100 år bakåt med nya Las-förslag

Än mer anmärkningsvärt blir det eftersom utredningens förslag högst påtagligt riskerar att rubba maktbalansen på arbetsmarknaden. Inte bara arbetsrättsligt, utan också arbetsmiljömässigt. Det krävs röster som vågar höras och säga ifrån på arbetsplatser för att förändra, men det är också en förutsättning för ett bra systematiskt arbetsmiljöarbete.

Än så länge kan arbetsgivare inte, i alla fall inte med lätthet, göra sig av med anställda lite som de vill, utan grund, på tveksamma grunder eller utan ordent­lig prövning. Den som sägs upp har rätt att ogiltigförklara sin uppsägning och behålla sitt arbete under den tid saken prövas rättsligt. Den möjligheten ska bort i alla företag med upp till 15 anställda, enligt utredningens förslag. Utöver det ska turordningsreglerna ändras så att arbetsgivare får undan­ta sina fem favoriter från turordningslistan vid arbetsbristsuppsägningar. För allvarligt talat är det ju vad det handlar om – arbetsgivares rätt att leda och fördela arbetet och välja favoriter och välja bort motsatserna. Den som försökt förändra arbetsvillkoren, kanske? Eller den som ifrågasatt vad chefen sagt, legat på om säkrare och bättre arbetsmiljö eller pratat med kollegerna om att gå ihop och bilda en facklig organisation på jobbet. Alla som bara gör sitt jobb men inte det där ”lilla extra”, som chefen älskar, hänger löst.

Det påstås att lagen om anställningsskydd förhindrar eller till och med omöjliggör uppsägningar. Det är fel. Det går alldeles utmärkt att säga upp ­anställda i Sverige. Det märks alldeles tydligt just nu, när det varslas ­anställda som om det inte fanns någon morgondag. Däremot förhindras, vilket är en stor del av hela poängen med lagen, godtycklighet. De förslag som nu förs fram, som inte går att läsa på annat sätt än som en utförlig beskrivning av en våt dröm för näringslivet, riktas tydligt mot själva grunden till lagen. Dåtidens godtyckliga maktyttringar av arbetsgivare mot arbetstagare presenteras som framtiden. Arbetsmarknadsidéer från 1900-talets början ska göras till regel för det moderna livet.

Vad som en gång beskrevs som steg mot arbetsplatsdemokrati genom medbestämmande och samverkan med arbetstagare om villkor och arbetsmiljöfrågor riskerar att bli ett minne blott. I framtiden väntar arbetsplatser fulla av människor som håller käften av rädsla för att förlora sina jobb, på en arbetsmarknad överöst med företag med färre än 15 anställda med arbetsgivare som enväldiga härskare. Lagom till att det lag­­stiftade anställ­nings­skyddet ­fyller fyrtio år ska Sverige gå hundra år tillbaka i tiden. Ett riktigt svek mot alla landets anställda, är vad det är.