådande kulturen och försöka passa in så gott det går. Men det är egentligen inget bra råd.

– När något fel uppstår eller när någon i gruppen surnar ihop kommer diskrimineringen och trakasserierna garanterat. Om du är där på någon sorts kompetensnivå, så var tydlig med vem du är, ha kvar din integritet och gå gärna med i ett nätverk där det ingår andra kvinnor som förstår vad du upplever.

Hon poängterar arbetsgivarens ansvar för att göra något åt situationen. Det kan annars bli en kostsam historia för hela organisationen.

– När majoriteten ger sig på dem som är i minoritet och exkluderar någon på grund av kön, går arbetstiden åt till detta i stället för till att jobba.