Polisen sparkade hälften på passexpeditionerna

Polisens passhandläggare har arbetat under hårt tryck i snart ett halvår. Redan i början av april gjorde Polisförbundets skyddsombud i Stockholm Robert Brindeby en 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket om en orimlig psykosocial arbetsmiljö. Situationen har sedan dess spridits till många av landets 108 passexpeditioner. 

Före pandemin fanns närmare 1 000 passhandläggare, men under pandemin gjorde sig myndigheten av med omkring 400 av dem. I dag är de 530 ordinarie samt 300 nyanställda eller omplacerade poliser. Men trycket på dem har fortsatt och allt fler anställda vittnar om stress, oro och sömnsvårigheter. 

– Det är högljutt och trångt på expeditionerna, folk är irriterade eller rent förbannade, berättar Patrik Danielsson, en av Polisförbundets nationella huvudskyddsombud. De anställda gör ett heroiskt jobb på långa pass, men de har svårt att komma ifrån på lunch eller få fem minuter att andas ut. 

– Cheferna försöker nog göra vad de kan för att glesa ut i lokalerna och ge sina anställda möjligheter till lite återhämtning, men det finns egentligen inga alternativ. 

Patrik Danielsson ser två huvudskäl till att problemet vuxit myndigheten över huvudet: 

– Man kan alltid säga att folk suttit och sovit och inte förnyat sina pass under pandemin då de inte fick resa. Men Polisen borde ha varit mer förutseende och inte gjort sig av med så många anställda. Nu är målet att komma upp till 1 200 handläggare, men det är långt dit. 

Passhanteringen är i dag integrerade i Polisens it-system och inte alldeles enkelt att snabbt bygga ut. 

– Nej, annars kunde vi ju smälla upp ett stort tält nånstans med 100 maskiner, säger Patrik Danielsson. Efter sommaren tror jag det kommer att lätta på vissa ställen, men arbetsgivarens bedömning är att läget blir pressat ända till vintern. Och värst är det som alltid i storstäderna. 

Polisen har under de senaste åren samlat på sig en rad arbetsmiljöproblem, som kulminerade vid ”påskkravallerna” med över 400 anmälningar om arbetsskada eller tillbud. Många ”särskilda händelser” har upprättats och de flesta har bäring på arbetsmiljö. Men även under normala förhållanden är arbetsmiljöarbetet pressat, förklarar Charlotte Nichols som är ombudsman på Polisförbundet: 

– Det finns en stor utbildningsskuld som bland annat beror på polisbrist. Det saknas ersättare om cheferna ska kunna skicka poliserna på utbildning. Personalbrister leder också till att poliser som borde bytas av vid större insatser inte har några ersättare med rätt utbildning och utrustning vilket också ökar riskerna. Att polisyrket är riskfyllt vet man ju, men inte i vilken utsträckning som helst. 

Hon ser också organisatoriska problem med arbetsmiljöarbetet: 

– De som har verksamhetsansvaret har även arbetsmiljöansvaret. Men det är andra som har processansvar, som utvecklar och utformar verksamheten. Det försvårar för cheferna att ta sitt arbetsmiljöansvar. Tankarna bakom omorganisationen 2015 var bra, men det är hur man har genomfört den som har brustit i många delar.