Debatt
Konflikträdda ledare skapar problem
KRÖNIKA. I varje organisation finns det folk som är konflikträdda. De tror att de är fredliga, ogillar problem, och därför undviker de konflikter. Men de missar att en konflikt inte är detsamma som ett problem. Konflikten utvecklas till ett problem när den inte hanteras i rätt tid och på rätt sätt.
Annons
När jag 2011 flyttade till Sverige hade jag redan mångårig erfarenhet som personalvetare och chef. Jag började mitt första jobb och många tyckte att jag hade tur som kunde arbeta inom mitt område. Men det var mindre tur att jag hamnade i en organisation med stark tystnadskultur och konflikträdda chefer.
En dag kom en hög chef in till mig. Utan förvarning bjöd han ut mig på en middag. Han sa att han ville förklara hur attraktiv jag var och att han kunde öppna möjligheter för mig som jag annars aldrig skulle få. Jag tackade nej och sa att han var välkommen åter om han ville diskutera något arbetsrelaterat. Han suckade surt och gick ut. Jag bestämde mig för att berätta om det för en kvinnlig chef.
Till min förvåning verkade hon inte alls bekymrad eller chockad. Hon berättade i skämtsam ton att den manlige chefen älskade unga kvinnor och att det snackades om att han hade legat med flera i personalen. När jag sa att företaget borde agera och stoppa detta kom hon med osammanhängande bortförklaringar. Till sist skyllde hon på min dåliga svenska och sa att det nog var jag som hade missuppfattat situationen.
Om vi ska titta närmare på den olyckliga händelsen, kan vi se två typer av konflikter som hanterades olika. Den första konflikten var mellan mig och den manlige chefen som ofredade mig. Jag tycker fortfarande att jag hanterade konflikten på rätt sätt. Jag satte stopp direkt och stod upp för mina värderingar trots utpressningen. Den andra konflikten var mellan mig och den chef som bagatelliserade problemet och undvek konflikten.
Det blev svårt för mig att jobba på ett ställe med värderingar som stred mot mina egna och min moraliska kompass. Jag tappade respekt för de två cheferna och så småningom valde jag att gå vidare.
Men det är något som fortfarande skaver i mig när jag tänker på händelsen. Jag ångrar att jag inte gick vidare och berättade om händelsen för högre chefer. Jag borde ha stått upp för mina värderingar, inte bara för min egen skull, utan för alla andra.
Ojämlikhet, sexuella trakasserier och utpressning är problem som drabbar många. De normaliseras och blir en del av företagets kultur när ingen vill ta fajten. Vi ledare har såklart det största ansvaret för att skapa en trygg miljö. Vi måste påminna oss om att den mest ineffektiva metoden är att undvika konflikten.
Så hur blir vi bättre på konflikthantering? Med tydlig kommunikation, ärlighet, lyhördhet och en tydlig moralisk kompass. En konflikt är som ett litet sår. Om vi inte vårdar det snabbt och på rätt sätt, kan det bli infekterat. Så om vi ogillar problem får vi inte vara rädda för att bemöta konflikter och hantera dem!
