Arbetsskador
”Jag hade aldrig trott att något kunde göra så ont”
FALLOLYCKA. Ett oförsiktigt steg i brådskan för att förhindra ett bråk på demensboendet förändrade hela Katalin Lukacs liv. Nu är hon tillbaka i arbete igen, men olyckan som ägde rum hösten 2016 hindrar henne fortfarande i vardagen.
Annons
ll långledighet och alla semesterdagar går numera åt till rehabilitering. Katalin Lukacs har varit sjukskriven i mer än 180 dagar och hon har nekats ersättning för sjukfrånvaro under september och oktober. Vill hon ha kvar sitt jobb som undersköterska på Solskiftets äldreboende i Sundbyberg, så får hon lov att arbeta. Annars ska hon stå till arbetsmarknadens förfogande.
– Jag överklagade men fick nyligen besked att Försäkringskassans beslut gäller. Det är okej så länge jag klarar av jobbet. Men för att orka med det har jag fått sluta med så mycket, jag har alltid hållit i gång med promenader och annat. Och dans. Dans har varit min räddning under olika perioder i livet, men nu klarar jag inte det längre, säger hon.
Olyckan inträffade en fin höstdag 2016 – ett par av de boende tog en cigarett i solskenet alldeles utanför köket. Där inne gjorde Katalin Lukacs i ordning lunchen när hon såg hur bråk uppstod. Hon rusade ut, trampade fel, och föll.
– Jag hade aldrig trott att något kunde göra så ont. Hela benet blev felställt, och det konstaterades senare att jag fått en meniskruptur. Men just då tog jag två alvedon, och min kollega tog på sig de jobb jag inte kunde utföra den dagen.
Väl hemma var benet så svullet att hon knappt fick av sig jeansen. Katalin Lukacs gick på långledighet, sedan jobbade hon en vecka. Därefter hade hon så ont att hon knappt kunde gå. Hon tog ut alla sina semesterdagar för att försöka vila sig i form på en solresa. När två månader hade gått och benet fortfarande besvärade henne gick hon till läkare.
– Jag är van att ta hand om mig själv så jag tänkte att det går över. Jag har arbetat tjugo år hos samma arbetsgivare och jag inte varit sjukskriven de senaste tjugo åren, konstaterar hon.
Läkaren i sin tur konstaterade efter en magnetröntgen att hon hade en skada som egentligen borde ha opererats, men eftersom hon väntat så länge, och eftersom hon uppnått en ålder av 59 år, var läkaren tveksam till operation. Det skulle kunna förvärra skadan.
I stället har Katalin Lukacs fått olika behandlingar hos sjukgymnast, och hon har fått laserbehandling som ska påskynda läkning. När hon har långledigt eller när hon tar ut sina semesterdagar använder hon den lediga tiden till att åka på resor med spa och träning.
Anledningen till olyckan är som hon själv ser det empati och ansvar.
– Det finns inga tydliga regler för hur vi ska agera. Vi måste själva bedöma hur allvarlig situationen är, och vi måste hålla huvudet kallt.
Katalin Lukacs anser att tydliga lokala regler för vilka av de boende som ska eller inte ska ha sällskap av varandra skulle vara en viktig förebyggande åtgärd. Och att det behöver finnas tillräckligt med personal för att ha koll på vad som händer i de utrymmen där de boende vistas.
För hennes del är det inte längre tal om att rusa fram för att avstyra bråk. Överhuvudtaget rör hon sig mycket försiktigt i dag. Och som skyddsombud tar hon ett annat och större ansvar för kolleger som faller eller riskerar att falla.
– Jag uppmuntrar till att ta kontakt med Afa Försäkring och anmäla skada när något skett. Jag har också föreslagit att vi får en motionscykel till arbetsplatsen, det tror jag skulle vara en bra förebyggande insats. Men till det finns inte pengar.
