Blev kränkt och förlorade drömjobbet

Catharina Fors arbetade som upphandlingsansvarig på Norrbottens landsting när hon en dag i januari 2003 plötsligt blev kallad till divisionschefens rum. Där fick hon av honom och en mellanchef, med övergripande ansvar för upphandlingsenheten, beskedet att hennes tjänst tagits bort. Istället skulle hon återgå till en tidigare tjänst.

Chockad frågade Catharina Fors om anledningen. Svaret från mellanchefen var att det berodde på landstingets dåliga ekonomi och på befolkningsminskningen i länet. Det hade inget med henne att göra, försäkrade han.

Catharina Fors minns hur hon rusade ut ur rummet och skrek att hon hade fått sparken.

Det skulle ta fyra år innan Catharina Fors blev uppsagd av personliga skäl, efter totalt 33 år i landstinget. Under den tiden var hon periodvis sjuskriven på grund av kränkningar hon utsattes för av mellanchefen.

2005 skickade huvudskyddsombudet en 6:6a anmälan till Arbetsmiljöverket och krävde en opartisk utredning av Catharina Fors fall.

I anmälan framgick att arbetsgivaren inte tänkte göra någon rehabiliteringsplan för att Catharina Fors skulle kunna återvända till jobbet.

Men Arbetsmiljöverket hotade med vite på 250 000 kronor. Previa gjorde en utredning som kom fram till att Catharina Fors inte kunde gå tillbaka till enheten där konflikten uppstått.

– När jag vägrade att gå tillbaka och jobba under den chef som hade tagit mitt jobb blev jag uppsagd av personliga skäl. Arbetsgivaren påstod att jag hade vägrat rehabilitering, trots att jag verkligen försökt hitta omplaceringsalternativ.

Catharina Fors var tidigare tandläkare, men drabbades av förslitningsskador och skolade om sig inom ekonomi och juridik.

Paniken i bröstet var outhärdlig när hon förstod att hon, då 58 år gammal, blivit av med drömjobbet inom upphandling.

– Det kändes som att jag inte hade någon framtid. Jag hade två akademiska utbildningar och hade verkligen satsat på mitt yrkesliv, så skulle det sluta så här.

En advokat hjälpte Catharina Fors att få två årslöner. Arbetsgivaren betalade till sist också hennes advokatkostnader.

År 2007 blev hon sjukskriven och året efter sjukpensionerad.

Catarina Fors drev kampen om upprättelse vidare och ansökte om livränta hos Försäkringskassan. Hon ville få den kränkande särbehandlingen klassad som arbetsskada.

– Jag hade intyg från en psykiatriker om min svåra reaktiva depression och att jag hade drabbats av posttraumatiskt stressyndrom.

Catharina Fors fick först nej hos Försäkringskassan och i överprövningen. Hon överklagade till Förvaltningsrätten 2012 och fick rätt. Försäkringskassan överklagade dock domen till Kammarrätten, där förlorade hon.

Efter att ha överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen och förlorat även där bestämde sig Katarina Forss för att börja om hela processen med Försäkringskassan igen 2013.

– Då träffade jag vettiga handläggare och fick göra en exponeringsutredning.

En majdag 2015 ringde handläggaren från Försäkringskassan. Catharina Fors undrade om hon den här gången skulle få rätt.

– Handläggaren svarade att jag skulle se positivt på att hon nu ringde. Då for jag faktiskt och köpte en liten flaska champagne.