Utbrändhet – vår tids farsot

FORSKNING. I maj i år var antalet som var sjukskrivna för stressrelaterad psykisk ohälsa uppe i nästan 40 000 personer, tre gånger så många som för tio år sedan. De flesta var kvinnor.

Ändå stämmer det inte, som många tror, att sjukskrivningarna ökar i Sverige. En titt på Försäkringskassans statistik visar att antalet sjukskrivningar följer en ganska konstant snittnivå sedan åttiotalet. Men vid tre tillfällen har sjukskrivningarna format pucklar på den längre trendlinjen.

- Vi toppar i sjukskrivningstalen för stressrelaterade sjukdomar som kommer regelbundet, konstaterar Marie Åsberg, professor emerita vid Karolinska institutet.

I Försäkringskassans statistik över stressrelaterad ohälsa ser man tydligt hur pucklarna på den allmänna sjukskrivningsstatistiken motsvaras av uppgångar för stressrelaterad psykisk ohälsa, främst akuta stressreaktioner och utmattningssyndrom, Den första vågen kom på nittiotalet.

- Då såg jag patienter av en sort som jag inte hade sett i psykiatrin. Prickade man av alla kriterier på en depression så såg man att de här patienterna passade in, men de sa själva att de inte var deprimerade. De såg inte heller deprimerade ut, säger Marie Åsberg.

Men sjukskrivningarna skenade. Det pratades om att man kunde ”gå in i väggen” och uttrycket utbrändhet myntades. Det tycktes vara en epidemi. Sjukskrivningarna steg ända fram till 2003 för att därigenom sjunka kraftigt fram till år 2010 då en ny våg tog fart. Marie Åsberg har forskat om behandling av depressioner sedan sextiotalet och hon har sina teorier om orsakerna. Den första vågen följde på nittiotalskrisens stora omorganisationer och rationaliseringar. 2008 ledde finanskrisen till att företag och myndigheter sa upp personal för att spara pengar.

- Om man jämför statistik över hur mycket personal som var anställda i landstingen kan man se att hur mycket de drog ner på personalen i slutet av nittiotalet är relaterat till psykiatriska åkommor bland dem som blev kvar. Man betalade för saneringen av de offentliga finanserna i en ökad sjuklighet.

Stress alltså. Eller orimlig arbetsbelastning. Arbetsmiljöverket försöker undvika att använda ordet stress och pratar i stället om en för hög och ohälsosam arbetsbelastning. På så vis kommer man bort från att det skulle handla om en upplevelse eller en känslighet hos individen och placerar ansvaret där det juridiskt hör hemma, hos arbetsgivaren.

I slutet av nittiotalet tillsatte Socialstyrelsen en arbetsgrupp, där Marie Åsberg ingick, som skulle samla kunskap och litteratur runt ämnet. Arbetet ledde till att de lyckades visa att det dåvarande begreppet utbrändhet gav en dålig beskrivning av symtomen. I stället lanserades begreppet utmattningssyndrom, för de allvarliga symtom de såg prov på. En skrift gavs ut av Socialstyrelsen och de beskrivna symtomen fick ett klassifikationsnummer och blev därmed en diagnos. I och med det blev utmattningssyndrom accepterat som en sjukdom i Sverige, som enda land i världen.

- Det är fortfarande inte officiellt erkänt som sjukdom i något annat land, men man pratar likaväl om symtomen i alla länder, säger Marie Åsberg.

Decennier av forskning har övertygat Marie Åsberg om att det är bristen på återhämtning snarare än stressen i sig som bär skulden för att så många, framför allt kvinnor, går in i väggen. En kunskapssammanställning från 2016 inom Arbetsmiljöverket, ”Kvinnors och mäns arbetsvillkor”, visade att kvinnor i högre grad än män grad jobbade skift och upplevde för höga krav i förhållande till resurserna. Studien slår fast att ”alltför höga krav och begränsade resurser i arbetet generellt sett hänger samman med lägre arbetstrivsel, en ökad vilja att säga upp sin anställning samt sämre psykisk och fysisk hälsa”. 

I Försäkringskassans statistik kan man se vilka yrken som har högst sjuklighet av typen lättare depression och utmattningssyndrom. Värst drabbade är lärarna, följt av omvårdnadspersonal på andra plats och vårdpersonal på tredje plats. Vård, skola, omsorg. Det trestegsmantra som politiker gillar att svänga sig med i valtider, de tre viktiga beståndsdelarna i ett gott samhälle. Det är kvinnoyrken med ofta låga löner, jättestort ansvar för sina medmänniskor och på arbetsplatser som regelmässigt utsatts för nedskärningar och omorganisationer. Som dessutom tyngs av en etisk stress, känslan av otillräcklighet inför människor som är beroende av en.

- De som är mest moraliskt lyhörda och mest empatiska klarar inte av det, det vill säga den allra bästa vårdpersonalen klarar inte av det. Nu lämnar de det yrket, konstaterar Marie Åsberg.

Politiker däremot, hör till den grupp som är näst minst utsatta för de mekanismer som riskerar att leda till utmattningssyndrom. Bara militärer klarar sig bättre.

Marie Åsberg har en patentlösning för att hantera sin egen stress.

- Jag är bra på att sova, säger hon.