RÄTTSLIGT
Även fackligt anställda skyddsombud
kan ha rätt till skadestånd
SKYDDSOMBUD. Att hindra skyddsombud är ett brott mot arbetsmiljölagen. Inte ens pandemi och ekonomisk stress ursäktar sent lämnad information. En dom från Arbetsdomstolen i slutet av juni förtydligar vilka rättigheter som regionala skyddsombud har.
Annons
Städbolaget dröjde sex veckor med att lämna ut information om
vilka byggarbetsplatser man utförde arbete på. Informationen var avgörande för
att det regionala skyddsombudet från Byggnadsarbetareförbundet skulle kunna
utföra sina åtaganden. Att dröja så länge var ett hindrande av skyddsombudet,
något som strider mot arbetsmiljölagen, dömer Arbetsdomstolen, AD.
Arbetsgivarsidan pekade på att städbolaget under våren 2021 var i en mycket svår och stressande situation. Ekonomin var så pressad av pandemin att man övervägde arbetsbrist för två tredjedelar av personalstyrkan. Samtidigt pågick lönegranskning och flera konfliktfyllda personalärenden.
Företaget hävdade att städningen skedde på ett stort antal olika arbetsplatser där de anställda vistas bara enstaka timmar under en eller några dagar per vecka. Bara undantagsvis hade man uppdrag på samma plats under en längre, sammanhängande tid. Men AD underkänner den ursäkten. Bolaget borde ändå snabbt kunna sammanställa en lista över de aktuella arbetsplatserna:
”Den informationen måste bolaget uppenbarligen ha tillgänglig för att överhuvudtaget kunna bedriva en fungerande verksamhet” anser AD.
Att vänta sex veckor med informationen och att lämna ut den först under hot om tvisteförhandling, har utgjort ett olagligt hindrande av skyddsombud, dömer AD.
I målet finns en omständighet som är specifik för byggbranschen, ett arbetsmiljöavtal med särskilda skrivningar. Arbetsgivarsidan hävdade att det regionala skyddsombudet enligt avtalet skulle ha begärt en överläggning. Men inte heller det godtar AD:
”Överläggningsskyldigheten tar sikte på påstådda brister i arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön. Formuleringen av avtalsbestämmelserna talar starkt emot att överläggningsskyldigheten skulle gälla i en situation, där ett regionalt skyddsombud i inledningsskedet av sitt uppdrag efterfrågar grundläggande uppgifter om arbetsgivarens verksamhet.”
Den så kallade Bilaga K till Byggavtalet var alltså inte tillämplig.
Ytterligare en tvistig fråga var om städbolaget skulle vara skadeståndsskyldigt och i så fall med hur mycket och dessutom till vem. Från facklig sida gick man ut hårt och krävde 150 000 kronor i allmänt skadestånd till Byggnadsarbetareförbundet, men även 75 000 kronor i allmänt skadestånd till det regionala skyddsombudet, en person som är anställd hos fackförbundet.
Personlig skada?
Skadeståndsfrågan gällande regionala förtroendemän, inklusive regionala skyddsombud, har betraktats som oklar. Arbetsgivarsidan argumenterade därför för att frågan borde avgöras enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer. Eftersom det regionala skyddsombudet utförde sina sysslor inom ramen för sin anställning hos Byggnads, led han ingen separat personlig skada.
Men AD går på Byggnads linje att såväl skadeståndsreglerna i arbetsmiljölagen som förtroendemannalagen ger det regionala skyddsombudet rätt till skadestånd.
”Det finns inte något stöd i lagen för att i detta avseende göra åtskillnad mellan regionala skyddsombud som är anställda hos arbetsgivaren, och sådana som är anställda hos den fackliga organisationen. Det framstår för övrigt inte heller som en ändamålsenlig rättstillämpning att behandla ett regionalt skyddsombud, anställd hos en facklig organisation, annorlunda i skadeståndsrättsligt hänseende jämfört med ett skyddsombud anställd hos arbetsgivaren” skriver AD.
Dock jämkar AD ned skadeståndsbeloppen. Bolaget ska betala 25 000 kronor i allmänt skadestånd till Byggnads och skyddsombudet vardera.
