Arbetsgivare måste börja premiera egenomsorg

I det här arbetet är det viktigt att arbetsgivaren själv föregår med gott exempel, som en vägvisare. Man kan inte komma till rätta med bristande egenomsorg med hjälp av föreskrifter, styrdokument och policyer. Det måste komma inifrån. Man måste komma till ett läge där ökat fokus på egenomsorg upplevs och uppfattas som eftersträvansvärt, effektivt och nödvändigt. Där är vi inte i dag. Men vi har, i samlad trupp, möjligheten att ta oss dit.

Det brukar heta att arbetsgivare inte ska lägga sig i vad man gör på fritiden eller hur man tar hand om sig själv. Detta kan väl såklart vara en förståndig inställning, men gäller det utan undantag? Är det till exempel uteslutet att tänka sig att en arbetsgivare uppmuntrar, premierar och lägger till rätta för olika typer av egenomsorg?

Alla tjänar på att så många som möjligt befinner sig i ett så gott skick som möjligt. Faktum är att det redan i dag finns företag som på allvar lagt in både fysisk träning och regelbunden högkvalitativ kosthållning i de gängse arbetsuppgifterna.

Än så länge är det dock få arbetsgivare som anammat detta synsätt. I stället premieras fortfarande beteenden som i själva verket kan ses som hälsovådliga riskbeteenden kopplat till förhöjd risk för stress- och utmattningsproblematik.

Självtillräcklighet i linje med principen ”själv är bäste dräng”, överdrivet engage­mang utanför sin roll, perfektionism och kontinuerlig prestation utöver det förväntade är exempel på beteenden som kan förknippas med hälsorisker men som ändå premieras av arbetsgivare.

Uppfattningen att det endast skulle vara individens ansvar att lägga till rätta för god egenomsorg är ett föråldrat synsätt. Vi lever i en tid där möjligheter till egenomsorg mer och mer bakas bort. Arbetslivet ställer högre och högre krav på tillgänglighet, administration och förmåga att driva och leda sig själv. Det är då lätt att tappa rutiner och struktur för sin egenomsorg.

När människor säger att de inte hinner motionera, äta, sova, träffa vänner eller överhuvudtaget ens njuta lite av livet emellanåt, då är vi minst sagt på fel spår. Vi måste återta kommandot över vår egen­omsorg. Ingen människa, kollega eller företagsledare bör motarbeta detta genom att antyda att egenomsorg skulle vara egoism. Tvärtom, det är en ren altruis­tisk handling med tanke på vad en människa i gott skick kan åstadkomma i sam­hället jämfört men någon som mer eller mindre kollapsat i utmattning.