Sökes – svar på företagshälsovårdens roll

Utredning efter utredning har sökt svar på hur bristen på läkare och arbetsmiljöingenjörer i företagshälsovården kan lösas. Enligt branschorganisationen Sveriges företagshälsor saknas i dagsläget runt 400 företagsläkare. Bland dem är många äldre, ett flertal av dem som arbetar heltid är över 70 år.

– Det kommer inte ut så många nya, samtidigt som de vi har hela tiden blir ett år äldre. För två år sedan konstaterade vi att vi hade 400 läkare totalt som var under 70 år, säger Peter Munck af Rosenschöld. 

Företagsläkare har nästan alltid någon annan specialitet i botten. Enligt Peter Munck af Rosenschöld vet man att det finns många läkare i åldrarna 45-50 år som gärna vill arbeta med förebyggande åtgärder inom företagshälsovården.  

– Men ingen kan tala om hur man gör för att bli specialist i arbetsmedicin. Det här är en jättelångbänk. Frågan har varit under utredning ända sedan 2007, säger han. 

Peter Munck af Rosenschöld nämner exempelvis att regeringen beviljade närmare 10 miljoner kronor under 2017 till Stiftelsen Arbetslivsforum. Resultatet blev en modell för administration och organisering av utbildning för läkare med tilläggsspecialiteten arbetsmedicin.  

– Man ville reda upp relationerna mellan akademin och branschen, bland annat genom att se till att kostnadsdelningen var bra och hitta sätt att organisera utbildningen på. Målet var att få ut läkare med rätt kvalitet oavsett om du utbildat sig i Umeå eller i Malmö. Men när pengarna från regeringen var slut fick vi besked om att den nya myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak, skulle bildas. Den skulle få uppdrag även kring kompetensförsörjningen inom företagshälsovården, säger Peter Munck af Rosenschöld. 

Mynak började med att ta fram en utredning där man konstaterade att det var brist på företagsläkare och arbetsmiljöingenjörer hos företagshälsovården. 

– Men sedan stannade processen av efter det, enligt Peter Munck af Rosenschöld.  

I samband regleringsbrevet för 2020 fick myndigheten i uppdrag att utreda och lämna förslag på hur utbildningssituationen skulle kunna lösas. Uppdraget presenterades i slutet av februari, men kritiken mot Mynaks rapport blev massiv. 

Bengt Järvholm är senior professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet. Enligt honom beror bristen på lösningar delvis på att regeringen inte sätter ner foten och tydligt talar om vad den svenska företagshälsovården ska göra. Tillsammans med kollegerna Bernt Nilsson och Mats Hagberg är Bengt Järvholm en av många som fått i uppdrag att författa utredningar och rapporter och ge förslag. Deras utredning användes i Mynaks rapport. 

ꟷ Om staten skulle skjuta till pengar, kanske 10 till 20 miljoner per år långsiktigt, anser många att det skulle gå att få fram tillräckligt med specialister i arbetsmedicin med det nuvarande regelverket. Det håller vi som skrivit utredningen med om. Men den förutsättningen fanns inte med inför vår utredning. Vi skulle inte komma med kostnadsförslag, framhåller Bengt Järvholm.  

Det finns idag två vägar till att bli läkare inom företagshälsovården. Den ena är att välja den femåriga specialistutbildningen i arbets- och miljömedicin. Den andra är för läkare som redan har en annan baskompetens. Då finns en tilläggsspecialitet som heter arbetsmedicin. Den innebär en specialiseringstjänstgöring på minst två och ett halvt år. Det är finansieringen av den som är den stora knäckfrågan, hävdar arbetsmarknadens parter, bland andra Sveriges Kommuner och Regioner, Svenskt Näringsliv och LO. De efterlyser också en huvudman med en samordnande funktion för utbildningen. 

Enligt Bengt Järvholm är ett betydande problem att politikerna inte har bestämt om man ska reglera den svenska företagshälsovården och vad den i sådana fall ska göra.  

ꟷ Är det primärprevention (det vill säga förebyggande åtgärder reds. anm.) eller kanske arbetsrehabilitering och ska staten i så fall aktivt stötta den verksamheten trots att 40 procent av de sysselsatta i Sverige inte har tillgång till någon företagshälsovård, frågar sig Bengt Järvholm. 

