”Regeringen, sätt ner foten om företagshälsovården”

Enligt branschorganisationen Sveriges företagshälsor saknas i dagsläget runt 400 företagsläkare. Bland dem som idag är i tjänst är många äldre, ett flertal av dem som arbetar heltid är över 70 år.

Bengt Järvholm är senior professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet. Enligt honom beror bristen på lösningar på kompetensbristen delvis på att regeringen inte sätter ner foten och tydligt talar om vad den svenska företagshälsovården ska göra. Tillsammans med kollegerna Bernt Nilsson och Mats Hagberg är Bengt Järvholm en av många som fått i uppdrag att författa utredningar och rapporter och komma med förslag. En utredning de gjort användes i den rapport från Myndigheten för Arbetsmiljökunskap, som presenterades för några veckor sedan och som Arbetarskydd skrivit om.

ꟷ Om staten skulle skjuta till pengar, kanske 10 till 20 miljoner per år långsiktigt, anser många att det skulle gå att få fram tillräckligt med specialister i arbetsmedicin med det nuvarande regelverket. Det håller vi som skrivit utredningen med om. Men den förutsättningen fanns inte med inför vår utredning. Vi skulle inte komma med kostnadsförslag, framhåller Bengt Järvholm. 

Det finns idag två vägar till att bli läkare inom företagshälsovården. Den ena är att välja den femåriga specialistutbildningen i arbets- och miljömedicin. Den andra är för läkare som redan har en annan baskompetens. Då finns en tilläggsspecialitet som heter arbetsmedicin. Den innebär en specialiseringstjänstgöring på minst två och ett halvt år. Det är finansieringen av den som är den stora knäckfrågan, hävdar arbetsmarknadens parter, bland andra Sveriges Kommuner och Regioner, Svenskt Näringsliv och LO. De efterlyser en huvudman med en samordnande funktion för utbildningen.

Enligt Bengt Järvholm är ett betydande problem att politikerna inte har bestämt om man ska reglera den svenska företagshälsovården och vad den i sådana fall ska göra. 

ꟷ Är det primärprevention (det vill säga förebyggande åtgärder reds. anm.) eller kanske arbetsrehabilitering och ska staten i så fall aktivt stötta den verksamheten, trots att 40 procent av de sysselsatta i Sverige inte har tillgång till någon företagshälsovård, frågar sig Bengt Järvholm.

Han menar att det inte är svårt för regeringen att prata väl om företagshälsovården och det förebyggande arbetet i sin nya arbetsmiljöstrategi. Men för att verkligen driva utvecklingen framåt krävs en större diskussion om vad man ska ha den svenska företagshälsovården till, menar han. 

ꟷ Den största utmaningen är att i förväg kunna se till att någon inte skadas, alltså det förebyggande arbetet. Men där är det svårt att få någon att satsa. Det är lättare att se behoven för rehabilitering när någon redan skadats eller är sjuk.

Bengt Järvholm anser att om företagshälsovården ska vara effektiv måste man satsa på det förebyggande arbetet och jobba med nya områden och kompetenser.

ꟷ  Det skulle i sin tur påverka hur utbildningen bör se ut för läkare som ska vara verksamma i företagshälsovården. Är arbetslivsrehabiliteringen det viktigaste uppdraget så ska vi utbilda läkare med fokus på den kompetensen. 

I utredningen har Bengt Järvholm och hans kollegor jämfört Sveriges system med hur det ser ut i några andra länder. I Finland är till exempel företagshälsovården helt integrerad i primärvården. I Nederländerna har man integrerat företagshälsovården i socialförsäkringen, som hanterar sjukskrivningar och arbetsrehabilitering. Nederländerna, liksom Finland, har gott om företagsläkare, enligt Bengt Järvholm. I Danmark finns bara ett fåtal företagsläkare. Danskarna har satsat på konsulter och byggt upp större arbetsmedicinska kliniker som tar hand om den medicinska delen av arbetsohälsan. 

ꟷ I Sverige agerar vi delvis som om vi fortfarande levde på 1990-talet, trots att verkligheten ser helt annorlunda ut nu, säger Bengt Järvholm.

Han nämner att då var företagshälsovården subventionerad av staten och andelen svenskar som hade tillgång till företagshälsovård betydligt högre än idag. 

ꟷ Nu finns det ingen myndighet som kontrollerar om de som kallar sig företagshälsovård verkligen lever upp till lagens krav.

Bengt Järvholm drar slutsatsen att om man ska komma vidare i hur läkarnas utbildning ska utformas måste samhället ta ställning till om vi ska fortsätta ha en fri företagshälsovård där vem som helst får kalla sig företagshälsovård. Då är det upp till kunden att köpa tjänsterna och bedöma kvaliteten. Eller ska det vara en verksamhet som har vissa kvalitets- och kompetenskrav?   

ꟷ Fortsätter man på det första spåret går det nog dit hän att de tre stora bolagen som driver företagshälsovården idag, Previa, Feelgood och Avonova kommer att satsa de på de delar av företagshälsovården som ger mest ekonomiskt utbyte, tror Bengt Järvholm. 

Han tillägger att vissa större arbetsgivare då troligen kommer att ha kvar inbyggd företagshälsovård, med olika innehåll och kompetens. 

ꟷ Men ska man ha en fri marknad bör man fundera över hur man kan tillgodose behoven av till exempel primärprevention för de som saknar företagshälsovård. 

Bengt Järvholm ser ändå en möjlighet att backa bandet och skapa en kursverksamhet liknande den som det dåvarande Arbetslivsinstitutet och universiteten bedrev fram till 2013. Då gavs tio-veckorsutbildningar för läkare som betalades av staten och var utspridda över en tidsperiod på ett år. Bengt Järvholm kallar det för ett genomförbart minimialternativ, där dagens system och lagstiftningar kan användas och universiteteten svara för utbildningarna. Men enligt honom behövs då en sammanhållande funktion för att det ska fungera.   

ꟷ Universiteteten kommer nog inte att själva ta initiativ och sätta ihop och erbjuda kurser om det inte är en väldigt stor efterfrågan på sådana utbildningsplatser. Det tror jag inte att det är, säger Bengt Järvholm. 

Han menar att det därför krävs en huvudman som beställer och bekostar de här utbildningarna av universiteten. 

ꟷ Om man även låter andra läkare gå kurserna kan kompetensen också nå till grupper som inte har tillgång till någon företagshälsovård, säger Bengt Järvholm.

Hinder som nämns i diskussionen är också tillgången till utbildningsplatser på de arbetsmiljömedicinska klinikerna för de läkare som vill lägga till specialistkompetensen arbetsmedicin. Det problemet tror inte Bengt Järvholm är svårt att åtgärda.

Han och hans kolleger har i sin utredning tittat på hur ett huvudmannaskap för företagsläkarnas specialisttjänstgöring skulle kunna se ut. Deras slutsats är att det idag, enligt lagen, inte kan vara någon annan än läkarnas arbetsgivare som är huvudmän.    

ꟷ  Staten kan inte heller genomföra specialiseringstjänstgöringarna eftersom den inte har någon företagshälsovård i egen regi. Det faller på det. Det skulle i så fall krävas upphandling från regioner och verksamheter som bedriver företagshälsovård, säger Bengt Järvholm. 

Han passar på att ställa en motfråga till de företag som bedriver företagshälsovård och inte vill betala för utbildningar som deras företagsläkare behöver.  

ꟷ De är inte beredda att satsa de pengar som krävs för att utbilda sina läkare själva och tycker att någon annan ska göra det. Varför skulle vanliga samhällsmedborgare göra det? Något bra svar på den frågan har jag aldrig hört. 

Missa inga nyheter - beställ Arbetarskydds kostnadsfria nyhetsbrev