Tågjobbet är farligt för värdarna

Det var valborgsmässoafton och tåget var fullt av festsugna ungdomar den dagen då tågvärden som vi kallar Sara (Hon heter egentligen något annat.) blev misshandlad på jobbet. Hon var van vid att det uppstod konflikter då och då på Pågatågen när hon bad resenärer om biljetter. Några år tidigare hade Sara fått en smäll i ansiktet av en berusad kvinnlig journalist. Under de åtta år som hon har jobbat på Pågatågen i region Skåne har Sara varit målsägande i tre rättegångar som gäller två fall av misshandel och ett fall av sexuellt ofredande.
- Vi blir utsatta för mycket skit. Man är jätteutsatt, speciellt som tjej, tror jag.  Det är mest på kvällarna, när de har druckit alkohol eller något annat som folk blir helt galna. Men det här var det värsta, säger Sara och berättar om vad som hände henne på den sista turen mot Trelleborg under Valborg 2017.
Det började med att någon stod utanför toaletten och påpekade att den hade varit upptagen jättelänge. Sara knackade och försökte prata med den som var där inne, men när hon inte fick något svar började hon oroa sig för att det hänt något. Hon öppnade med sin huvudnyckel och möttes av en man i 35-årsåldern. Hon kände igen honom och mindes att hon hade gett honom böter några månader tidigare.
- Han brukar alltid åka utan biljett och vara jättemärklig, så jag frågade om hans biljett. Många låser in sig på toaletten för att de inte har någon. Han sa att han skulle leta fram den och så gick han längre bak i tåget. Jag gick efter för jag tänkte att han har ingen biljett, säger hon.

Mannen blev aggressiv och började skrika förolämpningar och könsord mot henne. Hon krävde att han skulle kliva av i Burlöv eftersom han saknade biljett och dessutom var så otrevlig. Slaget kom plötsligt, mot huvudet. Han började boxa Sara i ansiktet och över kroppen och sparkade henne hårt på ena fotknölen. I förundersökningen står det att ”hennes öra var rött och lite svullet men framförallt hade hon ont i käken. Sara uppger att ett av hennes halsband försvann.”
På fotografier syns blåmärkena över armar och ben och kind och foten är vinröd och svullen. När tåget stannade i Burlöv försökte mannen lyfta upp Sara för att få omkull henne på perrongen och han hotade med att slänga ned henne på spåret. Flera gånger sa han att han skulle döda henne, och hävdade att han hade vänner i Malmö som skulle leta upp henne. Runt omkring dem stod unga människor och filmade, men hon upplever att det tog ett tag innan någon ryckte ut till hennes försvar.
- Jag hamnade i chock. Efter en stund började jag vakna till och fatta vad det är som händer. Jag tog tag i mannen och slog honom flera gånger i ansiktet och på kroppen.
Till sist reagerade två ungdomar och gav sig på den aggressiva mannen och började slå honom. Sara kände ansvar för sina resenärer och hon fick in pojkarna i tåget. Dörrarna stängdes och tåget åkte iväg. Först därefter ringde hon till polisen.
Dagen efter misshandeln började Saras semester. Också den blev förstörd. Hon hade sedan länge en bokad charterresa till Mallorca. Hon åkte med blåmärken över hela kroppen och tillbringade åtskilliga timmar på medelhavsön med att prata i telefon med sina chefer för att berätta vad som hänt.
Tre gånger har Sara tvingats anmäla brott, men antalet obehagliga incidenter hon har råkat ut för är långt många fler.
- Många gånger handlar det om biljett, det är först då vi har kontakt med resenärerna. Vi börjar prata och diskutera det som sedan kan leda till en hel del.
I ett forum för tågvärdarna postade hon en bild på mannen som slagit henne och det visade sig att flera kände igen honom som en aggressiv och bråkig typ. Hennes bror köpte en sprej åt henne för att hon skulle kunna försvara sig. Från arbetsgivaren fick hon möjlighet att prata med en kamratstödjare, som också följde med henne till rättegången.
Under rättegången fick Sara veta att hon inte var den första person den mannen angripit den dagen. Tidigare samma dag hade mannen tjuvåkt på två olika tåg och blivit utslängd, och reagerat med att slänga en flaska mot en annan tågvärd.

