recension
En ilsken bok om den smutsiga städbranschen
LITTERATUR. Nina van den Brink har läst Elinor Torps bok om städbranschen ”Rent åt helvete”. Det handlar om svarta löner, urusel arbetsmiljö och papperslösa. Här frodas arbetslivskriminaliteten.
Annons
När en papperslös nicaraguansk städerska greps vid dåvarande
statsminister Magdalena Anderssons villa i december 2021 blev det snabbt
skriverier om den säkerhetsrisk som hon utgjort. Mindre uppmärksamhet riktade
mot de villkor som städerskan levt under sedan hon kom till Sverige.
Chilo som hon heter fick sitt första arbete i ett företag där alla anställda var nyanlända invandrare. All städning skulle hetsas fram på hälften av den tid som egentligen krävdes och chefen hotade med att anmäla den som gnällde till Migrationsverket. Löner hölls inne och när Chilo en dag skar upp handen på en glödlampa krävde chefen att hon skulle återgå till städningen med såret fortfarande varande och oläkt.
Journalisten Elinor Torp granskar i en ny reportagebok, ”Rent åt helvete”, det hon kallar ”den smutsiga städbranschen”. Hon inleder med berättelsen om statsministerns städerska men rör sig vidare till arbetsmiljön i en bransch som på bara femton år drabbats av arbetslivskriminalitet likt en cancer som äter sig in i skelettet, gödd av en ond cirkel av upphandlingar som med sitt ensidiga fokus på pris slår ut seriösa företag, med deras högre kostnader för arbetsgivaravgifter, kollektivavtal, skyddsklädsel, och gynnar de mest ohederliga.
Eftersom upphandlingarna förnyas med korta mellanrum, kanske vart tredje år, så försvinner dessutom alla incitament för den som har vunnit ett uppdrag att arbeta långsiktigt med satsningar på arbetsmiljö och utbildning för personalen. De riskerar ju att slänga pengarna i sjön om en konkurrent tar över uppdraget i nästa upphandlingsrunda.
... de allra sköraste, de funktionshindrade som fått ”skyddad” anställning på det statliga bolaget, hör till dem som piskas hårdast ...
”Rent åt helvete” är Elinor Torps femte bok om arbetsmiljöfrågor, och hon är tidigare flerfaldigt prisbelönad för sina artikelserier om arbetsmiljö. I boken återkommer hon till en granskning av Samhall, där de allra sköraste, de funktionshindrade som fått ”skyddad” anställning på det statliga bolaget, hör till dem som piskas hårdast i kampen om städuppdragen. Samhall har sedan bolaget fick sitt nya bemanningsuppdrag pressat sina priser så hårt, kanske med stöd i de miljarder bolaget får för sitt särskilda uppdrag, att bolaget vunnit flera stora koncerner som Coop, Ica, Hemköp, Willys, Arlanda Flygplats. Kritiken har inte låtit vänta på sig från första linjens chefer. Torp berättar om ett par av dem som lämnat tillbaka sin delegering om arbetsmiljöansvar för att de inte längre vågar ta ansvar för medarbetarnas hälsa. Och Elinor Torp hade inte svårt att hitta dödsfallen. I boken intervjuar hon en mamma vars autistiske son tog livet av sig efter att ha pressats hårt under flera veckor. När pandemin bröt ut smittades flera av de sköra Samhall-anställda av Covid och redan tidigt kom det första dödsbeskedet.
Det är en ilsken bok, men skriven på ett lågmält och återhållet språk. Elinor Torp går pedagogiskt igenom vad som förde oss ned i detta gehenna, däribland den nytillträdda alliansregering som år 2006 ville rensa upp bland myndigheter och i rask takt lade ned Arbetslivsinstitutet och halverade Arbetsmiljöverket. Som en följd finns inte längre någon som aktivt inspekterar arbetsplatser.
”Byggboom. Människor från hela världen söker sig till Sverige för att jobba. Kontrollerna är närmast obefintliga och kriminella bolag kan växa ostört, samtidigt som de lockar till sig arbetskraft helt under radarn för myndigheterna”, skriver hon.
Vid samma tid ändrades reglerna för arbetskraftsinvandring, f-skattereglerna och revisionsplikten. Allt bidrog till att bana väg för det som Elinor Torp kallar skuggsamhället, som i sin tur göder annan kriminell verksamhet. Det drabbar arbetarna hårt. Det drabbar hela samhället. Inte ens Sveriges statsminister går säker.
”Rent åt helvete” ges ut av Mondial förlag.
