”Jag vann i kammarrätten i våras, då blev jag ju glad”

Ospecificerade, spridda smärtbesvär är svåra att få godkända som arbetsskador, men för Ebbe gick det vägen efter sju år. Han hade jobbat som svetsare och smed sedan 1972, och arbetade som reparatör på Scan i Kävlinge från 1991 till nedläggningen 2008. Det var då Ebbe fick höra av Arbetsförmedlingen att han var arbetsskygg.

Vad gjorde du då?

– Jag gick till min husläkare som sjukskrev mig och skickade mig till Lunds lasarett. Där blev jag ordentligt undersökt. Det visade sig att jag slitit sönder muskler. Jag tog kontakt med mitt fackförbund, Livs, som skickade mitt ärende vidare till LO-TCO Rättsskydd.

Hur är jobbet som smed?

– Väldigt tungt. Jag har klippt tio-tjugo ton plåt i remsor om dagen, handskats med järn­balkar och stora maskiner under jäkt. Det har varit ett slit.

När började dina smärtbesvär?

– De har smugit sig på mig sedan mitten av 90-talet. Det blev sedan värre och värre. Jag fick smärttabletter av en sjuksköterska på Scan. Till slut tog jag fyra starka smärttabletter om dagen plus Alvedon. Jag fortsatte att jobba. Det gick.

Blev du sjukskriven under tiden du jobbade på Scan?

– Det ligger inte för mig.

Det tog sju år tills du fick dina smärtor godkända som arbetsskada?

– Mitt ombud Magnus Eriksson på Rättsskyddet frågade mig om jag ställde upp på alla läkarundersökningar. Ja, svarade jag, jag hade ju inget annat val. Jag blev skickad till arbetsmiljömedicin i Lund där jag skulle fylla i frågeformulär efter frågeformulär. På frågan vilka maskiner jag hade använt i mitt arbete svarade jag ”de flesta”. Stopp, stopp, så kunde jag inte svara. Det var fem-sex A4-papper om maskinerna jag skulle gå igenom och svara på. Vilket märke, vilken årsmodell och så vidare, hur kommer man ihåg det efteråt? Jag förlorade i förvaltningsrätten och överklagade och vann till slut i kammarrätten.

Hur mår du nu?

– Jag har fortfarande värk, nu tar jag vanliga värktabletter men jag har sådana där starkare tabletter att ta till om det skulle behövas. Jag lagar mat, håller på lite i trädgården, städar ett rum om dagen...

Ditt råd till andra?

– Jag tycker att facket ska utbilda sina förtroendevalda i hur man fyller i en arbetsskade­anmälan. Det är visserligen arbetsgivaren som anmäler skadan men anmälan ska skrivas under av både arbetsgivare och fack. Facket måste förklara att så mycket fakta om maskiner, redskap och förhållanden i övrigt som möjligt måste tas med. Ingen kommer ihåg sådant när det har hunnit gå några år. Finns det mer utförligt beskrivet är det lättare för Försäkringskassan att bedöma om skadorna beror på arbetet eller inte.