”Jag hade gett upp – då fick jag hjälp av facket”

Ett kort tag i slutet av 80-talet hade han fått livränta. Orsaken var framför allt värk i vänster axel. När Kent Nilsson inte alls kunde arbeta som truckförare längre fick han arbets­träna som vaktmästare ett halvår. Men det visade sig att han inte kunde byta lysrör i taken och inte bära tunga saker.

Trots sina besvär fortsatte han att jobba och arbetsträna i tio år till innan värken satte helt stopp. Det värkte överallt och värst var det nu i höger axel och nacke. Och värken i händer och armar gjorde att han hade svårt att sova på nätterna. Hemma i det gamla huset, som liksom alla gamla hus behöver fixas en del vartefter, orkade han inget längre.

Vad gjorde du då?

– Hur ska jag klara min ekonomi, tänkte jag först. Sedan sökte jag livränta och fick avslag två gånger. De prövar väl för att se hur länge en enskild person kan hålla emot. Jag gav upp efter andra avslaget, men då ringde någon från facket. Jag är med i Seko. Jag är tacksam att facket stöttat mig. Magnus Eriksson på LO-TCO ­Rättsskydd drog sedan i gång det hela och drev mitt ärende vidare till förvaltningsrätten, som gav mig rätt. Försäkringskassan överklagade inte till kammarrätten och godtog förvaltningsrättens beslut. Jag fick brev om livränta i förra veckan.

Hur kändes det?

– Jag blir väl aldrig av med värken men ekonomisk hjälp får en att stå emot lite. Jag är väldigt glad att jag var fackligt ansluten och fick god hjälp.

Det tog lång tid?

– Det som hållit mig flytande är min sambo.

Har du något råd att ge till andra som hamnar i din situation?

– På truckar kan det finnas en så kallad rattkula, en svart knapp på ratten. Den är livsfarlig. Sitter du som jag gjorde och håller i den hela dagen när du ska vrida och svänga så tar det på axlar och nacke. Mot slutet fick jag en så kallad joystick i stället och en vridbar stol. Men det var för sent för mig. Den knappen kan finnas kvar på andra truckar, särskilt äldre sådana. Den ska alla truckförare undvika och helst få utbytt.

Hur mår du nu?

– Jag äter värktabletter när det är som djävligast.

Vad gör du på dagarna?

– Jag har haft till hobby att vara ute i skog och natur och jaga. Jag har också sysslat med flugfiske. Men inget av det där går längre. Jag är för darrig i armarna. Men jag följer med min sambo ut och hem när hon vill plocka bär. Det är mest hon som kröker rygg och repar. Nu sitter jag och ser ut över sjön Fryken och så har jag en katt, som har flyttat in till mig. Det är en kompis för livet det.

Fotnot: Delar av intervjun publicerades tidigare i höst: