Många besvikna röster efter Mynaks rapport

Företagshälsovårdens roll i arbetsmiljöarbetet är viktig. Det har arbetsmarknadsminister Eva Nordmark betonat vid flera tillfällen. Men bristen på läkare och arbetsmiljöingenjörer blir alltmer akut. Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak, fick vid förra årsskiftet i uppdrag av regeringen att reda ut hur kompetensbristen kan lösas. 

I rapporten, som nyligen återrapporterades till regeringen, föreslår myndigheten en särskild introduktionsutbildning för läkare som vill arbeta inom företagshälsovård, fördjupande specialkurser och nätverk mellan både befintliga utbildningsanordnare och läkarkollegor. 

Under arbetet med rapporten har Mynak presenterat tillvägagångssätt och resultat för representanter för LO, Sveriges Kommuner och Regioner, Svenskt Näringsliv, Sveriges Företagshälsor, Sveriges Läkarförbund, Svenska Företagsläkarföreningen, Försvarsmedicincentrum och Fysioterapeuterna. De har alla, under processens gång, fått lämna synpunkter på materialet. 

Cecilia Andersson, arbetsmiljöexpert på Svenskt Näringsliv, har suttit med i referensgruppen. Hon saknar flera delar i Mynaks förslag. 

– Vi i referensgruppen var eniga om att frågorna om samordning och finansiering av utbildningarna är de viktiga. Det har vi också framfört på varje möte, men Mynak har tolkat uppdraget smalare än vi i referensgruppen hade hoppats på. 

Cecilia Andersson tycker inte att Mynak föreslår så mycket nytt jämfört med hur det ser ut idag. 

– Redan idag är det så att utbildningsanordnarna planerar och bestämmer kostnaderna för utbildningarna som blivande företagsläkare ska gå. I rapporten kanske Mynak föreslår lite mer strukturerat hur utbildningarna skulle kunna se ut och att det kan vara olika typer. Men när det gäller finansiering saknas det fortfarande förslag på lösningar.   

Cecilia Andersson menar att det hittills inte har fungerat att det bara är marknadskrafter som styr. 

–Det tillkommer utredning efter utredning om kompetensbristen inom företagshälsovården därför att man helt enkelt inte får samordningen och de ekonomiska bitarna att fungera. 

Cecilia Andersson påpekar att motsvarande problem med avsaknad av samordnande myndighet även finns för utbildningarna för arbetsmiljöingenjörer, som det också är brist på hos företagshälsovården. 

 Parterna vill alla ha svar på vad det skulle innebära om man gav huvudmannaskapet till en myndighet, som exempelvis Mynak, Arbetsmiljöverket eller Socialstyrelsen. 

– I regeringens nya arbetsmiljöstrategi nämns företagshälsovården som en viktig spelare. Då bör regeringen också ta ansvar för att ge ett tydligare uppdrag till en myndighet att samordna och hålla i det. Tidigare var detta statligt finansierat. Kanske ska olika parter dela på kostnaderna? Det är sådant som en utredning av finansieringen i så fall får visa, säger Cecilia Andersson. 

Anders Westlund, utredare på Sveriges kommuner och regioner instämmer. 

–Vi hade förväntat oss skarpare förslag som regeringen kan ta ställning till när det gäller finansieringen och huvudmannaskapet för specialistutbildningarna.   

Enligt honom är förslagen i rapporten för vagt preciserade och för allmänt hållna för att kunna ta ställning till. Han tycker att det är behjärtansvärt att Mynak tar upp förslag om att det behövs fördjupnings- och specialistutbildningar. 

–Men det löser inte att det fortfarande är brist på specialistutbildade läkare inom företagshälsovården. 

Hälso- och sjukvården har ett utbildningsuppdrag. Regionerna ansvarar för att anordna läkares allmäntjänstgöring, AT, och specialiseringstjänstgöring, ST, för att säkra att det finns specialistläkare. Men just när det gäller specialistutbildningen i arbetsmedicin är det inte regionerna utan arbetsgivarna som idag betalar för den. 

– Jag hade gärna sett några förslag på hur huvudmannaskapet och finansiering av specialistutbildning för läkare inom företagshälsovården kan se ut för att kunna ta ställning till konsekvenserna för en region, säger Anders Westlund.   

Jan Rosén, ordförande för Svenska Företagsläkarföreningen upplevde att parterna i referensgruppen degraderades under processens gång, så att det till sist bara blev en diskussionsgrupp av den. 

Som Jan Rosén ser det krävs det ett statligt ansvarstagande för specialistutbildningen och en ekonomi för den. Där anser han inte att utredningen kommer fram till något nytt. Han menar att Mynak har feltolkat regeringens uppdrag. 

–Mynak har själv valt att begränsa uppdraget. Myndigheten lägger sig inte i vare sig utbildningens kvalitet, dess upplägg, ekonomin eller administrationen. Det var ju allt det som regeringsuppdraget innebar. 

Carola Löfstrand, arbetsmiljöutredare på LO, konstaterar att facit hittills visat att företagshälsovården hanterats valhänt under flera mandatperioder. Att företagshälsovården inte har någon riktig hemvist och ”vobblat” fram och tillbaka mellan Socialdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet. Att det sedan statssubventioneringen togs bort på 1990-talet har varit ett sluttande plan när det gäller anslutningen till företagshälsovården.  

–Samtidigt har det varit ett ökande antal arbetssjukdomar och arbetsskador. Man kan fundera på om det skulle vara stabiliserande med en trepartslösning kring företagshälsovården. Men då behöver ju det också utredas…, säger hon.  

Mynak väljer att inte kommentera kritiken från parterna, utan hänvisar till sin rapport. Mynak avböjer också intervju med frågor om innehållet i rapporten.

Här är förslagen i Mynaks rapport:

Mynak: Nätverk och introduktion kan lösa bristen
Mynak lämnar flera förslag för att komma till rätta med bristen på läkare inom företagshälsovården. 

Inför ett särskilt introduktionsutbildningsprogram. Det kan bestå av olika kurser av varierande längd och omfattning.  Sambandet mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa bör stå i fokus. Kunskap om arbetsmiljölagstiftningen, systematiskt arbetsmiljöarbete, samverkan, exponeringsbedömning, medicinska kontroller och bedömning av arbetsförmåga och arbetsrehabilitering kan också ingå. Utbildningen kan ges digitalt och på distans samt vara tillgänglig även för läkare som idag inte arbetar inom företagshälsovård.   

Utöka och vidareutveckla det utbud av kurser som redan finns så att de blir fördjupande och ger specialistkunskaper. 

Ansvaret för introduktionsutbildningen och fristående kurser kan ligga på universitet och högskolor. Ansvaret för vissa behörighetsgivande utbildningar kan ligga hos exempelvis Svenska Företagsläkarföreningen, branschorganisationer eller regionernas arbets- och miljömedicinska kliniker. 

Kostnadskalkylerna görs bäst av dem som ansvarar eller är huvudmän för de olika kompetensförsörjningsalternativen eller av andra som kan erbjuda utbildningar. 

Skapa flera nationella nätverk för dem som vill och kan anordna utbildning för läkare inom företagshälsovård. Något av landets lärosäten kan få i uppdrag att samla olika aktörer och koordinera nätverksbygget. Sedan kan ansvaret lämnas över till de utbildningssamordnare som går vidare med att erbjuda utbildningar. Även kollegiala nätverk kan vara en viktig del av fort- och vidareutbildningen. Mynak skriver i rapporten “Nätverksbildning kan således stimuleras via en nationell samordning, men ansvaret att förvalta nätverket bör ligga på läkarna själva och deras arbetsgivare”.  

Källa: Mynaks rapport “Utbildningssituationen för läkare som arbetar inom företagshälsovården - utredning och möjliga lösningar”.