Arbetsgivare straffas  sällan i trafiken

Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön
Arbetsgivarens ansvar för arbetstagares arbetsmiljö är strängt. De lagbestämmelser som avgör om en arbetsgivare är ansvarig och därmed kan ådömas straff av en domstol är 3 kapitlet, 7 och 8 paragrafen i brottsbalken. Enligt dessa bestämmelser gäller följande. Om någon av oaktsamhet orsakar en annan person skada eller dennes död gör personen sig skyldig till brotten vållande till annans död eller vållande till kroppsskada. Om brottet har orsakats genom att någon ”uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsidosatt vad som gäller enligt arbetsmiljölagen” kallas brottet arbetsmiljöbrott. 

Den som är arbetsgivare är enligt arbetsmiljölagen skyldig att försäkra sig om att ett arbete kan utföras på ett säkert sätt. I praxis handlar det ofta om att arbetsgivaren inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att förebygga att en skada uppstår. Det kan handla om att arbetsgivaren inte har byggt bort riskfyllda arbetsmoment eller inte har utfärdat tillräckligt tydliga instruktioner. 

I huvudfallet är det någon individ i ledande ställe hos arbetsgivaren som drabbas av ett straff. Numera är det dock allt oftare som det är företaget som sådant som straffas; genom en företagsbot.  

Är trafiken arbetsmiljö?  

Men hur är det med olyckor i vägtrafiken? Det är inte ovanligt att sådana olyckor involverar chaufförer som är anställda. Borde inte arbetsgivarens ansvar aktualiseras i dessa fall? 

Det är mycket ovanligt att det utkrävs ansvar för arbetsgivare när det handlar om trafikbrott och straffreglerna i 3 kap. 7 och 8 §§ brottsbalken. Detta kan till viss del förklaras. 

För det första råder inte arbetsgivaren över arbetsstället; alltså vägtrafiken. Arbetsgivaren kan därmed inte påverka denna arbetsmiljöfaktor. Vidare står det allmänna – genom staten – för instruktionsgivningen genom detaljerade trafikregler gällande hastighetsbegränsningar, lastbegränsningar, lastning och lossning, vilotider etc. Alla sådana regler ska arbetstagaren dessutom visa att denne behärskar genom kravet på körkort för olika slags fordon. Utrymmet – eller till och med möjligheten – för en arbetsgivare att utfärda regler och ge instruktioner blir därmed mycket litet. 

Dessa faktorer har fört med sig att arbetstagarens personliga ansvar i samband med trafikolyckor är strängt och att ansvaret mer sällan övervältras på arbetsgivaren.  

När kan ett arbetsgivaransvar aktualiseras? 

För att en arbetsgivare ska kunna straffas för en trafikhändelse måste det typiskt sett tillkomma någon särskild faktor. En sådan faktor skulle kunna vara att fordonet är bristfälligt, vilket arbetsgivaren känt till eller bort känna till. Om fordonets brister orsakat olyckan skulle ett arbetsgivaransvar kunna aktualiseras.  

En annan sådan faktor skulle kunna vara att arbetsgivaren lämnat en uttrycklig instruktion om att arbetstagaren ska göra på visst sätt; exempelvis bortse från regler om lastbegränsningar. Om en sådan instruktion har givits och om den orsakat en olycka, borde arbetstagaren vara fri från ansvar. Enligt 24 kapitlet, 8 paragrafen i brottsbalken är det ofta en ansvarsfrihetsgrund om en person i ett lydnadsförhållande följer en order som har givits av en ansvarig chef. Tanken i dessa fall är att ansvaret istället ska ligga på den som givit ordern. Även i en sådan situation skulle alltså ett arbetsgivaransvar kunna aktualiseras.