Han menar att det inte är svårt för regeringen att prata väl om företagshälsovården och det förebyggande arbetet i sin nya arbetsmiljöstrategi. Men för att verkligen driva utvecklingen framåt krävs en större diskussion om vad man ska ha den svenska företagshälsovården till, menar han.  

ꟷ Den största utmaningen är att i förväg kunna se till att någon inte skadas, alltså det förebyggande arbetet. Men där är det svårt att få någon att satsa. Det är lättare att se behoven för rehabilitering när någon redan skadats eller är sjuk, säger Bengt Järvholm.  

Han anser att om företagshälsovården ska vara effektiv måste man satsa på det förebyggande arbetet och jobba med nya områden och kompetenser.  

ꟷ  Det skulle i sin tur påverka hur utbildningen bör se ut för läkare som ska vara verksamma i företagshälsovården.  Är arbetslivsrehabiliteringen det viktigaste uppdraget så ska vi utbilda läkare med fokus på den kompetensen.  

I utredningen har Bengt Järvholm och hans kollegor jämfört Sveriges system med hur det ser ut i några andra länder. I Finland är till exempel företagshälsovården helt integrerad i primärvården. I Nederländerna har man integrerat företagshälsovården i socialförsäkringen som hanterar sjukskrivningar och arbetsrehabilitering. Nederländerna, liksom Finland, har gott om företagsläkare, enligt Bengt Järvholm. I Danmark finns bara ett fåtal företagsläkare. Danskarna har satsat på konsulter och byggt upp större arbetsmedicinska kliniker som tar hand om den medicinska delen av arbetsohälsan.  

ꟷ I Sverige agerar vi delvis som om vi fortfarande levde på 1990-talet, trots att verkligheten ser helt annorlunda ut nu. 

Bengt Järvholm nämner att då var företagshälsovården subventionerad av staten och andelen svenskar som hade tillgång till företagshälsovård betydligt högre än idag.  

ꟷ Nu finns det ingen myndighet som kontrollerar om de som kallar sig företagshälsovård verkligen lever upp till lagens krav. 

Bengt Järvholm drar slutsatsen att om man ska komma vidare i hur läkarnas utbildning ska utformas måste samhället ta ställning till om vi ska fortsätta ha en fri företagshälsovård där vem som helst får kalla sig företagshälsovård. Då är det upp till kunden att köpa tjänsterna och bedöma kvaliteten. Eller ska det vara en verksamhet som har vissa kvalitets- och kompetenskrav?    

ꟷ Fortsätter man på det första spåret går det nog dit hän att de tre stora bolagen som driver företagshälsovården idag, Previa, Feelgood och Avonova kommer att satsa de på de delar av företagshälsovården som ger mest ekonomiskt utbyte, tror Bengt Järvholm.  

Han tillägger att vissa större arbetsgivare då troligen kommer att ha kvar inbyggd företagshälsovård, med olika innehåll och kompetens.  

ꟷ Men ska man ha en fri marknad bör man fundera över hur man kan tillgodose behoven av till exempel primärprevention för de som saknar företagshälsovård.  

Bengt Järvholm ser en möjlighet att backa bandet och skapa en kursverksamhet liknande den som det dåvarande Arbetslivsinstitutet och universiteten bedrev fram till 2013. Då gavs tio-veckorsutbildningar för läkare som bekostades av staten och var utspridda över en tidsperiod på ett år. Bengt Järvholm kallar det för ett genomförbart minimialternativ, där dagens system och lagstiftningar kan användas och universiteteten svara för utbildningarna. Men han framhåller att det då krävs en sammanhållande funktion för att det ska fungera.    

ꟷ Universiteteten kommer nog inte att själva ta initiativ och sätta ihop och erbjuda kurser om det inte är en väldigt stor efterfrågan på sådana utbildningsplatser. Det tror jag inte att det är, säger Bengt Järvholm.  

Han menar att det därför krävs en huvudman som beställer och bekostar de här utbildningarna av universiteten.  

ꟷ Om man även låter andra läkare gå kurserna kan kompetensen också nå till grupper som inte har tillgång till företagshälsovård, säger Bengt Järvholm. 

Hinder som nämns är också tillgången till utbildningsplatser på de arbetsmiljömedicinska klinikerna för de läkare som vill lägga till specialistkompetensen arbetsmedicin. Det problemet tror inte Beng Järvholm år svårt att åtgärda. 