- När han hamnade hos mig var han både berusad och arg, så jag fick ta allting, konstaterar hon. Mannen dömdes till en månads fängelse för bland annat våld och hot mot tjänsteman.
Det tog ett halvår innan Sara såg honom igen på Pågatåget. Han kom fram och tryckte aggressivt upp ett par biljetter i hennes ansikte.
- Varje gång jag ser någon som liknar honom så är jag på min vakt och redo att försvara mig. Jag visste om att dagen skulle komma när jag skulle träffa honom igen. Den här dagen skulle vi ha Skurup som en sista station på grund av något arbete och jag skulle hänvisa resenärerna till ersättningsbussarna på andra sidan. Han gick efter mig till bussarna och när jag gick tillbaka följde han efter igen. Jag ringde till en kollega som bor i Skurup och han var beredd att komma ut för att skydda mig om något skulle hända, säger Sara.
När hon började som tågvärd i mitten av tiotalet fanns det trygghetsvärdar på tågen och ordningsvakter vissa rutter på fredagar och lördagar för att säkra upp. Numera är tågvärdarna ensamma. Ibland jobbar de i par på tåget, men befinner sig då alltid i separata vagnar.
- Senast igår såg jag i vår gemensamma tågvärdsgrupp att någon hade skrivit om honom. Han är inte trevlig att ha med att göra, säger hon men tillägger att han är långtifrån den enda som ställer till problem.
Hon gör en anmälan varje gång det går över gränsen till vad som är brottsligt. Journalisten dömdes mot sitt nekande till villkorlig dom. Ett halvår efter misshandeln råkade Sara ut för en annan alkoholpåverkad man som skulle visa sin biljett men som i stället utsatte henne för sexuellt ofredande. Han dömdes i en annan rättegång.
- Där fick jag filmer ur fem olika vinklar, säger Sara med en viss syrlighet.
Det ständiga filmandet som vittnena ägnar sig åt leder till att bevisläget ofta är gott. Men hon skulle föredra att de hjälpte till.
- Folk är alldeles för dåliga att ingripa, och de ingriper för sent, säger hon.
När hon larmar polis och väktare är händelsen redan över. Följden blir att hon alltför ofta är helt utelämnad åt sig själv.
Ändå jobbar hon kvar, tills vidare. Hon studerar på universitetet och det har gjort att hon numera nästan bara jobbar på helgerna och tar de bråkiga fredags- och lördagspassen. Det är ”jävligt bra lön”, och hon har inte råd att inte gå till jobbet.
Lösningen för hur Pågatågen skulle kunna bli en tryggare arbetsplats tycker hon är uppenbar. Hon känner sig säkrast när hon jobbar i Malmö eftersom det finns ordningsvakter på alla stationer. Hon är övertygad om att fler väktare och möjligheten att jobba i par, så som det var under hennes första år, skulle minska tågvärdarnas utsatthet rejält.
- Många gånger tror jag att folk väljer att inte starta en konflikt om de ser att det är någon mer som står bakom mig. Det kan skrämma dem och få dem att göra rätt för sig.
Hon är lika övertygad om att det aldrig kommer att hända, det blir helt enkelt för dyrt. I stället har hon hittat ett annat sätt att skydda sig.

 - Jag gjorde mitt jobb 100 procent tidigare, men min gamla chef har sagt att jag kan ta det lugnt med att skriva böter. Man lär sig vilka personer man ska skita i, vilka konflikter det kan leda till och om man ska ge sig in i det eller inte. Många gånger är man tvungen att backa för att det är en onödig risk. Många gånger är det bättre att bara ge en varning. Jag tycker inte det är värt att skriva böter och ta risken att bli slagen, säger hon och gissar att alla hennes kolleger någon gång har blivit hotade, även om inte alla utsatts för våld.
Hon berättar om en tiktok-video som gör henne glad, en film på en kollega som har jätteproblem med en resenär på Pågatåget när plötsligt en annan resenär reser sig, går fram och drar upp den bråkiga resenären ur stolen och kastar ut honom ur vagnen
- Jag blir jätteglad att se det, säger Sara.
Sedan berättar hon om kollegan som alla pratar om, han som blev så allvarligt misshandlad på jobbet att det för en gångs skull blev mer än bara en notis i tidningarna. 

Sara vill vara anonym och heter egentligen något annat.