Elskrot farligare än man trott

Mätningarna visar att de som jobbar vid förbehandlings- och återvinningsanläggningar ibland exponeras för så höga halter av bly, kadmium och kvicksilver att de borde genomgå regelbundna medicinska kontroller.

Vid en anläggning för manuell sortering av lysrör, som nämns i rapporten, hade de anställda så mycket kvicksilver i blodet att de måste stängas av från arbetet.

– Det finns klara riktlinjer vad gäller krav på riskbedömning och medicinska kontroller. Vi tror inte de är helt medvetna om det i elavfallsbranschen, säger Kristina Jakobsson, överläkare vid Arbets- och miljömedicin i Lund.

Det saknas systematiska studier av hälsobesvär bland personal i elektronikåtervinning.

– Vi skulle vilja studera cocktaileffekten i stället för ett ämne i taget, säger medförfattaren Anneli Julander, fil dr vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet.

Mängden elavfall växer med 3-5 procent om året. I Sverige har mängden per person och år ökat från 4 kg till dagens 16 kg sedan vi började samla in elavfall systematiskt 2001. Globalt handlar det om 20-50 miljoner ton varje år. Tillväxten beror framför allt på produkternas korta livslängd.

– Vi skulle önska att man ägnade samma omsorg åt att designa för återvinning, som åt design för resurseffektiv produktion och användarvänlighet, säger Kristina Jakobsson på Arbets- och miljömedicin i Lund.

Hon ser fram emot när det blir riktigt lönsamt att återvinna.

– När mineralbrytningen sker i produkten i stället för i gruvan har vi kommit långt. Det handlar om ekonomi. Så jag tror absolut inte att man ska se enbart dystert på framtiden.

Trots att branschen funnits så pass länge saknas uppgifter om hur många som arbetar med insamling, transport och förbehandling av elavfall, men rapportförfattarna tror att det rör sig om 5 000-6 000 personer.