Fritid är tid fri från arbete

Eftersom det var en sån där tillställning där medelålders män knyter slipsen kring pannan och damerna dansar fuldans i strumplästen kunde man ju ha hoppats på lite spännande bilder, men icke. Hon ville visa bilder på sitt badrum. Illa gjort, fel och dyrt. Och eftersom jag är byggnadsarbetare fick jag min släng av sleven. Jag hade inte mycket för att jag slog ifrån mig – vi var fuskare allihop. Till sist blev jag undsatt av en klok människa som sa: ”Men inte ska vi prata jobb på en fest?”

Men det gör ju folk. Ofta. Fast det finns en klasskillnad här – går jag på en pub i förorten behöver jag inte oroa mig, sällskapet där har inte tummen mitt i handen. Går jag på lokal i stan, med akademiker, så dröjer det inte många sekunder innan man får erbjudande om extrajobb, och gärna svart. För det är ju så svårt att få tag i hantverkare. Såpass. Själv tycker jag det är ett helvete att hitta en bra läkare. Dels finns det människor som tar med sig jobbet hem, dels finns det människor som tror att mitt jobb är mitt liv. Kanske för att de själva, som ordermottagare eller ”med reskontra”, sällan blir intryckta i ett hörn, och visade bilder.

Nu lämpar sig inte mitt jobb för hemarbete. Det behöver utvecklas, för oss och hjärnkirurger. Men jag är rätt glad att jag kan hänga in jobbet klockan 15.45. Det borde de flesta vara. På sin höjd kan jag ligga vaken och undra hur jag ska få ihop jobbet innan betongen kommer. Vänner däremot, har alltid med sig datorn hem. Måste ”sätta sig en stund med jobbet”. Svara på mejl, kolla kalendrar. Inte minst svara i telefon, vilket kan vara rätt irriterande. Själva säger de att valt det själva, eller att det kom med jobbet. Varför då? Att ha fritid är en rätt modern uppfinning – i de flesta civilisationer är jobbet en mycket integrerad del av livet. Butikerna är öppna hela dygnet, därför att familjen bor där. Farfarsfar hjälper till på gården trots att han är nittio, för vad skulle han annars göra? Och då funkar det – kanske – att aldrig ta ledigt från jobbet. Men vi är inte där längre.

Vi med fysiska arbeten vet att man måste vila. Kroppen pallar inte. Därför är vi noga med att hålla arbetstiden. Och det borde andra vara också. Utbrändhet är ett fenomen som drabbar människor som inte låter jobbet stanna på jobbet. De som alltid är uppkopplade, tillgängliga. Som ”måste” vara på jobbet sent en fredagkväll för att förbereda för lördagens arbete. Det är inte konstigt att det finns massa usla komedier om pappor som sörjer borttappad tid med barnen. Fast det känns som mammorna också borde ta sig en funderare. Alla borde tänka efter innan de tar med sig jobbet hem. Fritid är faktiskt arbetsfri tid.