Tidningen
När resan hem blir den sista
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare Foto: Jörgen Appelgren
KRÖNIKA. Det är få förunnat att jobba nära hemmet. Lite på skoj säger man ju att i Norrland – detta jätteområde – har man fem minuter till jobbet, och tretton mil till nöjen, och i Stockholm är det precis tvärtom.
Något ligger det i det – som storstadsbo känner jag många som tillbringar flera timmar med att resa till jobbet varje dag. Så även jag, eftersom byggen sällan startas runt knuten. Alltså reser vi. I Stockholm finns det en hyfsat utbyggd kollektivtrafik, som dock begränsas av klockan. Det betyder att när byggjobbare skulle behöva åka till jobbet är turtätheten minimal, vilket gör att man tar bilen. Vid den tiden, i svinottan, är man oftast vägens ensamme kung, och resan går fort och lätt. Däremot på eftermiddagen, då kör det ihop sig. Då är det inte ovanligt med timslånga resor, den som på morgonen tog tjugo minuter. Kollektivtrafiken bygger på kontorstider. Begrip det den som kan.