På senare år har Företagsläkarförningen, Svensk arbetsmedicinsk och arbets- och miljömedicinsk förening och Sveriges Företagshälsor ordnat kurser med hjälp av landets olika arbetsmiljömedicinska enheter. Kurserna har deltagarnas arbetsgivare finansierat. De har både varit inriktade på mål i specialiseringstjänstgöringen i arbetsmedicin och på fortsatt medicinsk utbildning för redan verksamma specialister.  

Jan Rosén, ordförande för Svenska Företagsläkarföreningen, är inte alls nöjd med det upplägget.  

ꟷ Vi på företagsläkarföreningen är en intressegrupp som har varit tvungen att ta ansvar för utbildningen eftersom ingen annan har gjort det. Men det är egentligen inte vår huvuduppgift. Det behövs en statlig styrning eller organisation som håller i det här, anser han. 

Peter Munck af Rosenschöld, på Sveriges Företagshälsor, håller med. Han varnar för negativa konsekvenser om ingen tar på sig helhetsansvaret för utbildandet av företagsläkare. 

– Vi kommer även fortsatt att ha en haltande försörjning av läkare om den helt bygger på att enskilda bolag inom företagshälsovården har råd att finansiera läkarnas specialistutbildning. Det kostar ändå cirka en miljon kronor att utbilda en läkare. De pengarna ska sättas i relation till kompetensutveckling och vidareutbildningar till alla andra kategorier, säger han och tillägger: 

– Vår misstanke är att mycket av den psykiska ohälsa som inte blir sjukskrivningar passerar via företagshälsovården på ett eller annat sätt. Vi hindrar alltså sjukskrivningar. Men det går inte att mäta om du mår dåligt, får rätt insatser på plats så att du kan fortsätta jobba. Det syns inte i någon statistik att vi räddar en massa arbetsliv.  För samhället i stort blir det här ett jätteproblem. 

Professor Bengt Järvholm och hans kolleger har i sin utredning tittat på hur ett huvudmannaskap för företagsläkarnas specialisttjänstgöring skulle kunna se ut. Deras slutsats är att det idag, enligt lagen, inte kan vara någon annan än läkarnas arbetsgivare som är huvudmän.     

ꟷ  Staten kan inte heller genomföra specialiseringstjänstgöringarna eftersom den inte har någon företagshälsovård i egen regi. Det faller på det. Det skulle i så fall krävas upphandling från regioner och verksamheter som bedriver företagshälsovård, säger Bengt Järvholm.  

Han ställer en motfråga till de företag som bedriver företagshälsovård och inte vill betala för utbildningar som deras företagsläkare behöver.   

ꟷ De är inte beredda att satsa de pengar som krävs för att utbilda sina läkare själva och tycker att någon annan ska göra det. Varför skulle vanliga samhällsmedborgare göra det? Något bra svar på den frågan har jag aldrig hört.  

FAKTA:

Två vägar till företagshälsovården

Läkare som vill arbeta inom företagshälsovård kan idag gå två olika vägar. Om man redan är specialist i något annat, exempelvis allmänmedicin, kan man välja tilläggspecialiteten, arbetsmedicin. Man kan också efter sin läkarexamen från läkarutbildningen välja specialistutbildningen arbets- och miljömedicin, som är fem år lång. 

Tidigare, före den 1 maj 2015 då en ny föreskrift började gälla, gav Socialstyrelsen, efter den så kallade företagsläkarkursen, en specialistbehörighet i företagshälsovård. Det är Socialstyrelsen som utfärdar specialistbevisen i antingen arbetsmedicin eller arbets- och miljömedicin. Staplarna visar antalet nya specialistbevis. I en del fall är det dock ändringar av en specialitet, till exempel från företagshälsovård till arbetsmedicin.  

Nya specialister i arbetsmedicin   

År 2017  blev det 20 nya specialister i arbetsmedicin

År 2018  blev det 9  

År 2019  blev det 19  

År 2020 blev det tom juni 10 stycken.

Nya specialister i arbets- och miljömedicin 

År 2017 blev det  3  nya specialister i arbets- och miljömedicin 

År 2018 blev det 7  

År 2019  blev det 4   

År 2020 blev det tom juni 1 stycken.

Källa: Mynaks rapport: Utbildningssituationen för läkare som arbetar inom företagshälsovården – utredning och möjliga lösningar, och Svenska Företagsläkarföreningen.