Hallå där Anna-Lisa Osvalder ...

– Det finns väldigt mycket skyddsutrustning som människor inte vill eller kan använda i dag. Ibland använder man den inte alls, ibland använder man den fel. Det finns skyddsutrustning som är bra för det den ska skydda mot och det finns sådan som är mindre bra.

Vad har du sett i din tidigare forskning?

– Att det finns motstånd av olika slag. Det kan vara en machokultur som motverkar att personlig skyddsutrustning används. Det kan vara folk från andra kulturer med andra vanor. Det kan vara språkbarriärer och grupptryck i fel riktning. Och det kan finnas stora kunskapsluckor om dess nytta samt komfortproblem.

Hur kan skyddsutrustning vara mindre bra?

– I byggbranschen kan det krävas hjälm, glasögon, hörselskydd och andningsskydd. Att ha på sig de fyra skydden samtidigt kan bli väldigt obekvämt. Tillverkaren har kanske inte tänkt att de olika skydden ska kombineras. De kanske inte passar ihop. Byggföretaget har kanske inte tänkt på användaraspekten alls vid inköp. Företaget kanske bara har köpt in en produkt som ska kunna passa alla. Är den personliga skyddsutrustningen för liten blir den inte använd av det skälet, är den för stor så att den ska passa alla skyddar den ibland inte optimalt.

Vad ska forskningen leda till?

– Såväl arbetsledare som arbetstagare behöver utbildas i detta. Det sker många olyckor och en hel del incidenter rapporteras inte. Tillsammans med forskarna Cecilia Österman vid Linnéuniversitet, som har erfarenhet av fartygsbranschen och Jonas Borell vid Lunds tekniska högskola, som har jobbat mycket med organisations- och säkerhetsarbete, sociala och psykologiska aspekter kommer vi att kartlägga varför skyddsutrustning används eller inte. Baserat på det kommer vi sedan att ta fram rekommendationer för hur adekvat användning av personlig skyddsutrustning kan ökas. I det här skedet ska vi inte produktutveckla utan vi ska ta fram riktlinjer för hur de olika personliga skydden ska kunna användas ihop.