Visselblåsare behöver skyddas!

Det låter som självklara val. Men de, liksom många andra visselblåsare, har alla fått betala ett högt pris. Edward Snowden har fortfarande inte kunnat återvända till sitt hemland. Chelsea Manning dömdes till 35 års fängelse, bland annat för att ha läckt hemliga dokument. Straffet förkortades dock av tidigare president Barack Obama. Anders Kompass utreddes för regelbrott och blev av med sitt FN-uppdrag. I Sverige har de fyra läkare som larmade om kirurgen Paolo Macchiarinis framfart vittnat om repressalier.

Trots att det inte är okänt att visselblåsare råkat illa ut har dessa och ännu fler valt att berätta framför att dölja. De har vågat visa vem som stått bakom uppgiften. De kanske tänkte att de just i kraft av sina uppgifter skulle skyddas. Men så blev det inte. Det är både svårt och lätt att förstå varför. Anders Kompass kan ju knappast ha varit ensam om att ha fått kännedom om över­greppen. Alltså fanns det andra som visste men som inget sa – andra som skämdes när han berättade. För att skydda sig själva så fryser de ut larmarna.

I Sverige har vi sedan 2017 en lag om visselblåsning. Den ska skydda den som larmar mot repressalier från arbetsgivaren. Ännu finns inget avgörande. Det går också i många fall att blåsa i visslan utan att alla hör. Arbetsgivare kan ha så kallade anonyma visselblåsartjänster för att få reda på sådant som inte vågar sägas öppet. Nu finns det ett nytt förslag på lag, eftersom en EU-anpassning krävs. Om det blir säkrare att larma eller inte råder det delade meningar om. Läs vår reporter Kamilla Kvarntorps artiklar om utredningen om lagförslaget som är på 800 sidor.

De flesta av oss hamnar dock inte i valet och kvalet att larma om mass­övervakning och övergrepp eller inte. Men vi kan tyngas av annat som vi vet är obekvämt och som vi inte vågar säga av risk för att frysas ut. Mekanismerna är desamma som för de kända visselblåsarna ovan men skalan en annan.

Missa inga nyheter - beställ Arbetarskydds kostnadsfria nyhetsbrev