”Hållbart arbetsliv – inte för alla!”

Grisnäringen är en av de värst drabbade näring­arna inom jordbruket när det gäller förhöjd sjuklighet. Kronisk bronkit, lungsjukdomen kol och lunginflammation är allvarliga sjukdomar som grisbönder, eller deras medarbetare som manuellt rengör stallarna, ofta drabbas av. Det leder till ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Sveriges grisbönder och deras medarbetare, som är fackanslutna till Kommunal, arbetar under förhållanden som inte ens accepterades i någon annan industri för 50 år sedan.

Lunginflammation, ergonomisk belastning, ögoninflammation, feber, huvudvärk och trötthet. Det drabbar Sveriges grisbönder och deras medarbetare till följd av en oacceptabel arbetsmiljö. Värst drabbas de som utför den manuella rengöringen av stallarna. Boven i dramat anses i första hand vara organiskt damm som kommer från strömedel, foder, mögel, torkad spillning och framför allt från hudavlagringar från grisarna. Vid manuell högtryckstvättning slås allt detta sönder och blandar sig med luften som tvättaren andas. I undersökningar har konstaterats att gällande gränsvärden för dessa mikroorganismer upp till fyrdubblas vid rengöring av stallarna. De skadliga partiklarna är ofta för små för att filtreras bort med mask med partikelfilter. Grisbonden, eller dennes medarbetare, får således sjukdomar i luftvägar och lungor, med feber som följd, samt besvär i rörelseapparaten efter utfört arbete. Det leder till sjukskrivningar och stor risk att kroppen säger ifrån innan pensionsålder.

Varför blundar då Arbetsmiljöverket och Kommunal för detta?

I dag arbetar cirka 1 500 personer i Sverige med rengöring av svinstallar. På grund av att det är en utsatt arbetsmiljö köps ibland arbetskraft för tvättning av stallar in, ofta från östländer. Inte sällan är det personer som redan är i en utsatt situation och som inte kan svenska lagar. Det är tillfällig arbetskraft, som får göra ”svingörat”. Jag tror att det är få på Arbetsmiljöverket som har kunskap om hur dessa människor har det. Detta trots att de har ansvaret för att dessa människor också har rätt till en bra arbetsmiljö och ett hållbart arbetsliv. Detta är inte acceptabelt.

Det finns hjälpmedel som avsevärt skulle förbättra arbetssituationen och skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv. Inom min bransch, vård och omsorg, benämns dessa som arbetstekniska hjälpmedel, vilket är skallkrav och självklarheter! Varför är det då inte ett skallkrav även inom denna bransch?

Det finns kommersiellt lanserade tvätt­robotar vilka medför arbetsmiljövinster både på luftvägssidan och på den ergonomiska belastningen. Dessa är oftast helt självgående och sköter den största delen av tvättningen. Vissa av dem klarar mer än 80 procent av det manuella tvättarbetet, vilket är en enorm arbetsmiljövinst. Med en tvättrobot minskar man radikalt medarbetarens exponeringstid, exponeringens toxicitet och därmed uppkomna luftvägsbesvär. Det finns även metoder som medför en markant sänkning av dammkoncentrationen med upp till 50 procent.

Varför driver inte Arbetsmiljöverket och Kommunal dessa frågor för att skapa förutsättningar som borde vara självklara i Sverige?

Elisabeth Adriansson Sandberg, arbetsterapeut och företagare. Genom uppdrag inom hälsa, vård och omsorg har hon kommit i kontakt med grisnäringen.