Vakterna gick inte till jobbet för att döda

KRÖNIKA. På perrongen på Rådmansgatans tunnelbanestation i Stockholm, en helgnatt i juli 2022, avslutades 47-åriga Juha Hynninens liv. I samband med ett ordningsvaktsingripande blev han, enligt uppgifter i åtalet, kvävd till döds. Hynninen hade slagit och attackerat människor på perrongen. När ordningsvakterna kom dit blev de också attackerade. De använde sig av nödvärnsrätten, men samtidigt kopplade en av ordningsvakterna ett strypgrepp på Hynninen, som inte släpptes förrän det var för sent. I början av maj hölls rättegång och åklagaren yrkade på ett års fängelse för de båda ordningsvakterna för grovt vållande till annans död. Oavsett utgång i målet måste vi orka se det orimliga i det här systemet. Hynninen hade inte gått dit för att dö den där natten. Ordningsvakterna hade inte gått till jobbet för att döda. Hur blev det som det blev?

I rätten berättar de båda ordningsvakterna om sin upplevelse. Hon hade jobbat som ordningsvakt i ett par år. Han i strax över två månader. De hade aldrig jobbat ihop tidigare. Den kvinnliga vakten berättar att hon och kollegan agerade i ren impuls och att hon kände sig livrädd när det inte gick att prata med mannen på perrongen. När den manlige vakten ska svara på varför han inte släppte eller justerade sin arm runt mannens hals säger han att han var i chock och att hans tidsuppfattning inte fungerade. Hynninen var lik Quasimodo, tyckte han. Han var rädd för Quasimodo när han var liten. När batongslag inte hjälpte upplevde han skräck och kände att han inte var sig själv längre.

I rättssalen spelas en film från ett vittne upp. Hynninens ben syns först sprattla men sedan blir han stilla. Det går en i sammanhanget väldigt lång tid innan ordningsvakterna släpper greppet och kliver av honom. Då sjunker hans huvud ner livlöst. I det läget belägger de honom med handfängsel och lägger honom i framstupa sidoläge. Då har andningen redan upphört.

Vakterna kan inte för rätten riktigt redogöra för hur de kontrollerade andningen. Den manlige vakten, han som haft greppet runt Hynninens hals, konstaterar att han inte var så skarp i det läget, eftersom han var livrädd och i chock. Inledningsvis tänkte han inte på andningen, för då hade det precis blivit en ”brottningsmatch”. Det ska gå flera minuter innan hjärt- och lungräddning påbörjas.

14 timmar - det är tiden som läggs på bland annat nedtagningar på ordningsvaktsutbildningen. Vilka förutsättningar en ordningsvakt får med sig ut i arbetet efter den totalt två veckor långa utbildningen kan med rätta benämnas som få. Väl utarbetade tekniker och praktisk träning för att skydda sig själv och andra från skada, undvika att agera på impuls, i chock och i panik, att konflikthantera och att genomföra nedläggningar hinns inte med. Sådant som poliser utbildas i under flera månader hastar en blivande ordningsvakt igenom på några timmar. Felaktigt utförda axellås och benlås kan innebära brutna ben och armar. I värsta fall kan felaktigt utövande av våld resultera i att någon dör.

”Jag kom inte till jobbet för att döda någon”, sade en av ordningsvakterna under rättegången. Det är alldeles säkert uppriktigt. Men kombinationen av bristande förutsättningar, för låg utbildningsnivå och för lite träning ledde ändå fram till att någon dog. Det finns bara offer i den här historien.