Skärpta regler för nickelföreningar

Sverige behöver göra nationell lag av ett EU-direktiv om exponering för cancerframkallande ämnen och för så kallade mutagena ämnen, sådana som kan skada generna.

Därför föreslår Arbetsmiljöverket en sänkning av befintligt gränsvärde för fyra ämnen: akrylnitril, bensen, DMF (dimetylformamid) och nickelföreningar.

Arbetsmiljöverket bedömer att det är särskilt det sistnämnda, nickelföreningar, som kommer att få praktisk verkan för svenska företag.

Arbetare kan utsättas för nickelföreningar vid utvinning av metallmalmer och vid stål- och metallframställning. Även vid svetsning i rostfritt stål riskerar man att exponeras för nickel. Detsamma gäller för den som arbetar med batteritillverkning.

Vid svetsning i rostfritt stål kommer nickel ut i luften. Men eftersom krom också frisätts vid sådan svetsning, ett ämne med betydligt lägre gränsvärde, bedömer Arbetsmiljöverket att allt sådant arbete redan idag utförs med fläktmatat andningsskydd.

- Det kan vi förstås inte veta, men det är vår utgångspunkt, säger Karin Staaf som är sakkunnig för kemiska arbetsmiljörisker på myndigheten.

På liknande sätt förhåller det sig med batteritillverkning där kobolt används parallellt med nickelföreningarna. Kobolt har också ett lägre gränsvärde vilket gör att Arbetsmiljöverket förutsätter att relevanta skyddsåtgärder i form av ventilation och skyddsutrustning redan är vidtagna som även tar hand om nickelproblemet.

Men inom stål- och metallframställning kan gränsvärdesskärpningen komma att få ett mera praktiskt genomslag. Det finns nästan 240 stål- och metallverk i Sverige och anställda på en del av dessa företag riskerar att exponeras för nickelföreningar.

- Alla dessa företag hanterar inte nickelföreningar, men vi har inte hela bilden, vilka företag som kommer påverkas, säger Karin Staaf.

Så vad förväntas av arbetsgivarna? När det fastställs nya eller sänkta hygieniska gränsvärden behöver arbetsgivaren göra en så kallad exponeringsbedömning, detta enligt föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker.

Syftet med bedömningen är att ta reda på om en yrkeshygienisk mätning är nödvändig för att kontrollera exponeringsnivån enligt föreskrifterna om hygieniska gränsvärden.

Om det behövs en exponeringsmätning anlitar de flesta företag extern expertis i form av professionell yrkeshygieniker. Denne mäter, gör en analys och skriver rapport. Efter det kan åtgärder behöva vidtas.

- Det kan handla om alla möjliga skyddsåtgärder som att bygga in processen, att se till att arbetstagare inte är i närheten, att ordna med processventilation. Personlig skyddsutrustning är en sista åtgärd om andra tekniska åtgärder inte räcker, säger Karin Staaf.

Direktivet blev klart i mars, Arbetsmiljöverkets förslag är just nu ute på remiss och förändringarna behöver träda i kraft senast i april 2024.