Utredare föreslår föreskrifter om trakasserier från kunder

Regeringen har nyligen kommit med två olika utredningar som handlar om lagstiftningen på arbetsmiljöområdet och trakasserier i arbetslivet. Den ena var utredningen om hur väl Sveriges lagstiftning lever upp till Ilo-konventionen om avskaffande av våld och trakasserier. Den andra handlade om hur Diskrimineringslagen kan bli mer effektiv.

Slutsatsen, när det gäller hur väl Sverige lever upp till Ilo-konventionen, är att vi lever upp till den. Riksdagen kan därför ratificera konventionen. Men utredaren lämnade ändå förslag om att Arbetsmiljölagen behöver förtydligas, genom ett tillägg om att arbetsmiljön, så långt det är möjligt, ska vara fri från våld och trakasserier. Lagändringen behövs för att göra det tydligare att våld och trakasserier är en arbetsmiljöfråga som måste ingå i det systematiska arbetsmiljöarbetet, motiverade den särskilda utredaren Anna Middelman.

När regeringen skulle utreda hur väl Sveriges lagstiftning levde upp till Ilo-konventionen väcktes förhoppningar i de fackliga leden om att införa en heltäckande arbetsrättslig lag mot trakasserier i arbetslivet. Redan 2012 kom fackförbundet Vision med ett sådant lagförslag. TCO, LO och Saco ställde sig sedan bakom förslaget. I samband med Ilo-konventionens införlivande väcktes förhoppningar i de fackliga leden om att frågan skulle få nytt liv genom direktivet som kallas för ”bonusuppdraget”. Det handlade om att utredaren skulle undersöka om Sverige på något ännu bättre sätt kan leva upp till konventionen.

– Där hade vi hoppats att utredaren skulle vara kreativ, säger Caroline Bleichner, förbundsjurist på fackförbundet Vision och fortsätter:

– En arbetsrättslig lag mot mobbning är något som vi anser skulle vara bra och vara till hjälp för många.

De fackliga huvudorganisationerna anser att dagens lagstiftning även har brister när det gäller trakasserier och hot från tredje part, som kunder eller gäster.

– Många har upplevelser av trakasserier och påverkan som kanske faller utanför det straffbara, men som ändå kan vara obehagligt och påverka någons myndighetsutövning. Där menar vi att det finns luckor i lagen, som alltså inte skyddar tillräckligt, säger Caroline Bleichner.

En av slutsatserna i regeringens andra utredning, om diskrimineringslagen, som presenterades den 2 december, är att arbetstagares skydd mot diskriminering i form av trakasserier och sexuella trakasserier bör förstärkas. Utredaren föreslår, precis som förbunden önskat, att arbetsgivare ska få en skyldighet att arbeta aktivt mot trakasserier och sexuella trakasserier, även när de kommer från en person som inte är anställd på arbetsplatsen. Utredaren föreslår också att Arbetsmiljöverket ska få i uppdrag att ta fram föreskrifter mot trakasserier och sexuella trakasserier från tredje man.
Diskrimineringslagen behöver också förtydligas, menar utredaren, så att det framgår att arbetsgivarens arbete med så kallade aktiva åtgärder även gäller trakasserier och sexuella trakasserier från tredje man.  ”Arbetsgivarens ansvar ska tydliggöras och samverkan ska ske med arbetstagare och arbetstagarorganisationer. DO ska kunna bedriva tillsyn över även denna form av diskriminering, skriver utredaren.

Men arbetsgivarorganisationerna Svenskt Näringsliv och Sveriges kommuner och regioner,SKR vill generellt inte se någon ytterligare lagstiftning eller fler regler på området våld och trakasserier i arbetslivet.  De menar att arbetsgivare redan idag har svårt att förstå hur dagens regelverk ska tillämpas i praktiken.

Att regeringens utredare i utredningen om Ilo-konventionen föreslog att  myndigheterna bör få i uppdrag att ta fram bra vägledningar och information till arbetsgivare välkomnas av både Amelie Berg på Svenskt Näringsliv och SKR:s arbetsrättsjurist Lina Cronebäck.      

– Det är i det förebyggandet arbetet som vi ser att myndigheterna behöver ge tips, råd och information. Det behövs även information om hur arbetsgivarna ska agera om någonting händer, säger Amelie Berg.   

Lina Cronebäck arbetar med arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen koppat till sexuella trakasserier och kränkande särbehandling på SKR. Enligt henne upplever många arbetsgivare att det är svårt att förstå var gränsen går mellan diskrimineringslagen och Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö, osa:n. 

– Det är lätt att trampa fel med vilket av regelverken man befinner sig i, säger hon. 

Amelie Berg påtalar att det redan idag är tydligt att tredje part omfattas av nuvarande lagstiftning.  

– Det framgår att arbetsgivaren ska riskbedöma och förebygga när det kommer till våld och trakasserier från tredje part. Det görs redan idag inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det håller Joa Bergold, utredare på LO, delvis med om.

– Osa:n har i utredningen om Ilo-konventionen lyfts fram som det huvudsakliga verktyget, men föreskriften har en massa brister. Den kräver inte uppföljning och ser inte till den enskilda, utan har en mer kollektiv ingång.

Förslagen om hur arbetstagares skydd mot diskriminering i form av trakasserier och sexuella trakasserier bör förstärkas i diskrimineringslagen är hon inte heller helt nöjd med: En mycket generell kommentar är ju att det är ett steg på vägen, men inte tillräckligt, skriver hon i ett sms till Arbetarskydd.

De fackliga organisationerna har trots de båda regeringsutredningarna ännu inte släppt frågan om ett införande av en heltäckande arbetsrättslig lag mot mobbning och trakasserier i arbetslivet. Men just nu driver de den inte hårt.  

– Vi ska samla ihop våra slutsatser av den kartläggning som gjorts och fundera på vilka frågor vi nu ska gå vidare med. Möjligheten till skadestånd, att kunna få upprättelse och att det finns möjlighet att driva dessa mål är fortfarande viktiga för oss, säger Joa Bergold.