AD:s svar på ödesfråga: Chauffören var anställd

Åkeriet hävdade att den polska chauffören var egenföretagare. Arbetsdomstolen håller inte med. De enda bilar han körde var åkeriets – han ska ses som arbetstagare.

Elisabet Örnerborg

Publicerad 16 feb 2014 kl 23.00

Annons

Andreassons Åkeri i Veddige AB anlitar chaufförer genom Zimit Transportförmedling AB, som i sin tur sluter avtal med de enskilda chaufförerna där de kallas uppdragstagare. Åkeriet gör så enbart för att kunna kringgå kollektivavtalet och dumpa lönerna, anser Transportarbetareförbundet och stämde åkeriet för kollektivavtalsbrott i två mål.

Den aktuella domen gäller en chaufför, som hade vänt sig till förbundet och berättat sin historia. Han trodde att han hade blivit anställd, men sedan tvingades han registrera en firma i Polen för att få ut sin lön.

Den polska chauffören arbetade för åkeriets räkning på det sätt som är vanligt i ett anställningsförhållande i branschen, avgör Arbetsdomstolen. Att han efter några veckor registrerade en firma i Polen och träffade ett uppdragsavtal med bolaget Zimit, som också ägs av makarna Andreasson, ändrar inget. Zimits enda uppgift var att förmedla ersättningen från åkeriet till chauffören, anser AD. Genom den konstruktionen kan inte åkeriet komma undan det tvingande arbetstagarbegreppet.

Men Arbetsdomstolen sätter ned skadeståndet för kollektivavtalsbrottet till en fjärdedel av vad Transport krävt. Visserligen var åkeriets syfte att tjäna på att slippa tillämpa transportavtalet. Men domstolen tar hänsyn till att makarna sagt att bolagsuppdelningen gjorts för att lättare kunna sälja när de går i pension.

Från 400 000 till 100 000 kronor

Den bedömning Arbetsdomstolen gör för att reda ut om chauffören var anställd eller egenföretagare följer ett schema:

• Kan han låta någon annan utföra arbetet, kan han arbeta åt ett annat åkeri samtidigt, kör han med egen lastbil, är några saker som talar för att han är egenföretagare.

• Måste han däremot utföra arbetet själv i åkeriets lastbil och får han inte arbeta åt någon annan och inte heller själv bestämma sina arbetstider talar det i stället för att chauffören är arbetstagare.

• I och med att chauffören, enligt domen, ses som arbetstagare har åkeriet också ett arbetsmiljöansvar för honom. Medan en egenföretagare i princip ansvarar för sin egen arbetsmiljö.

• Transport hade krävt Andreassons Åkeri på 400 000 kronor i allmänt skadestånd. Det motsvarade vad åkeriet tjänat på att betala chauffören mindre än vad han skulle ha haft enligt transportavtalet, ansåg förbundet. Arbetsdomstolen håller med om att den i vissa fall bestämt skadeståndet så att det inte ska löna sig att bryta mot lag eller avtal. Men även när arbetsgivaren gjort en vinst på det sättet ska en helhetsbedömning av samtliga omständigheter göras, påpekar domstolen, och bestämmer skadeståndet till 100 000 kronor.

• Transport har också stämt Andreassons Åkeri för avtalsbrott i förhållande till åkeriets mer än hundra chaufförer.

I det målet kräver Transport 20 miljoner kronor i skadestånd vilket enligt förbundet motsvarar vad åkeriet har tjänat på att använda sig av så kallade falska egenföretagare. Någon tid för rättegång är ännu inte bestämd.