Niklas Selberg: Inspektörer
kan inte följa angiverilag

Angiverilagen kallas den av både sina belackare och tillskyndare – Tidöregeringens lag som ska tvinga anställda i välfärden att ange de odokumenterade personer man stöter på i sitt yrkesliv till gränspolisen för avvisning. Lagförslaget är omstritt och lärare, bibliotekarier, sjuksköterskor och läkare har protesterat högljutt. Motståndet mot att ange papperslösa personer till polisen hämtas från professionsetiken – det är oförenligt med till exempel rollen som lärare och vårdare att ange elever och brukare för deportation.

En yrkesgrupp som ofta stöter på papperslösa personer är inspektörerna från Arbetsmiljöverket som ansvarar för att bedriva tillsyn över arbetsmiljöarbetet på den svenska arbetsmarknaden.

På området för tillsyn över arbetsmarknaden råder emellertid särskilda förutsättningar för att införa en angiverilag – för arbetsmiljöinspektörer gäller både rättslig reglering och specifika principer om arbetsmarknadens funktionssätt som måste beaktas. Sverige är bundet (proposition 1948:189, proposition 1949:162) av Internationella arbetsorganisationens konvention nr 81 från 1947 som reglerar tillsyn på arbetsmarknaden. Denna konvention föreskriver i artikel 3.1.a att arbetsinspektionens, uppgifter är ”att trygga tillämpningen av gällande bestämmelser rörande arbetsförhållanden och skydd för arbetare under arbetet, avseende stadganden i fråga om arbetstid, löner, säkerhet, hygien och välfärd, barns och minderårigas användande i arbete samt andra därmed sammanhängande ämnen, i den mån åtgärder härutinnan falla inom arbetsinspektörs kompetensområde”. En arbetsinspektör får enligt 1947 års konvention (art. 3.2) anförtros andra uppgifter, men endast om de inte är ”av beskaffenhet att förhindra ett effektivt fullgörande av hans huvudsakliga tjänståligganden eller menligt inverka på den opartiskhet, som kräves av inspektör i hans förhållande till arbetsgivare och arbetare”.

Internationella arbetsorganisationens expertkommitte har i sin praxis understrukit att "the primary duty of labor inspectors is to protect workers and not to enforce immigration law" (International Labor Conference, 95th Session, 2006. Report III, Part lB, s. 24). Den internationella arbetsrätten bygger således på principen om att arbetsrättsliga anspråk ska hanteras utan avseende på arbetskraftens migrationsrättsliga status.

Om arbetsmiljöinspektörerna skulle tvingas ange de papperslösa arbetstagare de stötte på i sin tillsynsverksamhet skulle det innebära att dessa arbetstagare berövades möjligheten att kräva den lön som arbetsgivaren är skyldig dem. Dessutom skulle inspektörerna då också komma att medverka till att eventuella arbetsmiljöproblem inte blir identifierade, utredda och åtgärdade. Detta skulle gynna arbetsgivare som bryter mot arbetsmiljörätten och missgynna de laglydiga arbetsgivarna. Alla arbetstagare, även papperslösa, måste ha möjlighet att vända sig till arbetsmiljöinspektörer för att berätta om brister i arbetsmiljön. Om den papperslösa arbetstagaren avvisas utan att fått den innestående lön hen har rätt till, bidrar staten till exploateringen av denna grupp arbetstagare.

Eftersom en angiverilag för arbetsmiljöinspektörer skulle omöjliggöra tillsynen av arbetsmiljön, gynna lagöverträdande arbetsgivare och missgynna laglydiga, samt direkt möjliggöra för arbetsgivare att exploatera arbetstagare hindrar den internationella arbetsrätten som Sverige är bunden av att arbetsmiljöinspektörerna förs in i en kommande angiverilag.