Det ska inte krävas tur för att bli frisk

Jag tänkte att det aldrig skulle hända mig. Något år senare kunde jag inte för mitt liv minnas vad jag hade gjort dagen innan eller för den delen för en timme sedan. Varje minsta motgång kändes som världens undergång. Jag kunde gå någonstans men väl framme inte komma ihåg vad jag skulle göra där eller vart jag var innan. Jag missade möten. Var konstant trött. Ständigt jagad av allt som aldrig hann göras, med en ständig inneboende känsla av att aldrig kunna komma ikapp men heller inte kunna definiera exakt vad det var jag hade att göra. Innan varje arbetspass tog jag tempen och den visade lätt feber och jag tänkte att det säkert var en allvarlig sjukdom. En sådan som man får ett namn på och sedan tar medicin mot. Hellre det än utmattningssyndrom, resonerade jag – då. En hjärna som har pajat är svår att laga.

33 år gammal med hela livet framför mig rasade jag slutligen ihop. Min läkare fick förklara att jag riskerade att förlora delar av mina barns uppväxt ur minnet för att jag skulle inse det uppenbara: det var dags att ge upp. Efter det väntade över ett halvårs terapi och rehabilitering. Jag hade inte kunnat arbeta i dag, troligtvis inte alls, om jag inte hade fått den hjälp jag fick.

Ibland, inom bland annat politiken, kallas utmattning för en ”lättare psykisk diagnos”, som om det vore en lättare sak att bli frisk ifrån. Det är det inte. Ett brutet ben går att laga med ljusets hastighet i jämförelse med en fullkomligt slutkörd hjärna. Fysiska skador är också lättare att hantera, enligt många arbetsgivare, till skillnad från psykiska. Rehabiliteringstiden vid utmattning, vare sig den påbörjas tidigt eller i ett så sent stadium att den drabbade inte ens orkar ta sig upp ur sängen, kan ta flera år och utsikterna för att bli frisk är varierande. Var fjärde utmattad person blir sjuk igen inom bara ett år.

Det här handlar om en av de främsta orsakerna till sjukskrivningar i Sverige i dag. Men på arbetsmarknaden råder ofta okunskap avseende vilka åtgärder som kan behövas för att hjälpa dem som drabbas. Hösten 2019 startade finska Arbetshälsoinstitutet en studie som ska visa var gränsen går för lindrig och svår utmattning. Tanken är att ta fram en slags trafikljusmodell som ska kunna vara till hjälp i socialt och organisatoriskt arbetsmiljöarbete på arbetsmarknaden.

Förhoppningsvis kan resultatet bidra till att vända en farlig trend. Jag hade tur som blev frisk. Men det ska inte krävas tur. För att ge människor som bränts ut rimliga chanser till friska liv och återgång i arbete krävs stora övergripande förändringar i arbets­miljöer, liv och samhälle.