Bättre kunskap om riskerna hade behövts

Sågverksarbetaren klättrade uppe i råsorteringen för att ordna ett virkesstopp. Han var 25 år och hade arbetat på sågverket Vida Vislanda AB i minst sex år. Han var son till den verkställande direktören. Ingen såg när olyckan hände.

Åklagaren: En rad arbetsmiljöbrister låg bakom dödsolyckan. Den verkställande direktören hade ansvar för bristerna och ska fällas för vållande till annans död. Företaget ska betala minst 1 000 000 kronor i företagsbot.

Direktören: Olyckan berodde inte på honom.

Företaget: Det saknas anledning till att företaget ska betala företagsbot.

Tingsrätten: Sågverkets rutiner för att kontrollera att de anställda följde säkerhetsreglerna var inte tillräckliga. Att de anställda utbildades genom ett faddersystem gjorde det svårt att veta om de fått rätt information. De borde ha fått kontinuerlig utbildning om skyddsutrustning och skriftliga instruktioner.

Den verkställande direktören var ansvarig för bristerna som medverkade till eller orsakade dödsolyckan. Företaget har därigenom inte gjort vad som krävs för att förebygga att de anställda utsattes för livsfara.

Domslut: Den verkställande direktören dömdes för vållande till annans död. Han fick inget straff därför att han genom olyckan tillfogats en så allvarlig förlust. Företagsboten bestämdes till 1 000 000 kronor.

Direktören: Beskrivningen av arbetsmiljöbrottet uppfyller varken rättegångsbalkens eller Europakonventionens krav. Det saknas också konkreta beskrivningar av vilka brister som lagts honom till last. Han ska frikännas.

Företaget: Företaget ska inte betala någon företagsbot.

Åklagaren: Tingsrättens dom ska inte ändras.

Hovrätten: Bristerna i företagets verksamhet är tillräckligt tydligt beskrivna. Åklagaren har också beskrivit vad som läggs direktören till last och vad som varit brottsligt. Kraven på gärningsbeskrivningen är uppfyllda.

Den verkställande direktören hade allt arbetsmiljöansvar. Med tanke på att det fanns flera olika sektioner på arbetsplatsen och att en del arbetsuppgifter var mycket riskfyllda, borde ansvaret ha fördelats på flera personer.

Det hade även behövts skriftliga instruktioner för det farliga arbetet i råsorteringen och för hur fallskyddsutrustningen skulle användas. Dessutom skulle det ha funnits rutiner för att följa upp att instruktionerna användes på rätt sätt. Både nyanställda och tidigare anställda behövde också utbildning.

Att dessa brister fanns berodde på att den verkställande direktören inte levt upp till sitt ansvar. Detta fick till följd att dödsolyckan kunde hända.

Domslut: Tingsrättens dom fastställs.